Jag hade visst en blogg? Tja, och sen fick jag en man lite sådär av en slump, därför att han bara stod där på gatan helt oplanerat och fick syn på mig som vandrade förbi. Ofattbart att han kände igen mig, ändå.
Bloggen får ligga kvar – precis som mannen – så att jag kan skriva om och när andan faller på. Och nu vet ni varför det kan dröja.