Nej, det där fungerade inte. Jag försökte verkligen men till slut slets jag mitt itu och när jag väl hade fattat beslutet?
Glädjen!
Lättnaden!
Euforin när jag bokat biljetten!
Jag undrar nästan om om jag föddes dansk en gång i tiden? Något är det med detta land, något jag inte kan förklara men som drar mig till det med en urkraft. Å, att få vandra på Köpenhamns gator igen. Sitta i timmar och tala på något av stans alla kaféer. Och så brödet, detta underbara bröd som finns överallt.
Den här musiken har jag haft förr i bloggen, flera gånger dessutom, tror jag, men det spelar ingen roll: ”Once I sailed away but I’m home today”.
Och det är jag. Jag är hemma, lycklig ända ned i tårna här där jag sitter och väntar på käraste M på vårt stamlokus:
– Har du stadig min cykel?
– Selvfølgelig har jeg det!
– Tror du du kunne tage den med i S-toget, hvis du medbringer din egen?
– Når du ser en slidt kvinde med to cykler ved du det er mig. Jeg har savnet dig!
Och jag har saknat dig. Det enda som fattas nu är om den där svenske mannen som genom ett under kunde uppenbara sig och bara: ”Hej, det är jag!”.