Vi kan väl varva lite mellan offentligt allvar och det mer privata.
Och då tycker jag att det är en dålig idé att gömma sig i sitt torn – eller bakom det. Det är säkrare att krypa undan, förstås, men leder ju ingenstans, man stampar bara på stället då, trampar vatten. Själv kan jag vara lika feg. Nej, det var fel, fegare ska det vara för det tar ju onekligen nästan pris att skaffa sig ett boende i Köpenhamn, så att själva det geografiska avståndet ska omöjliggöra alla tankar på kontakt. Korkat så att det förslår var det också eftersom det jag ville glömma fanns i min egen hjärna och mycket riktigt dök du alltid upp; oftast redan på morgonen men definitivt under dagens gång. Nåja, på kuppen upptäckte jag ju att jag fötts i fel land och hur det än blir kommer jag att ha kvar mitt lilla danska hus; att vara utan Köpenhamn skulle skapa samma sår i mig som att vara utan dig och när jag har skrivit klart det här inlägget ska jag dricka mitt morgonkaffe och ta tåget från Stockholm till min härliga metropol.
Det enda vi vill är ju att vara lyckliga. Vi strävar efter denna lycka hela livet men utbildning, jobb, karriär, fritidsintressen….skänker bara nöje för stunden, det vet vi om vi fått vara med om att börja älska en annan människa och blivit älskade tillbaka. Jag avser inte nödvändigtvis sex även om det ofta är en trevlig bieffekt, som jag fungerar är det hjärnan jag vill åt; när jag blir förälskad vill jag inte i första hand bli penetrerad utan själv tränga in i den där hjärnan som fascinerat mig så. Kom inte dragande med tramset att det bara är en omskrivning för kättja som bottnar i kärlek, jag är helt ärlig här. Kanske funkar jag fel? Men om jag verkligen går i säng med den där det handlar om (faktiskt gör jag inte alltid det) så kommer pratet, frågorna och funderingarna att fortsätta även under den stunden.
Jag är hopplös och hemsk i detta.
Nu är klockan snart fem och mokabryggaren har börjat puttra. Musik: