Tja, vad förväntade man sig, i Gaza? Man tror alltså att man ska kunna hoppa på ett land och sedan ska det landet bara….ta ännu mer skit? Så går det inte till. Den som slår får vara beredd på att bli slagen tillbaka och är man den svagare parten ska man kanske tänka sig för ordentligt innan man klipper till.
Och trötta nu inte ut mig med att, när du läser det här, tänka att ”civila palestinier” inte kan rå för vad en galen terroristorganisation gör.
För det första finns det enligt folkrättsliga principer inga ”palestinier” alls, ordet är bara ett försök att samla löst sammanhållna grupper till ett ”folk” för att i nästa steg kunna hävda att man har ”rätt till ett land” (som då ska kallas ”Palestina”…). Mycket riktigt har också de flesta stater som saknar ett allmänt politiskt intresse av att rita om världskartan utifrån dessa fria ”palestinska” fantasier vänligt men bestämt tackat nej till att ”erkänna Palestina”. Ja….Sverige undantaget, förstås. Men så är ju också det landet alltid först på bollen med riktigt taskiga beslut.
För det andra varnar Israel, till skillnad från sin fiende, hela tiden civilbefolkningen. Att de sedan inte flyttar på sig verkar ju tämligen korkat men får vara deras sak i så fall. Och jo, det finns ställen att bege sig till.
Och sist men inte minst har Hamas ett enormt stöd bland Gazas befolkning, något som visar sig i hur människorna där fördömer Israel men inte Hamas, som orsakat deras lidande.
Ger man sig i leken får man leken tåla. Varsågoda, babes, ni bad om det och det är bara att tugga och svälja – och acceptera att det här landet inte är ert och aldrig ska bli det heller.