Jodå, jag är tuff, minsann. Tuff och framåt och drar i gång nya projekt och flyttar och tar mig fram i nya landet och….men om jag blir riktigt ordentligt förkyld eller får influensa?
Så är jag ynkligare än ynkligast. Jag ringer upp människor och klagar på att jag har ont i både huvud och kropp och när tempen visar precis det man kan förvänta sig med att tanke på att jag fryser så att jag skakar, nästan 39 grader, så svär jag långa ramsor. Men leveransen av glass och ”något att äta, något du bara kan stoppa in i mikron” får mig att storgråta av tacksamhet och jag bestämmer mig på stående (nåja, liggande) fot för att i framtiden alltid satsa på vänskap och aldrig på sexiga saker. Jag tänker exakt som Samantha i SATC:
Och så saknar jag honom. Det är bara att konstatera att om jag varit konstant infekterad så hade läget varit avsevärt bättre, jag hade hängt på allt möjligt och varit smörig och krupit och bett och bönat, allt för att han skulle säga ”det är helt normalt, inget att oroa sig för”. Det hör nämligen till att jag tror att läget är akut – varför blir jag inte frisk, varför har jag så hög feber, varför värker mina leder?
– Men var det inte i kväll du började känna dig sjuk?
Säger M och lyssnar tålmodigt när jag snyftar och nyser och står i.
– Jomen, det blir ju liksom inte bättre? Och var är han?! Jag behöver honom, jag tycker att han borde känna det ända härifrån och till Stockholm?
– Först blir det värre. Sedan blir det bättre. Och telepati fungerar inte.
Säger hon och det låter som Sveriges statsminister. Men telepati? Vi tänker på varandra, han och jag, det inser båda två.
I kväll har jag i alla fall ”bara” 37.8 graders feber. Men jag behåller duntäcket i sängen, det kommer säkert att behövas och även om jag redan halvligger ska jag bädda ner mig ordentligt nu och sätta på någon film jag kan somna till. Nåt romantiskt, tror jag. Nåt jag kan ligga där och slötitta på och grotta ned mig i självömkan till. Minnas honom och även om jag kommer att skratta lite åt mig själv när jag blivit frisk igen så är han just nu smartast, roligast, snällast, duktigast….världens bäste man.
Jag är förkylningsförälskad.