Jag vet att jag är en oromantisk sort. Jag vet, men kom inte dragande med skitsnacket att det gör mig ovanlig som kvinna, tvärtom tror jag att bilden av kvinnor som ständigt ömhetstörstande och sugna på långa filmkvällar tillsammans med mannen är en av alla tiders mest odlade myter. De flesta kvinnor jag känner är ungefär som jag:
- De har en massa projekt i gång och har helt enkelt inte tid att ligga och såsa i en säng timme efter timme.
- Om de ligger i en säng timme efter timme så vill de gärna ägna sig åt något vettigt, som att läsa en bok eller se en intressant dokumentär och detta inte på mannens arm.
Sen är det väl klart att jag är mer rastlös och otålig än de flesta kanske, det kan jag skriva under på. Och så tröttnar jag, jag kan vara nyförälskad i flera veckor men sen kliver jag ur den bubblan och riktar mina tankemissiler mot alla de håll jag brukar, det börjar kännas enahanda med ett enda jätteintresse och långsamt men säkert bryter jag mig ur famntag till förmån för intag – av mat, kultur, poddar, bloggar och inte minst musik. Missförstå mig inte, jag tröttnar inte alls på personen, tvärtom har alla förhållanden jag gått in i varit tämligen långa, men på samma sätt som min mamma alltid brukade berätta om hur fruktansvärt trist det var med mig när jag var liten och hon försökte ta upp mig i knäet för lite gullegull och jag bara slingrade mig ner så får jag nog av den där ständiga fysiska närvaron i alla nära relationer. Sorry, det är bara sån jag är.
Och så är det ju detta med huset! Som en narkoman som måste få sin drog tittar jag på programmet 3 x beliggenhed (jag tror att det i Sverige heter ”Husjägarna Danmark”) eftersom jag tänker att där kan jag verkligen lära mig något? Jag kan få ordning på områdena utanför Köpenhamn, vilka som verkar bra och hur kommunikationerna ser ut och så vidare. Men jag börjar undra om alla avsnitt är repriser från typ 2010? Priserna vi hittar är ungefär tre gånger så höga och det gör mig hypernervös – är tanken i Danmark att man ska pruta allt till en bråkdel av vad säljaren begär? I så fall ligger jag illa till, jag hatar att pruta och har alltid var så tacksam att jag mest levt i länder där denna ovana inte finns; något fånigare än situationen där två människor ägnar massor av tid åt att tjafsa om vad något ska kosta är svårt att tänka sig och förklaringen till att man vill ägna sig åt det är för mig helt ogreppbar. Vill man inbilla sig att man gjort en bättre affär än man har? Handlar det om kukmätning i kronor (och ören)? Löjligt, ju.
Som sagt, huspriserna nära Köpenhamn är som klubbslag i skallen och jag har redan fattat att närmare staden än Hørsholm eller Kokkedal kommer vi inte. Eller vi skulle kunna göra det om vi började låna massor men det har jag sagt nej till, det räcker så bra med att priserna i sig förmodligen pekar på en övervärdering.
– Men vi ska ju bo där resten av livet?
– Spelar ingen roll. Den som är i skuld är aldrig fri – inte ens som död.
– *skrattar högt* Nämen, fy fan! Du är verkligen lika cynisk som de som känner dig säger.
Jag skrattar själv och ja, kanske är jag lite cynisk av mig. Men rätt klartänkt också. I alla fall ibland.
Skämt åsido har vi hittat ett par, tre hus som vi är riktigt intresserade av och nu jämför vi mest andra objekt med dem. Vi har kollat med Civilstyrelsen också och det ska inte vara några problem för oss att köpa hus, vi uppfyller villkoren. Ska vi också bli danska medborgare? Det kan man bli på ett ganska enkelt sätt om man är nordisk medborgare men jag uppfyller inte riktigt alla villkor, jag har inte bott sju år i Danmark. Men man kan också ansöka om medborgarskap, då ska man bland annat visa prov på goda kunskaper i det danska språket och om det danska samhället, man får inte vara straffad, man ska kunna försörja sig själv, man ska svära trohet mot dansk lag och så vidare. Inga problem för mig med något av detta, helt tvärtom, men frågan är om vi inte ska ta det steget tillsammans, jag och mannen? Nåja, vi får se, jag måste tänka igenom det. Men att jag skulle återvända till Sverige? Nej, det tror jag inte. Det skulle jag inte vilja. Jeg bliver her, som vi säger i Danmark.
Hoppsan, mannen är tydligen klar med kvällens husletande. Sedan hur länge? Någon snarkar i min säng….