Så otroligt smart svar av Ciara Janson (Zelmerlöw) när hennes exman började tjafsa i medierna om hur hans fokus i skilsmässan är barnens och familjens bästa:
Hade det varit fokus hade vi aldrig varit där vi är i dag.
You go, girl. På med klackarna och dansa skiten ur kroppen.
Heja dig.
Mediers genomslagskraft har alltid varit stor men i dag, med alla kanaler, är den ju enorm. Bara artikeln i Hyresgästföreningens tidning Hem och Hyra fick mobilen att börja gå varm och när nu TV4 följt upp (och Instagramkontot ”lokaltidningsbesvikelser” hängde på – haha!) är jag översköljd av erbjudanden och förfrågningar. Vad tycks om en ”jurist” som ”gärna hjälpte till” med ”ett skadeståndsanspråk” för att min röv kan ha synts i ett fönster? Blir inget av med det, kan jag säga, jag har både viktigare och roligare saker för mig.
Journalistik fokuserar ofta på känslor, det är inte alls konstigt att just det här att mitt fönster i badrummet medgav insyn, så att min rätt att få vara privat i situationer då man normalt är naken kränktes, har fått ta stor plats och upprört många. Men själv är jag allt annat än känslostyrd och att jag till slut, efter faktiskt många månaders boende, vände mig till media beror på att det helt enkelt gick för långt på så många sätt, jag fick det man brukar kalla nog. Och när någon får nog – tja, då kommer liksom allt fram. Då bestämmer sig någon, jag i det här fallet, för att nu ska den här historien berättas i sin helhet, så att andra i framtiden förhoppningsvis slipper uppleva något liknande och de som inte har de megafoner jag förfogar över blir röster att räkna med. ”Själv klarar jag mig alltid” sa jag lite skämtsamt till en av de journalister som intervjuade mig och hen skrattade: ”Det kan jag tänka mig!”. Och så är det ju; trampa på mig och det blir du själv som kommer att sitta där med som bäst bara ömma tår. Artiklarna som jag länkar här, om hur det inte fungerar i trygghetsboendet i Bergshamra i Solna, där vi alla, så förhoppningsfulla och glada över den fina miljön, flyttade in i november 2024 har tillkommit i ett allmänintresse, de värnar kollektivet i första hand, inte mig som enskild person.
För min egen del handlar det i stället om en enda praktisk sak: badrummet i lägenheten är för kallt och så ska det inte vara. Sedan den 11 februari, efter en av hyresvärdens alla ”justeringar”, får jag styva bröstvårtor bara av att gå på toa och när flera felanmälningar inte givit resultat har jag helt enkelt lämnat in en anmälan till hyresnämnden i Stockholm och begärt ett åtgärdsföreläggande, med all dokumentation av problemet de gärna kan önska sig (för övrigt fortsätter jag att ta bilder varje dag och fortfarande, trots att våren börjar göra sig gällande, har jag bara 18 grader i badrummet). Där har ni mitt privata fokus.
Ändå är jag fascinerad av hur företrädare för min hyresvärd, när de blivit kontaktade av media, påstått saker som inte stämmer eller som motsägs av vad andra upplevt. Plötsligt har man bara kunnat se ”konturer” av mig innan badrumsfönstret åtgärdades – fastän grannar vittnat om motsatsen och till och med deras egen förvaltare, som följde med till lägenheten när jag berättade det här och själv gick ut för att kontrollera hur mycket man såg genom badrumsfönstret, sa att jo, jag syntes. Och de termostater som värden demonterade strax före jul, i någon slags vild förhoppning om att den åtgärden skulle ge hyresgäster i iskalla lägenheter här i huset lite värme över helgerna, har definitivt inte kommit på plats igen. Ändå säger utvecklingschefen Peter Wråke i Hem och Hyra:
– Det har varit en ganska omfattande manöver där vi har behövt montera ner alla termostater och ställa in dem för de har varit fel från entreprenören. Det var en lite större apparat än vad vi hade hoppats på eller räknat med. Men de monterar de sista i dagarna, så att det ska vara klart nu.
Vilket alltså inte är sant. I alla fall jag har inte aviserats om ett sådant arbete, något som ledde till att jag inte kunde motstå en viss syrlighet i anmälan till hyresnämnden:
Jag säger som Annika Strandhäll: Ok, nyhet för mig.
Jag är ganska tålmodig när det handlar om att försöka lösa problem, jag ser det som betydlig bättre att hitta lösningar i en dialog än att klippa till med stridsåtgärder. Samtidigt är det viktigt att förstå när det inte fungerar längre, när det är dags att plocka fram stridsyxan och markera och den punkten nådde jag för ganska exakt en månad sedan, vad avser den lägenhet jag hyr i Sverige; det har varit så många fel med den och de flesta har man i och för sig avhjälpt men i en sprillans nybyggd kåk borde man kunna förvänta sig bättre. Värst både har varit och är de ständiga problemen med värmen, de har pågått oavbrutet sedan vi alla flyttade in i mitten av november 2024 och fastän jag tillhör de få som klarade sig bra länge drabbades även jag när man den 11 februari gjorde en ny ”justering” och mitt badrum gick från kyligt till iskallt. Sedan dess har jag felanmält jag vet inte hur många gånger och det i princip enda hyresvärden gjort är att skicka ut en kille som ”mätt” och en gång ökade flödet lite.
Det har inte hjälpt. Badrummet är på tok för kallt och det där fick mig till slut att ta kontakt med media samt dra bostadsbolaget till hyresnämnden – och så får vi se hur det går där. Eller rättare sagt, jag kommer att få rätt eftersom jag gjort så många egna kontroller och 18 grader eller kallare inte är okej enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Trist att det inte ska fungera att vänligt säga till för att ett problem ska lösa sig! Jag lägger länken till en artikel där jag intervjuas här men påpekar att det bostadsbolagets representant säger i den faktiskt inte stämmer, han kan uppenbart inte juridiken riktigt och att ”felen skulle vara avhjälpta nu i dagarna” är definitivt inte sant.
Intervju med mig i Hyresgästföreningens tidning Hem och Hyra.
Loveley, han bleknade när han förstod det där att man synts genom duschfönstret.
– Hvis vi havde gjort det i bruseren…!
– Det ville aldrig være sket.
– Hvorfor?
– Blev du født i går? Ved den temperatur ville du have lignet en græsk statue!
Och så är det ju. En jefla tur för oss, kan jag säga. Det räcker så bra med att jag själv förmodligen och väldigt ofrivilligt blottat mig för halva kvarteret, ståsex mot kakel hade fått mig och förmodligen Lovely också att söka psykiatrisk intensivvård.
Men snart ses jag och L igen och han frågade vad jag vill ha att äta när jag kommer till Danmark. Huvudrätten har jag inte klurat ut än men jag har längtat länge efter hans semifreddo, ingen gör denna italienska och kylslagna snabbis godare än han. Och det ska jag få.
Nu skriva något av det faktiskt sista jag tagit på mig i Sverige, snart kommer jag att kunna vara längre perioder i Danmark. Underbart!
Gode gud och heliga enfald – Moderaternas kvinnoförbund föreslår att alla ska ha rätt till kejsarsnitt trots att forskningsläget är glasklart, ett kejsarsnitt innebär allvarligare och faktiskt livshotande risker än en vaginal förlossning, särskilt på sikt.
Men moderatkvinnan som intervjuas vet minsann bättre än en läkare som också får uttala sig, ”båda sätten att föda” kan leda till komplikationer säger hon och det är ju onekligen sant men inte vad frågan handlar om. Ett kejsarsnitt ska ställas mot hur det nyfödda barnet mår, mot ärrbildning i kvinnans buk och ännu fler faktorer, dessutom leder ett kejsarsnitt ofta till fler om kvinnan ska förlösas igen i framtiden varvid riskerna ökar ytterligare. Ett kejsarsnitt ska vara en nödåtgärd och inget annat, inte minst för barnets skull och att man inte förstår och respekterar det är både dumt och oetiskt.
Moderatkvinnorna har de senaste dagarna träffats för att diskutera hur man skulle kunna locka fler kvinnor att rösta på partiet och det här utspelet ska förstås ses i ljuset av det. Det gör det inte mindre okunnigt och väldigt få väljare skulle förmodligen låta sig styras av en enda sakfråga.
Minns ni vad jag skrev? Och att jag gjorde det beror på att jag vet hur Sveriges företrädare fungerar – så fort läget inte är akut tror man att allt är frid och fröjd och fikar hela dagarna.
Käringen Lundh borde ha lärt sig vid det här laget, hon borde begripa att polisen ständigt måste vara proaktiv. Varför låter hon ytterligare bomber detonera? Är hon bombad?
Bara jag nu inte måste höra hennes dumma, bräkande skånska i någon morgonsoffa med anledning av den senaste djurattacken.
Let me tell you – att hyra den här lägenheten är utan konkurrens mitt livs sämsta beslut. Men tur som tusan ändå att det alltså är just en hyreslägenhet, det är bara att säga upp skiten om jag inte får ordning på det.
I måndags kväll satt jag uppe sent och skrev, jag tänker nämligen inte sluta med det därför att en eller några dårar i huset med jämna mellanrum spikar, borrar och hamrar utan driver i stället ett ärende i hyresnämden avseende både de störningarna och att värden inte får ordning på temperaturen i framför allt badrummet, som ligger runt arton grader bara. Men visst är det tråkigt att det ska behöva vara så här, man vill ju helst ägna sin tid åt annat. Allting känns väldigt otrivsamt. Det är ett otrivsamt hus.
Och så i går morse runt halv tio:
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
Vaknade förstås med ett ”Det kan inte vara sant?!”. Men visst var det sant. Ett borrande från helvetet.
Eftersom de här ständiga störningarna från en eller några grannar redan är föremål för en rättslig process är det förstås viktigt att föra dagbok över dem, hela tiden informera värden när det händer samt så långt det går också reda ut vem som står för dem. Ringde därför till Signalisten men började med att fråga om det pågick några arbeten från deras sida i huset, något kvinnan jag talade med förnekade. Sen sa hon:
– Men de ska fortsätta värmejusteringen i dag.
– Eh? Det har ni inte aviserat om.
– Jo.
– Nej, det har ni inte, jag hämtade post så sent som i torsdags och vet att det inte låg någon lapp om detta då.
– Ja, jag vet inte, men jag ska skicka ut husvärden för att undersöka störningarna.
Husvärden är en jättetrevlig kille, den enda som verkar ha någon ordning på sig faktiskt. Efter ett tag ringde det på mobilen och det var han som meddelade att nej då, man skulle inte justera någon värme i mer än några lägenheter och jo då, det var bostadsbolaget som utförde arbeten i huset eller snarast fortsatte en sak man påbörjade förra veckan. Vad kul att man berättade det för oss boende i tid – not. Det gjorde man nu i och för sig inte heller när man startade arbetena….eller jo, då skickade man faktiskt ett sms. Vill ni veta när? Precis när man började borra, precis då plingade det till på mobilen: ”Vi borrar i huset i dag och ber om överseende med det”. Wow! Snacka framförhållning!
Borrar ni?! Vad fan säger ni? Det har jag inte hört! Tack för info, för fan!
Idioter.
Bostadsbolaget jag hyr av, Signalisten, är ändå Solna stads allmännyttiga bostadsstiftelse, alltså ingen liten privat skandalvärd och man borde kunna begära att ett sådant företag har koll på juridiken och allmänt sköter sig. Men det har och gör de alltså inte. Över huvud taget.
Och så har vi då dessa märkliga boende som några av dem har dille på att hamra och dona.
Huset jag bor i är ett dårhus och det enda jag kan göra är att sprida det budskapet till så många som möjligt samt ta de rättsliga processer som krävs. Jag önskar ingen den upplevelse det innebär att vara hyresgäst hos Signalisten och lyckas jag hindra bara någon från att bli det är ansträngningarna för att få en egen, dräglig boendemiljö dubbelt värda.
Ni har väl hört det, för det har ju tragglats i medierna hela dagen – människor är lyckliga på måndagar.
Många kanske tror att måndagar skulle platsa som fullständigt hopplösa men jag tycker att det är ganska självklart att det är tvärtom; har man en bra privatrelation är man nyknullad och full av energi efter helgen men om man i stället lider i svår social isolering blir ju måndagen rena återupplivningen (förutsatt att man har ett jobb eller en skola att gå till, alltså).
Själv älskar jag måndagar och det har jag alltid gjort, förmodligen därför att jag inte är speciellt bra på att festa och mysa och gullegulla och….allt man nu förutsätts ägna sig åt så fort fredagen går mot sitt slut. Alla män som haft det tveksamma nöjet att vara tillsammans med mig kan vittna om hur avig och trist jag är, jag får klåda över hela kroppen av att bara sitta i en soffa och pussas, titta på löjliga tv-program som anses ”roliga” eller nåt och ”äta gott”. Jag vill ligga raklång och läsa eller spela poker, bridge eller något annat på en dator, med avbrott för långa turer på motionscykeln (och då är jag lika oåtkomlig för kontakt eftersom jag har musik i lurar). Jag är hemsk men sen kommer söndagskvällen; jag lever upp, Behöver det ens påpekas att mina män har längtat ännu mer efter måndagen?
Men i dag är det måndag och jag är ledsen – för jag fick höra att Martin Kragh är sjuk igen. Det är för fan inte okej! Här lever hemska våldsverkare vidare, skjutglada galningar mördar på löpande band men förblir vid liv, rattfulla kör ihjäl oskyldiga men överlever själva – och så ska en så här hemsk sjukdom drabba en välutbildad, intelligent och seriös man som bara vill leva med sin familj och fortsätta sin forskning.
Det är ingen ordning.
Både en kollega och offret självt tyckte alltså att mördaren ”bar sig skumt åt”. Jamen då så, då miste ju den här kvinnan livet helt i onödan, man borde förstås ha ringt väktare där inifrån lagret och inte tvärtom gått ut i butiken igen.
Folk är så fruktansvärt naiva och nej, det är inte en vacker eller god egenskap, det är bara dumt; det vimlar av dårar därute och ser du minsta tecken på ett märkligt beteende ska du sätta dig i säkerhet direkt. Den här mannen hade ju dessutom vandrat omkring i butiken väldigt länge, han gick också ut ur den och återkom, det är anmärkningsvärt att väktare inte redan hade tagit hand om honom och frågat vad han pysslade med.
Att han lider av en allvarlig psykisk störning skiter jag fullkomligt i, min åsikt är att vi i framtiden ska strunta i det och låsa in dessa personer på samma sätt som vi gör med dem som anses friska. Varför? Därför att psykvården uppenbart ändå inte hjälper, de här personerna begår mycket ofta nya, grova brott så fort de släpps ut. De är en fara för andra på precis samma sätt som djuren som skjuter och spränger och ska helt enkelt inte finnas ute i det samhälle vi andra vistas i.
Ska vi kanske slå till ändå, jag och Lovely? Som det är nu hänger allt i luften och så har det varit länge – jag reser till Köpenhamn, han reser till Stockholm men vi vaknar inte i samma säng om ingen av oss kastar sig i väg. Och när vi väl är i Köpenhamn har jag fortfarande mitt eget hus där och L lägenhet i stan, till och med då måste vi åka tåg till varandra.
Problemet är att om vi skulle leva tillsammans fick det bli i Köpenhamn men jag är inte beredd att helt lämna Sverige där min son finns. Landet Sverige skiter jag i, det är ju snarast ett dåligt skämt, men mitt barn vill jag kunna träffa regelbundet ty varför inte vara helt ärlig – ingen kärlek är större än den till de barn man fått.
Lovely själv, han vill definitivt slå till, nämligen grannen som borrar. Haha, så klart att han inte menar allvar men han höll på och fånade sig i går, när vi krupit ned och börjat bingea West Wing (nej, vi hann självfallet inte med hela men vi ska snart fortsätta):
– Så…det kunne bestemt handle om mere end kun en galning. Skal du slå mod hele flokken?
– Jeg tror det er den gamle kvinde på ovenpå.
– Det er ikke sikkert det handler om hende hver gang.
– Men sådan har det ofte været. Hvad tænker du, hvis jeg sniger mig og gemmer mig lidt…og så når hun skal ned af trappen sætter jeg min fod i hendes røv?
– Åh min Gud, du er ikke klog! Jeg vil i øvrigt tro hun nok ville tage elevatoren.
– Nå, du sagde at hun tog trapperne den gang, hun kom og ville ”diskutere” med dig.
Ja, herregud.
Störningar från grannar är det de flesta som bor i lägenhet klagar på vilket inte är konstigt, det är helt enkelt en jävligt dum idé att stapla folk i lådor ovanpå och bredvid varandra. En hyresvärd eller bostadsrättsförening kan ha ordningsregler och se till att de efterlevs men det kommer ändå inte att hjälpa när människor har sin egen syn på vad som är ett rimligt beteende och inte; vi är olika helt enkelt, några av oss ägnar dagarna åt intellektuell verksamhet medan andra är mer praktiskt lagda och (uppenbart) får en kick av att oavbrutet sätta upp tavlor (eller vad fan man nu pysslar med här i mitt hus). Jag läste en gång om en hyresgäst som höll på att bli tokig på sin granne, en yrkesverksam pianist som övade hemma. Situationen blev så infekterad att varje gång pianisten började spela drog grannen i gång ett oljud från helvetet och till slut gick det inte att lösa med mindre än att både hyresnämnd och domstol fick säga sitt men det enda intressanta var ju egentligen att såväl ingen av dem som båda hade både fel och rätt; de levde helt enkelt bara väldigt olika liv och kom till slut att hata varandra bara därför. Det som hände var så onödigt, pianisten borde ha begripit att hens beteende i längden skulle bli ohållbart och valt att bo i villa eller övat i någon lokal, grannen å sin sida borde ha reagerat tidigare och krävt det skadestånd hen till slut fick för en orimlig bostadssituation.
Själv hatar jag inte någon granne här men apropå Lovelys tokroliga idéer kan jag ju säga att jag heller inte direkt skulle sörja om de som låter trillade av pinn alldeles på egen hand. Vilket förstås och förmodligen inte skulle hjälpa det heller eftersom någon annan skulle flytta in och så var det samma visa – just därför att boende i flerfamiljshus alltid stör sig på grannar. Ni tycker att jag överdriver? Det finns ”goda grannar”? Jag överdriver inte och det finns inga goda grannar, det finns bara människor som håller god min i elakt spel och tar rätt mycket skit innan de säger ifrån därför att de hellre håller på med sina egna liv än en konflikt.
Sån är inte jag. Ett helt liv har lärt mig att om något inte funkar så lär det inte förändras med mindre än att man agerar. Det är som med pianistens granne, det är lika bra att sätta ned foten direkt (utan att trycka den i arslet på någon) och ta saken till den instans som har rätten att avgöra tvister av det här slaget. Och nu handlar ju det hela för mig förstås mest om praktiska saker, temperaturen i lägenheten först och främst, men det ska faktiskt bli intressant att se vad hyresnämnden tycker om det här återkommande borrandet och spikandet. Förmodligen, om det inte ökar i omfattning igen, inget särskilt men då har jag ju alla möjligheter att låta tillbaka vilket jag också kommer att börja med i så fall. Och så har vi den situation som nästan alltid uppstår i flerfamiljshus till slut när folk får nog av varandra.
Om Lovely kanske skulle ta och vara mer här i stället? Knappast, den här lägenheten är liten, jag ser den som ett hotellrum med möjlighet att laga mat och den blev ett alternativ enbart därför att det till slut kändes som om jag sov lite väl ofta på sonens soffa, vid mina besök i Stockholm. Och att köpa hus i Sverige? Aldrig! Med den kriminalitet Sverige uppvisar samtidigt som allt är snordyrt därför att den svenska regeringen inte ser till att förhindra kartellbildningar och monopol är det aldrig tänkbart, Sverige går fetbort. Så där står vi igen – och min och Lovelys tokiga situation bara fortsätter. En enda sak skulle lösa den och det vore att sonen flyttade till Danmark. Vilket inte kommar att hända som jag förstår det på honom.
Blä, men nu ska jag avsluta dagens övningar och spela lite poker innan jag somnar. Elak som fan är jag när jag spelar också och klår av folk deras surt förvärvade slantar, jag är duktig på spel. De allra flesta som spelar förlorar pengar; de kan förstås vinna någon gång men totalt går de back och för vissa blir det en tragedi när de inte förmår sluta. Jag tänker på det ibland, vad vet jag om hur det är för dem jag vinner över, tänk om någon eller några tillhör gruppen spelmissbrukare? Om de tar såna där dyra lån för att kunna fortsätta ge mig vinster? Det är obehagligt och jag kan bara hoppas att de i så fall tar hjälp av de verktyg spelsajterna numera är skyldiga att tillhandahålla, till exempel möjligheten att stänga av sig själv för spel en tid eller sätta gränser för hur mycket pengar man betalar in. Själv förstår jag inte varför man fortsätter om man märker att kontot hela tiden står på minus men jag antar att det är som vilket missbruk som helst. Hemskt ju.
Natti, natti.
Vi ønskede lidt luksus og tjekkede ind på et pænere hotel med roomservice så snart L var ankommet. Og så var lørdagen dejlig, så vi blev i byen, drak kaffe og nød solen.
Men så gik vi hjem til mig og gik i bad; jeg tændte for vaskemaskinen og L stillede den mad frem, vi havde købt med. Og lige da begyndte en af disse gamle fyre at bore, som sædvanligt.
Nå, det varede slet ikke længe, men det er tydeligt at der bor en eller nogle mennesker her, som enten er demente eller psykisk syge på anden vis. Lejlighederne er små, ingen normal person har behov for at bore så ofte mere end tre måneder efter indflytning. L rystede bare på hovedet: Jeg begynder at tro at der er en stakkel der ikke må kneppe, og det er derfor, han borer andre huller.
Hahaha! Men det er også tragisk, forestil dig at have så lidt af et liv at du skal bruge en lørdag aften på at bore i væggene.For mig skal det nok blive fint i sidste ende, problemerne (og der er mange!) i huset hvor jeg bor har allerede resulteret i en anmeldelse om at udlejer får et påbud om at ordne dem.