Alla människor har väl sina måsten och låsningar, sådant som vi känner att vi inte vill vara utan för egen räkning eller undanhålla andra. För mig stavas det ärlighet, att inte svika mig själv och fullfölja löften jag givit och kanske är det till exempel därför jag aldrig gift mig; jag hade aldrig klarat att bara avbryta åtagandet att nu ska vi leva tillsammans för resten av livet här, hur mycket jag än hade tröttnat. Jag hade stannat och lidit – alltså har jag aldrig försatt mig i situationen.
Det här gäller stort som smått också, som nu när det känns hemskt att berätta att nej, det blir inga julbilder. Och inga blogginlägg där det finns den minsta möjlighet att förstå mer precist var jag vistas. Vad jag tänker kan jag alltid avslöja, en hjärna kan befinna sig överallt och ingenstans när den värker fram som i mitt fall sina märkliga idéer och funderingar, den reser vitt och brett och kan korsa hav på en bråkdels sekund – sån är tankens frihet.
Det har hänt så oerhört mycket på väldigt kort tid nu. Ett nytt land. Ett väldigt stort land, jag känner mig trygg. Anonymiserad. Utspädd i mängden människor och just därför mer koncentrerad än på länge.
Och om bara några timmar är det jul, för så firar man här. Bara en natt till och sedan kommer den som rest bakåt till framtiden.
Happy Christmas.