Jag respekterar bara några få svenska journalister, resten är idioter om man frågar mig. De är flockdjur som likt får vandrar tillsammans i en och samma riktning och det är ju tragikomiskt eftersom just journalister ska tänka helt fritt och förutsättningslöst men tvärtom korsar alltså normalt inte en enda tanke som går utanför den av kåren för tillfället sanktionerade uppfattningen i en viss fråga skallen på dem. Och nu avser jag inte oss som skriver om sakfrågor inom ett visst område, där fungerar det bättre.
Mycket riktigt, också, är en av de där mycket få som jag tycker är smart och duktig specialiserad inom ekonomi och nu har han skrivit det här om ett land i ekonomiskt fritt fall. Vi talar om Sverige, gott folk. Skit-Sverige, vars valuta och allmänna rykte är ett dåligt skämt i andra länder, vi talar om den illaluktande, före detta välfärdsnationen Sverige som själv tror att den fortfarande ”ligger i topp” inom alla möjliga områden när sanningen är att man snart befinner sig på samma nivå som riktigt fattiga länder och betraktas just så.
Cervenka skriver:
Ännu märkligare blir upplevelsen efter ankomst på Kastrup. Det är som att återinträda i civilisationen. Och den som nyttjar Köpenhamns tunnelbana behöver, till skillnad från i Stockholm, inte fundera på om man av misstag klivit in på Spårvägsmuseet.
Jag skrattar där jag sitter och läser, eftersom jag känner igen mig så väl. Jag reser ju fortfarande då och då till Sverige (även om jag funderar på att helt sluta med det, sannolikheten att drabbas av landets extrema kriminalitet var ändå relativt liten förut men nu är det på riktigt farligt att befinna sig i Sverige, det visar de senaste dagarna) och för varje gång ser jag hur det blir bara värre och värre. I Köpenhamn har vi självkörande tunnelbana men trots detta har jag aldrig upplevt någon som varit bråkig eller hotfull, så att jag känt ett behov av någon ”tågvärd” – i Stockholm dräller det av aggressiva och uppenbart psykiskt sjuka personer, man ser sig för kan jag säga. I Köpenhamn är det rent och snyggt och det som ska fungera gör det, inte som när jag senast reste med SJ och hela golvet men även många säten var nedsölade med kak- och chipssmulor och man inte kunde erbjuda kaffe ”eftersom man inte hade något vatten”. Wow! Inget vatten! Ni hör ju själva, det är u-landsvarning på den. (När jag undrade varför man inte städat vagnen fick jag svaret att man ”bara plockstädade” mellan två turer. Okej? Bryr jag mig som resenär om något annat än att det är rent och snyggt? Skiter inte jag fullkomlig i vilka rutiner man har? Herregud…)
Det finns förstås flera förklaringar till att Sverige dekat ner sig så och dit hör de ständiga utförsäljningarna och privatiseringarna av det som borde vara statliga åtaganden. Det är inte fel att tillåta privata aktörer men de ska i så fall övervakas och styras, inte släppas lösa som vilddjur som tuggar i sig det bästa och godaste och lämnar bara rester kvar för andra att ta hand om och även om sjuk- och tandvården utgör de mest flagranta exemplen, eftersom det drabbar människor i särskilt utsatta lägen, finns samma problematik överallt. Hur är det till exempel ens möjligt att vara så dum att man låter landets järnväg ha mer än en ansvarig? Det ser vi resultatet av i dag, vilket förstås är extra allvarligt när tänkande människor vill åka mer tåg än någonsin, för att försöka rädda det som räddas kan av vår miljö.
Och så har vi de enorma kostnader MENA-invandringen orsakar Sverige. Cervenka tar inte upp det och han är ju ekonomijournalist så det är väl rimligt men det behövs inte många vare sig hjärnceller eller sekunder för att göra ett snabbt överslag och apornas framfart belastar ju också hela samhällets vitala delar på ett så förödande sätt: skola, sjukvård, arbetsmarknad, bostadsmarknad, polis, rättsväsende….det är ingen ände på vad djuren ställer till. (Jadå, jag ska försöka hinna skriva det där inlägget om varför jag kallar dem ”apor” och djur” men det är egentligen inte svårt alls utan handlar bara om att vissa egenskaper skiljer människan från övriga djur och att dessa egenskaper saknas. Och så är det viktigt att tala klarspråk och inte ägna sig eufemismer, sådant försenar och försvårar bara de åtgärder som måste till genast.)
Cervenka skriver också i sin text, lite raljerande:
Turligt nog för svenska politiker är den svenska kronan så svag att allt färre medborgare har råd att lämna landet och med egna ögon beskåda hur långt vi halkat efter.
Och det är ju kul men också väldigt allvarligt. För svenskarna saknar självinsikt, de tror fortfarande att ”vi har den bästa sjukvården” och skolan är också ”bra”, precis som ”vi också är världsledande inom IT”. Att man i andra länder vid det här laget gapskrattar åt sådana uttalanden förstår svensken inte ens och även om det nog beror mer på att man har så svårt att släppa bilden av det land som en gång fanns än på uteblivna utlandsvistelser så är naiviteten i sig alarmerande. För att kunna åtgärda ett problem krävs ju att man identifierar det.