Jag är ju inte religiös, jag tror inte på någon högre makt som styr och ställer utan på att vi ibland hamnar i situationer vi inte planerat och sedan kan vi göra det bästa eller sämsta, både av dem och av livet mer allmänt. Vi är inte helt och hållet herrar över vår egen tillvaro men heller inte rön för vinden.
Men ibland undrar man ju. Ni har väl sett de där hockeyspelen där spelarna kan dras fram och tillbaka i skåror med hjälp av spakar och vid vissa tillfällen känner man sig ha ungefär lika stor makt över sitt liv som en av de små figurerna, de mest fantastiska saker händer och enormt märkliga sammanträffanden slår en i skallen innan man hunnit få på sig hjälmen. Så var det för mig i går och med mitt hetsiga humör och den där tendensen att snabbt som attan överge det som enligt mig inte fungerade och gå vidare reagerade jag som alltid förr med att först blir tvärarg (av det jag såg), sedan ledsen och besviken (eftersom jag inte hade förväntat mig en sådan sak där) och till slut ryckte jag på axlarna, sa till mig själv att skit händer och att det var dags att lägga ned det jag hade hoppats på.
Som om jag vore så jävla perfekt själv. Som om jag aldrig gjorde förhastade saker utan att tänka efter före. Det finns många tillfällen då jag borde ha funderat minst en andra gång men det här är inte en av dem.
För det är klart att man ska hålla fast vid principer om något är väldigt viktigt och för mig som jobbat med kvinnofrågor i hela mitt liv finns det liksom ingen acceptans för sexistiska uttryck i det offentliga rummet, oavsett vem som ägnar sig åt dem. Jag ska skriva mycket om det här nu, den närmaste tiden, för samhället går verkligen kräftgång och särskilt kvinnor i min ålder, vi som var unga sent sjuttio- och tidigt åttiotal, kan vittna om hur början till verklig jämställdhet aldrig fick blomma ut utan tvärtom gamla unkna föreställningar och idéer vunnit mark på nytt. Ändå är vi inte de stora förlorarna, vi blev vuxna under några få år då kvinnor hade förmånen att kunna utveckla en god självkänsla och en fri könsidentitet, vi påverkas inte mer än att vi tycker att det som händer numera är dumt på så otroligt många sätt. De som far illa är dagens unga kvinnor; jag har talat med rätt många av dem vid det här laget.
Håhåjaja – och sen är det ju hockeyspelet, som sagt, som kan skjuta pucken i en helt oväntad riktning. Så här sitter jag och jag tänker att ja men hvad fanden, jeg bor jo faktisk her næsten hele tiden og jeg taler godt dansk, hvorfor skulle jeg rejse til Sverige for at operere et øje? Nu skete dette, tag det som et tegn på skæbnen.
Jaha? Hjärtat rusar ju men ett ståndaktigt sinne kan stilla en darrande hand.