The final countdown

Tror du att bilden är framplockad ur ett arkiv? Den är tagen i en av Sveriges större städer för bara några dagar sedan.

Och någon i Paris har ”märkt” judiska butiker med davidsstjärnan:

Jag är trött men vissa saker måste sägas:

Nej, Israel kan inte ingå någon ”vapenvila” och nej, en ”tvåstatslösning” är aldrig möjlig, de primitiva våldsverkare som finns i Israels närhet är inte nöjda förrän landet upphört att existera, vilket de ju dessutom säger öppet själva. Det här kriget handlar om civilisation kontra barbari; om överlevnaden av den kultur som långsamt vuxit fram under århundraden och format framgångsrika demokratier där kreativitet och frihet givit människor möjlighet att vara sitt bästa jag. Den kamp Israel utkämpar är inte bara det judiska folkets egen, den är också för dig som bor i London och inte längre känner igen dig i din egen stad och för fransmannens möjlighet att även i framtiden diskutera allt mellan himmel och jord utan en tanke på om åsikterna är sanktionerade och sedan ha sex lite hur som helst. Den är garantin för oss i Danmark och för att New Yorks galna kittel ska kunna koka vidare.

Det är nästan det mest frustrerande, att så många inte förstår detta. Varför blir det så? Jag tror, och det har jag skrivit här så många gånger förr, att västvärlden skulle ha mått bra av att leva med en arabisk befolkning (även kallad MENA) mycket längre tid än man nu tvingats till, för att förstå hur många av dessa aldrig vill bidra men ha. Hur en blandning av inkompetens och därmed följande dålig självkänsla präglar dem och leder till ett hat mot de som lyckats bättre. Och så deras ständiga våld, det kanske främsta tecknet på låg intelligens. Jo, för ju mer intelligent en människa är desto mindre söker hon själv konflikten. Bara när den inte går att undvika tar hon den.

Vad får Guterres att tala i termer av att de fruktansvärda terrordåd som riktades mot Israel den 7 oktober 2023 ”inte skett i ett vakuum”? Som om de liksom kunde ursäktas (för det är omöjligt att tolka hans uttalande på annat sätt)! Och i Sverige gör den självgode Carl Bildt samma sak; han får till och med sitta på bästa sändningstid i landets mediekanaler och spy ur sig sin antisemitism. Två högt begåvade personer som trampar så fullkomligt snett.

Problemet är naiviteten. Visserligen börjar västvärlden långsamt kvickna till, nu när man allt oftare drabbas av bombdåd, skjutningar och överfallsvåldtäkter som karakteriserar de ”flyktingar” från MENA-länder som man i stora mängder släppt in, framför allt sedan millennieskiftet. Nu när man inte längre vågar skicka barnen till skolan eftersom de rånas och förnedras av MENA och när det offentliga rummet med sina bibliotek , simhallar, biografer och andra ställen tänkta för gott umgänge och rekreation förvandlats till otrygga platser där sexuella övergrepp på kvinnor är vardag och ett ständigt och högljutt tjatter förstör alla möjligheter till avkoppling – allt på grund av att MENA tillåts delta. Befolkningen ruskar på sig men kan bara inte förstå. Kan bara inte fatta att svaret är så enkelt: Det är sådana här de är, helt enkelt, dessa MENA. Man relativiserar, letar förtvivlat förklaringar och ursäkter, talar om fritidsgårdar som borde finnas (men som självfallet inte skulle hjälpa, eftersom problemet är en förvriden personlighet), diskuterar hårdare straff och ”tidiga insatser” och gud vet vad. Onödigt. Man kunde lika gärna ta ett skönt bad med några tända ljus, det där leder ingenstans alls (vilket också och dessbättre börjar klarna).

Men om man hade tvingats utstå dessa MENA många fler år än vad det nu blev? Som Israel gjort i alla tider. Så hade man säkert också förstått varför det aldrig mer får bli ”fred” i Mellanöstern.

Det här den sista färden. Slutstriden. The final countdown till en ny världsordning. Det blev så, man tvingades till slut till det. En vinner. En annan förlorar och försvinner.

Förhoppningsvis segrar godheten i form av Israel.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.