Let’s keep a low profile

Fastän det handlar om bara några veckor är min känsla att mycket längre tid gått sedan den där första kvällen då jag följde dig till bussen. Det var fortfarande ljust och ljummet och du skulle resa hela natten, tillbaka till Stockholm efter en härlig helg då vi lärt känna varandra lite mer och jag hade fått visa dig Köpenhamn; jag stod där och kände för första gången att jag ville lämna staden jag älskar i djupet av mitt hjärta, jag ville hoppa på bussen jag också, sno ett säte för någon annan och vägra flytta mig. Sedan skulle vi äta av all frukt vi köpt på hovedbanegården, det sista vi gjorde och då du, med dina svenskar pengar som var så lite värda, sa att ”Gud vad dyrt allting är!”…men så hittade jag äpplen och bananer för ett jättebra pris och vi fyllde en hel påse.

Den höll du krampaktigt i. Nästan som en sköld, en avskiljare mellan oss – något som kanske kunde göra stunden vi väntade på Ingerslevsgade lite mindre spänd? Jag tog en bild, fingrade med mobilen och visste inte riktigt var jag skulle göra av alla fingrar och tår och tårar som ville ut, axlarna kändes tunga och klumpiga och jag ville harkla mig men sa ändå hur mycket jag skulle sakna dig, hur glad jag hade varit i flera dagar. Och att jag gärna ville vänta på en ny buss, en som kom i stället för att gå. Då släppte du påsen och jag gick rakt in i dig. Minns du?

Det har gått så snabbt att jag är yr men jag vet också att jag inte vill något hellre. Men jag röstar för att vi håller en låg profil, så mycket kan ju gå snett och jag är inte the marrying kind. Skratta gärna du också, det här vill vi inte ha, eller hur? Det är kul i alla fall!:

Folk kan ställa till vad som helst, så att man ville sjunka genom jorden, det räcker så bra med allt vi redan har och vet själva, vi behöver ingen som definierar vilka vi är.

Och nu, om bara några timmar, ska jag springa ned till Ingerslevsgade igen. Du kommer att vara trött efter en hel natt på buss, innan jag åkte in till stan och sov över hos M städade jag hela huset och bäddade med rena lakan, så fort vi fått i oss en köpenhamnsk frukost, en härlig morgenmad, ska vi ta S-toget hem till mig och sedan sova några timmar.

Välkommen. 🙂 Jag har längtat så.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.