För ett tag sedan skulle jag undersöka möjligheterna att köpa en viss tjänst och hittade några olika företag som verkade bra. Men när jag klickat mig in på hemsidan till ett av dem fick jag till min förvåning en lättklädd kvinna rakt i nyllet fastän det jag sökte inte hade något alls med sådant att göra och först började jag skratta högt, det var så totalt absurt, men sen blev jag irriterad, nästan förbannad.
Vi matas hela tiden med den här kroppsfixeringen i de mest oväntade och irrelevanta sammanhang och ju vanligare det blir desto mer utmanande blir också bilderna på tuttar och biffiga bröstkorgar, det gäller att sticka ut. Vill någon ha detta? Och om någon vill det, i så fall vem? Eller har man bara blivit så tillvand att man inte ens reagerar på skiten längre? Det leder till dålig kvalitet på varor och tjänster också eftersom det uppenbart fungerar att sälja nästan vad som helst utan att behöva redogöra för innehållet, det räcker med att någon med bara en tandtråd över könet står med särade ben så börjar stålarna rulla in. Smidigt, inte sant?
I Danmark har man en mycket mer avslappnad inställning till sex än i Sverige, det är liksom ingen slump att gladporren var dansk och att antalet swingerklubbar är mångdubbelt större när man lämnat Malmö bakom sig och rest över Öresundsbron. Men det där hänger också ihop med en annan syn på människan som sexuell varelse. Den som går omkring och förväntar sig sex med en skyltdocka lever ju i en lögn, ska man hitta ett rikt och roligt sexliv måste man kunna njuta av helt vanliga kroppar med helt vanliga behov, det är så de flesta ser ut och fungerar och därför är det kanske inte så konstigt att många svenskar är tillknäppta knullobjekt som verkar må konstant dåligt i stället för att ha det kul i sänghalmen, proppas man full med Barbiebilder dagarna i ända blir det väl svårt med verklighetsförankringen, tänker jag. Jag har inte räknat på förekomsten av sexistisk reklam i Sverige respektive i Danmark men det kanske jag borde, det kunde bli intressant.
Vad jag gjorde med tjänsten? Jag letade förstås vidare och hittade ett seriöst företag som jag sedan träffade ett avtal med, aldrig i helvete att jag medverkar till den typ av marknadsföring och den människosyn det första representerade. Men hur många tänker likadant? Alltför få, är jag rädd.