Efter att ha sovit i mer än två dygn med bara mycket korta avbrott har febern gått ner och jag mår bättre. Men dygnet är fullständigt ur led så runt midnatt i går la jag mig och tittade på helt underbara rullen Catch me if you can med Leonardo DiCaprio i huvudrollen och jag skrattade ju så att jag nästan grät åt allt han lyckas med; än jobbar han som pilot, än som läkare och helt plötsligt påstår han sig också vara jurist, självklart utan att ha någon som helst utbildning för något av yrkena. Samtidigt är ju filmen också en finstämd och lite tragisk historia om längtan efter villkorslös kärlek och de tokroliga bedrägerierna ser i alla fall jag mest som en inramning till det verkliga budskapet – att allt handlar om att få bevis på att man är älskad och att själva drivkraften i att ständigt fly undan är att någon ska jaga efter dig.
Men visst är det skrämmande att det förmodligen fungerar alldeles utmärkt, i alla fall en tid, att bluffa sig fram på det här sättet. Människor tror oftast på det som serveras som sanning, vi som går omkring och är allmänt misstänksamma och och aldrig följer med strömmen är ganska få och man ställer inte de frågor som i efterhand framstår som helt självklara. Inte ens särskilt många journalister tänker självständigt faktiskt, trots alla sina egna, vackra ord om motsatsen och hur man ”står fri”, det räcker med att minnas de pressträffar Folkhälsomyndigheten höll under pandemin där samtliga svenska mediehus lyckades med konstycket att inte ställa en enda verkligt kritisk fråga om landets strategi, trots att gamlingarna dog som flugor, för att inse det. Och det beteendet är alltså fullkomligt normalt för den stora mängden människor, de där som alltid sneglar på hur andra gör och vad andra tänker och säger, det är det sättet att vara som skildras i klassikern ”Kejsarens nya kläder” och som har ställt till så mycket elände i världen. För det utnyttjas ju. Av bedragare som får folk att legitimera sig med BankID och göra gud enbart vet vad mer. Av så kallade influencers som köper krämer på dunk från Långtbortistan som de sedan tappar på egna tuber och säljer. Och av en hel massa andra, mindre trevliga typer också.
Att stanna upp och börja leva ärligt och öppet är säkert otroligt otäckt, för många. Jag tror verkligen det, eftersom det förutsätter att du slutar lalla med mängden och alltid tänker själv – och därmed förlorar du också den trygghet kollektivet, hur fel det än har, kan ge och möjligheten att förbli i en väl inövad roll. Att inte mer jaga kortsiktiga självbedrägier (och därmed också vägra vara måltalva för andras lurendrejeriförsök) kostar men ger utdelning, både för den som för kanske första gången kan stå rak i ryggen framför en spegel och för den som tvingas kliva av en karusell av lögner och påbörja ett ärligt liv. För så är det ju, bara den som vågar vara naken, med alla sina fel och brister, kan hitta verklig kärlek och lycka.
I slutet av filmen vill DiCaprio ut och leka flygkapten igen och FBI-agenten, spelad av Tom Hanks, som länge jagat och till slut lyckats fånga honon lägger inga hinder i vägen. Hanks säger:
– För jag vet att du kommer tillbaka.
– Hur kan du veta det?
– Därför att ingen jagar dig. Titta själv, ingen är efter dig. Du kommer tillbaka.
Och det gör han ju.