Jag börjar bli rejält trött på kvinnor som skriker våldtäkt och sexuellt ofredande när det passar och ofta flera år efter det påstådda överfallet. På intet sätt påstår jag att det skulle betyda att de ljuger och det är inte svårt att tänka sig in i hur processen med en polisanmälan och en rättegång som kanske ändå slutar med att han går fri måste kännas närmast övermäktig när händelsen är färsk. Men frågan om huruvida ett brott har begåtts ska avgöras av svensk domstol och avstår man från det får man sedan stå sitt kast. Det är inte folkdomstolar och egenhändigt ihopsnickrade tribunaler i sociala medier, sammanträdesrum eller på partikanslier som ska bedöma skuldfrågor.
Ändå är det precis vad som hänt nu när Sara Skyttedal, i samband med att hennes parti ska ha försökt hindra henne från att i tv framföra sin åsikt att cannabis borde vara lagligt, påstår att KD:s partisekreterare Johan Ingerö för snart ett decennium sedan ”försökte ta sig rätten till hennes kropp” genom att ”lägga en hand på insidan av hennes lår”. Ingerö själv säger att det här inte är sant men det spelar ju ingen roll eftersom ett parti inte har råd att ta några risker. Ingerö kan vara skyldig men han kan också vara ren som en barnstjärt – han ryker ändå. För om Ebba inte kickat honom hade sociala medier och arga mediakvinnor gjort det och opinionssiffrorna dykt inte bara ned i källaren utan rent av hela vägen till Hades. Häpp!
Känns mönstret månne igen? Det är bara några veckor sedan polischefen Mats Löfving ”hittades död” i sitt hem efter en offentlig personavrättning iscensatt av ingen mindre än rikspolischefen. Bakgrunden till karaktärsmordet på Mats Löfving var att hans kollega Linda Staaf helt plötsligt, åtminstone om man fick tro polisens säkerhetschef Ari Stenman, dragit sig till minnes hur Löfving under flera år, då hon samtidigt hade ett ”intimt” förhållande med honom, förföljt och trakasserat henne vilket ledde till ett flertal polisanmälningar som först lades ner men senare läckte till Expressen och då gav den högsta polisledningen ett så pass nervöst sammanbrott att någon måste offras för att få tyst på anklagelserna om jäv och annat olämpligt – och så föll lotten på Löfving. Lustigt nog sammanföll Staafs lidnerska knäpp med att någon börjat rota i hennes meritlista genom att begära ut offentliga handlingar.
Efter Skyttedals utspel klingar det oavbrutet i spalterna när den ena kvinnan efter den andra utan ens fråga sig om det Skyttedal säger är sant skyndar till hennes undsättning. Vi får veta att ”det vänder sig i magen” på dessa damer och att den som inte förstår det de själva tydligen ser glasklart är ”dum i huvudet”. Det verkar kort sagt ha inträffat en kollektiv kortslutning, precis som under metoo och det är okej att påstå vad som helst om vem som helst som har en kuk mellan benen. Faktiskt, jag blir nästan tvungen att ställa mig samma fråga som de hjärndöda mansvrak som i olika sociala forum sitter och tycker att Skyttedal måste ljuga ”eftersom ingen fylla i världen kan få någon man att vilja röra henne” – nämligen ”Är kvinnor på riktigt så lättledda idioter?”.
Det är bara några dagar sedan jag skrev ett inlägg om att alltid tänka själv. Jag gör det och mycket riktigt har jag av och till fått utstå en del hån från personer som hamnat i masspsykos och hetsat varandra till både det ena och det andra. Det har aldrig bekommit mig för det har ju bara visat hur blåsta de är och sedan har det slutat med att jag fått rätt. Men då har jag inte varit en offentlig person och det var därför med stort intresse jag tog del av intervjun med Lina Makboul. Vad ska man säga? ”Hatten av” blir väl bra för världen skulle bli så mycket bättre med fler Linor. Läs också gärna hennes bok, Revolutionens första offer – en berättelse om en granskning.