Journalist, uppfinnare och kattfrälst

Det här är ett inlägg i serien om bostadsrättsföreningen Dillen 2 i Solna, där avsevärda problem råder. Som vanligt kan du som inte hängt med tidigare läsa i kapp här.

Kommer ni ihåg förra inägget om brf Dillen 2? Bra, då vet ni vad som hände, vad som sades och gjordes. Ni begriper också att jag som journalist var noga med att dokumentera allt detta. Häpp!

Eftersom bostadsrättsföreningen uppenbart inte fick ordning på ventilationen mejlade jag kommunen direkt, som jag berättade och så bestämde vi en tid då miljöinspektören och en kollega skulle komma på besök. Det gjorde de också, i onsdags och då fick jag svart på vitt på det jag begripit från början – föreningen håller sig inte till sanningen utan friserar den lite efter tycke och smak. Det där har jag sett prov på tidigare men att kunna bevisa något är en annan sak och därför måste jag säga att jag blev ganska både full i skratt och häpen när miljöinspektören berättade vad en representant för styrelsen skrivit till kommunen. Skrivit, alltså. För det handlade om rena lögner, rena lögner som jag kan motbevisa. Och när jag har gjort det och man då eventuellt försöker backa i sina egna fotspår genom att till exempel påstå att man ”missförstått”? Så funkar inte det. Det här är liksom inget litet samtal mellan två människor som möts på gatan, det är ett tillsynsärende hos en myndighet där det blir ett allvarligt brott att ha ljugit och fastän miljöförvaltningar i kommuner självklart inte är dömande instanser så kommer ett sådant beteende att påverka. Och om någon, i det här fallet jag, väljer att senare i domstol kräva skadestånd kan det bli direkt avgörande eftersom trovärdigheten hos parterna bedöms; den som bevisat ljugit i en skriftlig inlaga till en myndighet kommer inte att ligga särskilt bra till.

Hur kunde de som sitter i bostadsrättsföreningens styrelse vara så extremt dumma? Hur kunde de ge mig favör på det här sättet?

Jag vet inte om man ens ska tala om dumhet, det finns otaliga exempel på när människor fullständigt missbedömer en situation. Det senaste exemplet är kanske den kände, brittiske läkaren Michael Mosley som bland annat jobbade som vetenskapsreporter på BBC och på olika sätt propagerade för en sundare livsföring, inte minst genom sina dieter. Ni vet säkert också vad som hände – han reste till den grekiska ön Symi och gjorde det fatala misstaget att i 40 graders värme ge sig ut på en promenad, dessutom utan mobiltelefon så att han saknade alla möjligheter att påkalla hjälp. Det egentliga händelseförloppet känner ingen till, kanske blev han tidigt så förvirrad att han tappade all orientering, men han gick ju alltså upp i bergen, där ingen som helst skugga finns och hittades sedan död. Förundrade människor världen över har alla ställt sig samma fråga – hur kunde det ske? Här har vi alltså en person som dessutom är läkare och har satsat allt på att leva så hälsosamt som möjligt, Michael Mosleys manliga förfäder hade alla avlidit i relativt sett låg ålder och det blev ett mål för honom att inte behöva följa samma väg. Han var noga med att hålla sin vikt på en normal nivå. Han åt bra. Han tränade. Han gjorde allt det man ska – och så går han ut i extrem hetta och dör inom några timmar. Det är klart att det blir nästan ofattbart hur en begåvad människa kan fatta ett så både extremt dumt och ödesdigert beslut men svaret är ganska enkelt: Han förstod helt enkelt inte allvaret. Han gjorde en missbedömning som sedan ledde honom in i en ohållbar situation och väl där klarade han inte att tag sig ur den.

På samma sätt sitter man ju och gapar när styrelsen för bostadsrättsföreningen Dillen 2 i Solna visar sig i skrivelse till kommunen ha hävdat att jag och min son sagt att vi inte har de friskluftsventiler som finns i lägenheten öppna – när vi sa raka motsatsen. Man gjorde helt enkelt misstaget att tro att det skulle fungera att ljuga. Man har försatt sig i en omöjlig situation som man inte kommer ur.

Själv drog jag som sagt mest elakt på munnen och inkasserade de fördelar det här ger mig, jag är en ganska cynisk jävel som är extremt duktig på att bedöma människor jag möter inom några sekunder och deras beteenden förvånar mig därför sällan eller snarast aldrig. Men min son, han blev riktigt förbannad! Det är sällan jag sett honom så arg faktiskt och han skickade direkt ett mejl till personen som ljugit inför kommunen:

”Vad menar du med att påstå saker om mig som inte stämmer?!”

Om han fått ett svar? Naturligtvis inte. Och jag misstänker att förklaringen är att vissa styrelsemedlemmar utnyttjat en äldre man för sina syften. Man har gjort honom till sin Pinocchio, slängt honom till vargarna; man har fått honom att skriva det här till kommunen, kanske genom att själva ljuga eller åtminstone tänja på sanningen. Men det funkar inte med mig. Sånt funkar inte med mig.

Hur som helst är min kalla Bellini urdrucken nu och det är dags att krypa till kojs. Och jag måste skratta när jag tänker på vad en läsare av den här bloggen skrev i mejl:

Själv känner jag en tacksamhet mot bostadsrättsföreningen Dillen 2! Utan den blev det väl ingen blogg alls och jag saknar dig!

Haha! Det var ju faktiskt kul.

God natt med er.

Sista akten i ”The Bostadsrättsföreningen Dillen 2 Saga” pågår och föreställningen har ju onekligen varit….speciell. Du kan ta del av den här.

Och nu, när jag förutsätter att du har gjort det, går jag direkt på den delfinal som gick av stapeln i onsdags. Tada! Nu skulle det visa sig, hade man lyckats få de sista boende att demontera sina olagliga ingrepp i ventilationssystemet, så att rensning, justering och mätning av detsamma kunde genomföras?

Det enkla svaret är: Knappast! För visserligen kom personal från företaget som anlitats för den nya OVK:n (den som genomfördes i slutet av förra året godkändes som bekant inte) och gjorde sitt jobb – men hos oss finns alla problem kvar. Och i nästa vecka tar kommunen en ny kontakt med brf:en.

OVK-besöket blev för övrigt en omåttligt komisk historia! Och vet ni vad, man undrar i stillhet om bostadsrättsföreningen pröjsat under bordet för att få en godkänd mätning? Varför inte, får de inte igenom den nya OVK:n blir det dyrt för dem och de pengarna kanske då kan användas bättre. Haha – ni skrattar och jag skrattar också; vi gör det därför att vi levt länge i Sverige och vant oss vid att korruption och mutor inte förekommer. Men faktiskt har det blivit vanligare och vanligare.

Så här:

OVK-killarna kliver in genom dörren:

– Har ni friskluftsventilerna öppna?

– Jajamensan, allihop.

– Bra, det ska räcka.

Sedan rensar de och börjar mäta och justera.

– Kan ni öppna balkongdörren?

– Varför skulle vi öppna balkongdörren?

– Vi vill mäta med den öppen.

– Okej, visst.

Och tjong så blir förstås mätvärdena på den toalett där det stinker avlopp bättre. Eh? Det kunde liksom en efterbliven femåring ha räknat ut och jag säger:

– Det är ju knappast meningsfullt att ni mäter under premisser som inte finns i det verkliga livet, som ni säkert förstår har vi inte balkongdörren öppen 24/7. Nu stänger jag den och så är det fint om du mäter igen.

Bom! – värdena på den stinkande toaletten går ner på samma nivåer som vid den förra, underkända OVK:n.

– Har ni vädringsfönstren öppna?

– Om vi vill vädra, annars inte, förstås.

– Det bör ni ha.

– Nej, det är fel. Det heter vädringsfönster. Och om vi hade dem öppna så skulle vi just nu ha svimmat av allergisk chock och på vintern hade vi tvingts gå omkring i dunjackor inomhus. Låt oss förbli seriösa, du började ju själv med att fråga om friskluftsintagen och sa att det ska vara tillräckligt. Vilket förstås också är det enda rimliga.

OVK-killen travar ut i köket.

– Ni har ingen spisfläkt.

Jag tänker….ska jag börja bli riktigt elak och typ ”Du måste för fan vara ett geni!” eller ska jag hålla tand för tunga ett tag till?

– Du har uppfattat det korrekt.

– Det gör ju också att ni inte får samma luftväxling!

– Jaha, du. Så du menar att folk ska ha köksfläktar som står på hela tiden då, för att ventilationen i huset ska fungera?

– Det sa jag inte.

– Ok, så varför undrar du om en köksfläkt?

– Det blir ju bättre drag….

– Du säger samma sak en gång till och då upprepar jag min fråga till dig.

Han svarar inte, förhoppningsvis därför att han själv inser hur dumt det han sagt är.

Är ni med mig? Förstår ni vad jag säger? Bra! Det kallas att försöka skjuta budbäraren; att försöka flytta fokus från det verkliga problemet till helt uppdiktade dito. Här har ni mig som tar kontakt med bostadsrättsföreningen och påpekar att det luktar matos i trapphuset som dessutom tränger in i vår lägenhet och som när ingenting händer anmäler olägenhet i bostad till Solna kommun, en anmälan som dessutom strax därefter kompletteras med att det börjar lukta illa av avlopp på en toalett. Lilla jag, den irriterande journalisten som petar vidare i myrstacken och JO-anmäler kommunen när det inte går tillräckligt snabbt där – vilket det sedan börjar göra. Jag är den obekväma, den som aldrig ger sig; den jobbiga nageln i ögat.

Så klart blir mycket enklare om man kan avfärda mig och därmed hela problemet – som alltså kvarstår.

Jag mejlade kvinnan som har hand om ärendet på Solna kommun redan några timmar efter det att OVK-personalen varit på besök eftersom det fortsatt luktade (och luktar) illa på toaletten. Det är ju som sagt heller inte alls konstigt att det är så, med samma mätvärden som vid den underkända OVK:n fick man ju vara idiot om man trodde att något skulle bli annorlunda. Och när någon glad gök började laga mat vid halvelvatiden på kvällen kändes det direkt – i vår lägenhet. Nytt mejl till kommunen någon kvart senare.

Alla problem kvarstår. Inget är bättre.

Bostadsrättsföreningen har till kommunen, som alltså numera kontinuerligt begär in uppgifter av dem i ärendet, uppgivit att alla åtgärder avseende ventilationen ska vara avslutade vecka 22. Där ser man! Då kan vi konstatera att man misslyckats med att få ordning på samma ventilation och därmed fortsätter mina och kommunens kontakter. Jag har rätten på min sida och nu får det arbetet rulla vidare.

När man upplever en så pass märklig bostadsrättsförening som Dillen 2 i Solna är det inte bara själva grundproblemet – att det luktar illa i bostaden – som engagerar. I alla fall jag som person, som ofta fascineras av människor och deras sätt att fungera, funderar på hur man lyckas hamna så tokigt som det här blivit. Varför tog man inte tag i det direkt och för länge sedan, när jag hörde av mig? När allt kommer omkring ligger det i en bostadsrättsförenings intresse att ha ett gott rykte, för att få bra människor att vilja bo där och jag vet, vet med bestämdhet eftersom jag fått mejl från många som läst vad jag skriver om Dillen 2, att det här skadat dem. Det är ju synd, föreningen har en bra ekonomi och ett fint läge nära både vatten och kommunikationer, varför förstöra sådant med det som skrämmer människor mer än annat – att man inte tar tag i problem handfast och direkt. För problem uppstår förr eller senare för alla; i företag såväl som i privatlivet och det enda som skiljer ut den som lyckas från den som misslyckas är just självinsikten. Att man ser vad som håller på att hända och gör något åt saken direkt.

Jag tror att i alla fall en del av förklaringen är att man blivit det som brukar kallas hemmablind. Det är bara att konstatera att engagemanget bland boende är lågt, intresset för den egna boendemiljön kanske finns där men man är uppenbart inte beredd att ta sitt ansvar för den. Det manifesterar sig på olika sätt – lågt deltagande under de städdagar föreningen anordnar och få som vill sitta i styrelsen; vid det årsmöte som nyligen hölls förekom såvitt jag förstått det inga nyval till den. Sånt är allvarligt, alla organisationer behöver nytt blod då och då för att inte stagnera, mönster stelnar och blir självuppfyllande när nya infallsvinklar och sätt att betrakta tillvaron uteblir. Och bostadsrätten som boendeform bygger på och förutsätter just det egna deltagandet i den.

Jag minns en händelse för något halvår sedan, även då var jag på besök hos sonen och det var kallt utomhus, kanske var det i höstas? Jag kände hur det drog kring ytterdörren och öppnade den, i trapphuset var det som i ett kylskåp och jag låste dörren, gick ned en trappa till porten – som inte var ordentligt stängd. Den tyngd som sitter på en arm ovanför porten och drar igen den hade släppt lite, en skruv satt lös och därför gick det heller inte att dra igen porten manuellt. Jag gick upp igen, tog fram föreningens hemsida på datorn, letade efter ett nummer att ringa, fann ett men fick till svar att de inte åkte ut utan bekräftelse från styrelsen. Okej? Vem fan skulle ringa och typ ljuga ihop att en port är trasig? Men så klart var det inte företagets fel, det var kraven på företaget från föreningen som var vansinniga. Så jag letade vidare och fick till slut tag i en äldre man som sitter i styrelsen, inte därför att han hade sitt telefonnummer utskrivet (det har inte någon styrelsemedlem nämligen…man förutsätts ”mejla” men sedan läser i alla fall ingen ansvarig mejlen förrän tidigast någon dag senare…) utan därför att jag i mitt yrke är van att hitta alternativa vägar att skaka fram mobiler och annat. Han tog i sin tur kontakt med en boende som gick ned och lagade porten.

Men det som var så frapperande och skrämmande var att allt det här skedde runt sex på kvällen, en tid då många kommer hem från sina jobb. Många borde alltså ha sett vad som hänt och reagerat – ändå var jag både den första och enda att göra det. Det visar något.

Jag tror att den här bostadsrättsföreningen, Dillen 2 i Solna, skulle må bra av att lägga ut skötseln av den på utomstående. Ett problem är nämligen uppenbart att de som nu ska ta ansvar på ett sätt högst förståeligt känner ett obehag inför att ryta ifrån när det behövs, det handlar ju för dem om grannar och då kan det aldrig bli annat än fel. Hade man sådant som felanmälan och störningsjour (det senare något föreningen i dag helt saknar, vilket förstås är vansinne!) utlagt på entreprenad blev det annorlunda; mindre känsligt och därför bättre. Sådant är som sagt en konstruktion som egentligen inte hör hemma i en bostadsrättsförening men hellre det än att det går så illa som det nu gjort. Allt måste vara bättre än det.

Här kommer då inlägget om det senaste i brf Dillen 2 i Solna. Den som inte hängt med så mycket tidigare kan läsa här.

Okej, vi har alltså en bostadsrättsförening där boende i strid med bostadsrättslagen installerat olika produkter som stört (och fortfarande stör) ventilationen i byggnaderna vilket leder till att den obligatoriska ventilationskontroll, OVK, som föreningen enligt lag är skyldig att göra med jämna mellanrum blir underkänd i december 2023. Själv anmäler jag olägenhet i bostad till Solna kommun –  i oktober 2023 inträngande matos och bara en månad senare även avlopsstank på en toalett – men än i dag, mer än ett halvår senare, är situationen oförändrad.

Och hur agerar då denna bostadsrättsförening? Vad gör man när man strax före jul 2023, på grund just av att ventilationskontrollen uppdagar allvarliga brister, inser att man släppt in slödder som antingen därför att de är dummare än tåget eller mer bara helt hänsynslösa orsakat andra boende stort lidande och hälsofara – i form av dålig luftväxling och därmed dålig lukt av flera slag? Först så här, vilket förstås var det enda rimliga:

Och sen? Så stod man förstås inte fast vid det utan föll undan för de som inte gjorde det man krävde. Det var för mig helt väntat – styrelsen för den här bostadsrättsföreningen fungerar helt enkelt inte i situationer som det minsta lilla avviker från att kontrollen blinkar blå. Det håller de själva inte med om, vilket onekligen blir komik på hög nivå!:

Jag antar att ni skrattar lika högt som jag.

Nåja, det som hände var alltså att man flyttade fram det datum då alla boende skulle ha åtgärdat sina olagliga installationer – från den 15 februari till den sista mars. Det är lång tid det, som man väljer att utsätta andra bostadsrättshavare för hälsofara och obehag!

Och därefter? Det har jag redan skrivit och ni har redan fattat – man har fortfarande inte fått ordning på det hela. Man påstår inför Solna kommun att man ”åtgärdat alla fel” samtidigt som man i en annan skrivelse till kommunen uttrycker att man ”håller på med ”ventilationsarbeten i husen”, vilket förstås bara visar hur man ljuger och hittar på när man inte är vuxen situationen och inte vet hur man ska bete sig. Själv kan jag i sanning intyga att man absolut inte ”åtgärdat alla fel” – det luktar nämligen fortfarande fan i bostaden.

Hur har Solna kommun fungerat då? I början sisådär, skulle jag vilja kalla det. Men då begärde jag helt enkelt att chefen själv skulle engagera sig i frågan och det har hon gjort, sedan dess rullar det på. Lite extra tryckte jag också på gaspedalen genom att JO-anmäla kommunen för saktfärdig handläggning, det visste jag från början skulle sluta med att JO i nuläget inte agerade särskilt och ett sådant beslut har jag också fått. Jag kan gången men har också talat med dem – och raskar inte kommunen vidare hela tiden nu skriver jag bara till dem igen, så plockar de upp tråden.

Men kommunen har satt i gång, som sagt. Så här skriver man i sitt senaste mejl till mig:

Styrelsen har fått en anmodan från bygglovsenheten om att komma in med en godkänd OVK senast 30 juni. Bygglovsenheten handlägger sina ärende enligt Plan och bygglagen som reglerar tillsyn kring OVK.

Och det är ju bra. Ventilationskontrollen ska alltså inte bara vara genomförd, den ska vara godkänd. (Annars väntar smisk på rumpan.)

Kommunen meddelar annat också – vilket är anledningen till att jag skriver det här blogginlägget. Det är nämligen skrämmande läsning hur bostadsrättsföreningen fortfarande inte agerar med all den kraft man borde ha brukat från början. Till Solna kommun har man anfört följande:

• Genom intensiv uppvaktning av berörda kvarstår fel i två lägenheter + två misstänkta (ej tillträde, anmärkning från tidigare OVK). Påverkan har skett genom brev, telefon, besiktningar.
• De återstående fyra lägenheterna kommer vi att besiktiga tillsammans med hantverkare för att medverka till åtgärder.

(Jag har korrigerat brf:ens språk något, allt annat vore elakt.)

”Intensiv uppvaktning”

”Medverka till åtgärder”

De är ju för inte sluga!

I en konfliktsituation där man själv har rätten på sin sida och sitter med alla trumf är det ändå aldrig fel att vara trevlig och vänlig till en början, tvärtom bör man vara det. Man ska vara extremt tydlig med vad som gäller, men absolut inte otrevlig, det gagnar ju ingen, men när man märker att det blir som så ofta i livet, att folk inte fattar förrän de har kniven mot strupen? Då tar man fram kniven. I det här fallet borde bostadsrättsföreningen Dillen 2 ha satt hårt mot hårt så fort den 15 februari 2023 hade passerat. Man hade ju skrivit ett artigt meddelande till alla berörda – ”Fixa det här nu eller så gör vi det åt dig”. Det var en riktig början och mer skulle man aldrig ha bjudit på. Vet ni varför?

Därför att den mänskliga psykologin ser ut som den gör. Visserligen förhåller det sig så att ju mer intelligent en person är, desto enklare har hon att ta till sig rent verbala budskap, med sådana personer fungerar det att tala, de förstår direkt att det ändå kommer att sluta på ett visst sätt och rättar sig därför direkt eftersom allt annat vore dumt slöseri med tid. Men tyvärr befinner sig majoriteten av mänskligheten uppe på normalfördelningskurvans topp. De klarar inte sådant, de behöver piskan i arslet och att någon pekar med hela handen, i det här fallet att en bostadsrättsförening kastar ut dem:

Du gör som du vill men om du inte lyder oss blir det synd om dig och inte om oss.

Så gör man!