Jag är i Sverige eftersom jag ska göra ett jobb här och sonen har varit vänlig nog att hysa mig under några dagar, innan glada danska vänner kommer efter till den fest vi ska ha, ett större gäng. Någon rundtur för dem blir det inte, jag begriper liksom inte vad jag skulle visa upp – ett gäng importer som svinar omkring på huvudstadens gator? Nej, vi håller oss i skärgården och sedan får jag ju resesällskap på väg hem.
Nåja, men här är jag alltså i läskigaste kåken alla kategorier…eller om man skulle kalla det Lustiga Huset? Jag håller på att gå upp limningen av alla ljud, det låter ”bom!” och ”skraaaaaap” och en hel del annat också av oidentifierat ursprung och fastän jag inser att folk gör förmodligen helt normala saker (väggarna verkar vara av papper) driver det mig till vansinne. Problemet är väl att jag, efter några tragiska månader precis efter Anders död, åter blivit van vid villa och numera dessutom med havets lugna sus utanför fönstret, om jag skriver hemma finns plats för tankepauser utan att det låter ”smäll!” mitt under dem och om jag skulle vilja kliver jag bara över tröskeln för en nypa frisk luft. Vad skulle jag göra här? Ta hissen ner och kanske möta ett ”pang!”? Jag tror att jag avstår, faktiskt.
Ibland knarkar jag, som så många andra, på skoj loss på bostadssajter, i mitt fall de danska. Och visst kan jag då bli riktigt sugen och dregla över någon glassig grej på till exempel Vesterbro (tänk att vara hemma på några minuter när man gottat sig i Kødbyen!!!); jag kikar på golven som är av trä i original och slipade och lackade, de vackra, höga fönstren och den mysiga innergården där man kunde sitta och läsa och hygge sig. Ibland ringer jag också upp M och redogör för mina planer:
– Lad være med at gøre det, du ville blive skør af al den larm. Du kan jo blive hos mig når du vil og resten af tiden har du det bedst med havluft og stilhed.
– Men…
– Du ville være et nervøst vrag efter et par uger. Forresten skal jeg måske også hvile mig fra ludere og hash og så vil jeg gerne kunne ringe til dig.
”Ludere og hash”? Alltså….visst är det en viss…trafik på särskilt Istedgade men det där lät ju väldigt allvarligt. Hittills har jag aldrig känt mig obekväm, i alla fall.
Men här! Precis när jag på nytt har kommit i gång med en text, efter att ha givit upp på grund av av femton ”pjoink!!!!” och tjugotre ”brummelibrum och tjohej” (tammefan hörs det i köksventilen inte bara att grannarna pratar utan också, om man spänner öronen riktigt, vad de säger, vilket fått mig att överväga att tejpa upp en liten diktafon full med med skitsnuskiga meddelanden som sedan skulle få sitta där och spela upp stånk och stön och fula ord och till sist: ”Storebror hör dig!”) och ”gjort kaffe” för att ”lugna ned mig” så:
”Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr” (borr?) eller ”kladonk!!!!!” (tappad kastrull?) eller ilskna vrål från något ouppfostrat barn som lämnats utan uppsikt och verkar befinna sig inte bara direkt utanför ytterdörren utan i nyckelhålet? (En kontroll som jag faktiskt gjorde gav vid handen att ungjäveln måste ha varit flera trappor upp eller ned vilket onekligen borgar för en röstresurs från helvetet!) Men värst är ändå att någon ganska exakt runt midnatt sätter i gång att….vad? Städa köket? Jag sitter där vid köksbordet och är på väg att bara vråla rakt ut: ”Käften pissluder!” men två timmar senare har jag glömt det när jag vill ha en sista kopp kaffe till mina texter och googlingar – och själv blir värsta pissludret. Slutsats: man ska helt enkelt inte stapla människor på varandra i boendekartonger. Det är en jävligt dålig idé.
Oj, nu höll jag på att glömma några grejer:
- gettokråkan som med sina dånande rotorblad nästan får mig att vibrera där jag sitter och skickar budskapet att någon import i Hagalund avlossat ett högst påtagligt ”pang!”. Mys!
- den utrotningshotade jävel som röker någonstans i närheten, så att det luktar illa trots stängda fönster. Jag menar, vem i helvete röker 2023? Och det är vanlig tobak för även om jag inte känner mig nämnvärt påverkad av haschångorna när vi vandrar från Hovedbanegården till M:s lägenhet så vet jag i alla fall precis hur det luktar.
- stanken av billig parfym i trapphuset. Alltså, jag är ju typ sämst i världen på att klä mig bra, vårda mitt utseende och så vidare, det är bara dusch, skaka håret torrt, borsta tänderna (noga!!!), paltor på, häkta i örhängen och smink har jag aldrig använt (skulle aldrig falla mig in att slösa tid på sån skit, jag kör den manliga stilen). Men parfym är min stora last. Jag vet allt om hur parfym verkar, med topp-, hjärt- och basnoter och kan med en snabb sniffning avgöra vem som låtit det kosta och vem som besökt fjortisdisken på billiga butiken. Fy fan, ge det några hundralappar extra om du absolut ska spruta på dig något!
Nä, jag funderar starkt på att ringa N och tränga mig in hos henne. Där är det visserligen också mycket lyhört men samtliga boende i hennes och min ålder samt av samma skrot och korn, så att de mest sitter och läser, skriver, spelar bridge eller schack eller möjligen häller upp en konjak. Det är en annan del av Stockholm och, som man brukar säga, ”ett annat klientel”. Och samtidigt älskar jag min son (som jag försöker övertala att flytta) över allt annat, jag vill ju inte missa en sekund med honom.
Blä. Men bara torsdagen och fredagen, sedan är det över för den här gången – och skulle det låta för mycket kör jag väl mitt elementdunk, hehe….hämnden är ljuv. På lördagen ska vi som sagt festa och därefter reser vi hem. Jag måste förresten skratta lite när jag tänker på hur danskarna gör, om man åker sista vägen med Öresundståg så får man vackert kunna danska om man ska förstå vad de säger i högtalarna. Inget jävla tjafs som i Sverige, där hjärndöda importer inte bara tillåts stanna utan fastmer erbjuds tolkhjälp trots att de efter massor av år i landet ännu inte lyckats trycka in det nya språket i skallen, nej, det här är Danmark och passar inte galoscherna så kan du ju bara resa någon annanstans. Jag älskar det lika mycket som jag föraktar Sverige.
Och nu har jag förberett mig klart inför morgondagens jobb och ska krypa ned i min fina, bäddade soffa, kanske somna till ett avsnitt av fantastiska, danska serien Matador, som visst aldrig åldras. Matador och West Wing – där har ni alla tiders två bästa produktioner.
Ska vi kanske ta något dansk musik? Jag tycker att den här är kul, hur lite den än har med det här inlägget att göra, så den kör vi! Och ni svenskar som omedelbart blir upprörda och börjar gnälla om taskig kvinnosyn, ålderism och allt möjligt – i Danmark skojar vi om och driver med det mesta men vi är garanterat mer seriösa i grunden än vilken patetiskt allvarstyngd svensk som helst. Ni vet att humor och intelligens hör ihop, va?
Välkomna då till massor av god mat, dyrt vin och trevligt sällskap på lördag, ni där på andra sidan sundet!