Förmåga är mest en definitionsfråga

Jag har förstått att en del av er tror att jag hade fel när jag skrev: I det läge som uppstått ska Nato utesluta Turkiet eftersom landet inte följer organisationens egna regler, det vore också högst rimligt även med tanke på de flirtsessioner Erdogan ständigt har med Putin och som knappast kan sägas höra hemma i en organisation som är tänkt att skydda sina medlemmar från just Ryssland. Sverige bör ställa det kravet i stället för att skjuta sin egen demokrati i sank.

Men nu är det så med mig att jag inte bara sitter och vräker ur mig saker, som en del andra människor. Allt som skrivs är genomtänkt och jag kan ju passa på att påpeka att det även gäller mitt ofta mycket hårda språk som bottnar i en medveten strategi, i kunskapen om att människan inte minns det utslätade och intetsägande utan de starka färgerna och uttrycken, orden som inte skräddes och ilskan som ångade från skärmen. Det är den mekanismen som gör att intellektuella debattörer har svårt att nå ut med sitt budskap till bredare grupper. Ett välformulerat, akademiskt språk upplevs som så tråkigt att det slutar med en tämligen inavlad diskussion mellan redan frälsta och jag, som själv tillhör den där lite mer dämpade och trista skaran, de eftertänksamma och funderande, får ta i från tårna för att få ur mig de våldsamma formuleringarna, för att orka skriva ”djur” och inte ”gängkriminell”. Men det är viktigt! Det duger inte att sitta och jamsa och tjafsa och låtsas som om det nog ska ordna upp sig med massinvandringen och den inhemska terrorism som muslimska personer ägnar sig åt och trakasserar det svenska folket med – orden ska skära som knivar.

Nåja, det var en parentes.

Så visst kan Nato utesluta en medlemsstat, precis som John Bolton, Donald Trumps tidigare rådgivare, så klokt säger:

– Klausulen rebus sic stantibus i internationell rätt tillåter nästan vad som helst. De kan välja om de vill vara med i Nato. Eller så kan vi upplösa Nato och ombilda det. Det finns många sätt att lösa det.

Och så är det ju. Förmåga, vad man kan göra och inte, beror ofta på hur man väljer att definiera olika omständigheter och kringfaktorer och just inom rättstillämpning finns det avsevärt med svängrum, det ser vi ju skrämmande exempel på just nu när Sveriges justitieminister talar om hur han ska ”granska domar” apropå koranbränningarna men alla som har något i skallen begriper att han, oavsett hur det kommer att gå till rent praktiskt, är i full färd med att inskränka den svenska yttrandefriheten. Nu är det ju förstås så att Strömmer har information som vi andra inte sitter på, han måste bedöma en aktuell hotsituation som mycket väl kan vara extremt allvarlig med stor risk för terrordåd på svensk mark, man bör vara rättvis och minnas det. Men mer allmänt känns det oerhört tragiskt att den svenska regeringen (som garanterat gör sin både första och sista period…) väljer undfallenheten mot Erdogan när det inte ens behövs. Att Kristersson sitter och ler tillsammans med en mesig Biden betyder ingenting och leder ingenstans, Erdogan vet redan att USA vill ha med Sverige i Nato men skiter fullständigt i det, det som krävs är att att man trycker till den turkiske tyrannen. På samma sätt som den som fått invandra till Sverige och sedan inte kan acceptera svenska normer och sedvänjor ska ut ur landet med öronen först ska Turkiet inte tillåtas hålla på och härja med Nato på det här sättet, de ska avlägsnas från organisationen och sedan kan de ju försöka gulla med Putin om de har lust, han lär inte vara intresserad längre när Erdogans möjligheter att delvis desarmera fienden i väst runnit ut i sanden. Det Erdogan håller på med är i princip en blåkopia av vad Hitler en gång i tiden ägnade sig åt.

Koranbränningarna, ja. Det är enkelt i alla fall för mig och handlar inte om själva handlingen utan om att den representerar möjligheten att på olika sätt fritt få uttrycka sin åsikt. Om någon känner sig ”kränkt” av att någon annan bränner en koran så kommer vederbörande säkert heller inte att gilla att skriften diskuteras och dissekeras i negativa termer, det är lätt att räkna ut att man aldrig, aldrig någonsin, ska ge efter för den typ av utpressning muslimska svin i Sverige nu ägnar sig åt.

Vad man gör med muslismska svin som inte accepterar svenska lagar och regler, bland annat den mycket långtgående tryck- och yttrande friheten? Man kastar ut dem ur landet. Passar inte de svenska galoscherna?

Varsågod och bo någon annanstans. Vi har knappast bett dig att komma. Inga blir gladare än vi när du försvinner. Punkt. Slut.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.