Herregud vad jag är trött på det falskfeministiska samhället! Tvingas jag läsa eller lyssna till en enda ytterligare predikan om hur ”kvinnor dominerar” så smäller väl topplocket.
Absolut har kvinnor tillskansat sig avsevärd makt de senaste decennierna, genom internet som sedan utvecklats vidare med sociala medier. Det här är inte konstigt, många kvinnor är duktiga på socialt samspel och vad är väl nätet om inte det optimala verktyget för kommunikation, oavsett om man ägnar sig åt skitsnack om andra eller verkligen bygger effektiva nätverk. Kvinnor talar en helvetes massa, det har de alltid gjort men nu har det blivit en framgångsfaktor och så kallade influerare tjänar mångdubbelt mer än vilken nyexad läkare som helst.
Men det man glömmer att berätta är vilka dessa kvinnor tagit makten över. Svaret är: andra kvinnor. Det är till andra kvinnor marknadsföringen av den till synes oändliga strömmen av smink, kläder och smycken vänder sig; det är flickors veckopeng som går åt till den senaste doften från Bianca Ingrosso, unga tjejers studiebidrag som finansierar kläder med ett överpris från helvetet och till och med vuxna kvinnors löner som plöjs ner i förhoppningar om att få vara någon annan än den man är.
”Men det spelar väl ingen roll hur och varför kvinnor lyckas bygga miljonföretag?”, säger någon. Klart att det gör. Vi behöver verkligen inte mer av taskig självkänsla, ätstörningar och en fullkomligt förvriden bild av hur en kvinnokropp ska se ut – alltihop resultatet av innehållet i många sociala mediekanaler. Vi behöver stoppa vansinneskonsumtion; vi behöver motsatsen till allt det ”influerarna” står för. Och tänk vad trevligt det hade varit om kvinnor verkligen lyckats inom viktiga områden! Om kvinnorna varit drivande som uppfinnare av lösningar absolut nödvändiga för att världen ska överleva.
Jamen, högskolor och universitet, då? Där påstås ju kvinnor ”storma fram”!
Jodå, kvinnor är i majoritet på många utbildningar men det är samma sak här – man missar vilka utbildningar det handlar om. I takt med att allt fler yrken påståtts ”kräva en akademisk examen” (vilket de naturligtvis inte alls gör, det där är en arbetsmarknadspolitisk konstruktion i syfte att hålla unga sysselsatta i ytterligare några år innan de börjar bråka och vill ha ett jobb) har med en underbar grönköpingslogik också fler och fler utbildningar som i många fall även tidigare varit kvinnodominerade blivit ”akademiska”. Har du läst till sjuksköterska? Då är du ”akademiker”. Har du pluggat någon udda marknadsföringsutbildning? Då är du med stor sannolikhet ”högutbildad”. Om det inte vore så allvarligt skulle man ju skratta åt dumheterna. Begreppet akademisk utbildning ska vara reserverat för den som ger den högsta kompetensen inom ett visst område – läkare, tandläkare, universitetslärare eller vad det nu handlar om.
Männen? De verkar ha mer i huvudet än att ta studielån som sedan ska betalas tillbaka för att läsa vilket trams som helst, på traditionellt akademiska utbildningar är de dock ungefär lika många som kvinnorna. Visserligen tar läkarprogrammet numera in något fler kvinnor än män men förklaringen tros vara att yrket tappat i status i takt med att arbetsvillkoren för de utexaminerade blivit allt sämre, med stress och en faktiskt inte särskilt imponerande löneutveckling. På ingenjörsutbildningarna med större karriärmöjligheter är mansdominansen däremot hög.
När man tar del av statistik ska man alltid vara medveten om att det man ser i siffrorna kan ha helt andra förklaringar än vad den som presenterar statistiken vill få dig att tro. Jag säger inte att ett helt samhälle gått samman för att haussa kvinnor, tvärtom är jag övertygad om att det ena lett till det andra mer av en slags slump. Men faktum kvarstår: Den feministiska framgång som kan tyckas finnas i Sverige av idag är till största delen falsk. Kvinnor må i större utsträckning än män kunna stoltsera med en titel men utför precis som förr större delen av hushållsarbetet och är fortsatt utsatta för mäns våld, ofta av sexuell natur. Kvinnor stannar oftare hemma med barn och får därför en sämre pension. Inom område efter område ser det lika illa ut med jämställdheten som när jag, min mamma och min mormor var unga och det är heller inte konstigt. Verklig förändring kräver annorlunda attityder som i sin tur inte kan fejkas fram med hjälp av politiska beslut eller egendesignade klädkollektioner.