Svenskarna kartlägger numera noga sina grannar – och inte undra på det när polisen misslyckas i sitt jobb att skydda folket mot den extrema kriminaliteten.
Själv har jag gjort det här länge, för mig är det inte nytt och ibland är det ju väldigt enkelt. Det tog mig till exempel inte mer än några minuter att upptäcka att en person som min sons bostadsrättsförening accepterat som andrahandshyresgäst i en del av en lägenhet i hans portuppgång fanns i Lexbase, dessutom för ett våldsbrott. Den personen är sedan länge avflyttad men det visar väl vilken oerhört dålig koll brf:er ofta har – fastän de är skyldiga att undersöka just sådana saker, för andra boendes säker- och trygghet.
Men med de här hämndbrotten, riktade mot anhöriga eller den eller de som bara råkat hamna i närheten av en kriminell aktivitet, som nu är legio kan det bli ganska snårigt. Hur långt tillbaka i släktbanden ska du gå och bör du kika även på snedden? När någons svärmor blir måltavla för ett mordförsök inser man att det inte går att vara tillräckligt noga och att dom ingalunda måste ha fallit, det räcker så bra med ganska ytliga kontakter i fel kretsar för att du ska innebära en mycket allvarlig risk för dina grannar.
Hur ska hyresvärdar och brf:er hantera denna nya verklighet? En bra sak är förstås att aldrig acceptera andra än rent etniska svenskar i sina bostäder, det minskar risken oerhört mycket, i alla fall för de värsta hoten. Men inte helt och dessutom blir det ohållbart i ett samhälle som Sverige, som längre varit ett invandrarland. Vem är etnisk svensk? Hur många generationer krävs? Att säga blankt nej till MENA borde vara självklart men sen då? Var ska gränserna dras?
Utbildning? Det vet man – ju högre utbildning en person har, desto mindre är risken för att hen ska vara eller bli kriminellt belastad. Men du kan ju ha en son som kommer på glid. En dotter som blir kär i fel kille. Då spelar det ingen roll om du så är professor.
Mantalsskrivningen är det dock bra att kontinuerligt undersöka. I min sons brf finns flera sådana tveksamheter även om jag sett värre, till exempel på den adress i Linköping där ett allvarligt bombdåd inträffade i veckan som gick. I alla lägenheter utom en såg det helt normalt ut men så kom man till våningen högst upp och såvida inte personerna sov i skift skvallrade situationen om allvarliga problem, vilket det ju också visade sig vara. Och jag vet inte om ordföranden i den brf:en kommer att åtalas för något brott men om jag bott där hade jag som det minsta stämt henne och krävt skadestånd. Det var ytterst hennes ansvar att hålla koll på vilka som fick bo i brf:en och hon tog det inte, med förödande konsekvenser och rimligen ett oerhört psykiskt lidande resten av livet för de laglydiga boende hon var satt att skydda som resultat.
Samma sak var det i brf Bygatan i Solna, där en bomb small av för ganska exakt ett år sedan, en lägenhet stack direkt ut i folkbokföringen och det var också boende där man ville åt, så pass mycket att man bara någon dag senare bombade en släkting på Södermalm.
Det blir ju övervakning, då. Grindsamhällen, där bara de boende har tillgång till området och där varje in- och utpassage registreras på specifik person, med ansiktsigenkänning. Kameror i alla vinklar och vrår. Nu kan någon på ett vaktbolag få reda på att du varit ute och rumlat en vanlig vardagskväll – aja, baja! Du betalar med din frihet och personliga integritet för att få känna i alla fall någon form av trygghet.
Arma Sverige. Arma folk som våldtogs av sina politiker och nu ständigt rövknullas av MENA-djur.