Djuret har erkänt hur han högg ihjäl en kvinna anställd på ICA Maxi och den tekniska bevisningen lämnar inget att fundera över. Därför skriver jag ut hans namn här i rubriken, han kommer att bli dömd, det är bara en formsak.
Men jag önskar att man brände upp honom. Det skulle göra mig glad.
Jag förutsätter att ni läst om hur en anställd kvinna i tisdags kväll knivmördades under sitt arbetspass på ICA. Och jag säger så här:
Det är dags att Sverige inför dödsstraff för invandrade personer som begår den här typen av riktigt grova brott i princip dagligen. Inte därför att det har någon avskräckande effekt, sådan saknas nämligen, utan helt enkelt just därför att förövaren är ett djur som aldrig skulle ha tillåtits sätta sin fot i Sverige och som vi därför inte heller ska hjälpa på något sätt. Sverige ska inte lägga en krona på någon ”rehabilitering” av invandrad smuts, vare sig det sedan handlar om fängelse eller psykvård, vi ska bara se till att avliva skräpet så att det inte längre finns. Ungefär som när man slänger sopor.
I en normal, civiliserad västdemokrati har man inte dödsstraff. Men Sverige är inte ett sådant land längre, det är en bananrepublik full av importapor som inte klarar de krav högteknologiska länder ställer och som därför börjar ägna sig åt grov kriminalitet, alternativt, som i det här fallet, utvecklar psykiska problem. Detta är inte märkligt, låg begåvning är alltid en riskfaktor för att hemfalla till brott eller social störning och att en så stor del av de som tillåtits komma in i Sverige de senaste decennierna karakteriseras av just den egenskapen tar helt enkelt bara ut sinn rätt. Så sent som nu på morgonen läste jag till exempel om det som förstås varje normalbegåvad person vetat hela tiden, att det är importungarna som förstör den svenska skolan, precis som deras föräldrar ödelägger samhället.
Så har det inte alltid varit, tvärtom var invandrarbarn mycket duktiga i skolan och blev en fantastisk resurs i det svenska samhället på den tiden invandringen inte hade sitt ursprung i det så kallade MENA-området. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om det här, den som vill får väl leta i bloggen, men det är alltså inte invandring i sig som är problemet, tvärtom, det handlar om att man släppt in drägg från områden i världen där förmågan är låg, rimligen beroende på dåliga gener. Sveriges stora misstag från ungefär millennieskiftet och framåt är att man inte förmått ta till sig att människor är olika i olika länder, ett exempel är alla de iranier som kommit till Sverige och som klarat och klarar sig utmärkt. Förklaringen är enkel, invandrade iranier har ofta en hög utbildning och en bildningstradition som de fört vidare till sina barn. Precis tvärtom är det med de som invandrat från till exempel Somalia.
Ta nu den här killen som högg i ihjäl en helt oskyldig kvinna på hennes arbete, där hon bidrog till Sverige och bränn honom på bål. Det är ju en fin, indisk tradition…
Jag ringde bostadsbolaget jag hyr av och berättade om det mystiska skrapljudet som väckte mig kvart över fyra på morgonen och som alltså inte var någon snöskottning, det kan jag konstatera eftersom det hörts fler gånger utan att någon plogbil synts till vid tillfällena medan en sådan däremot tuffat omkring här både i går och i dag och låter helt annorlunda. Killen som svarade var trevlig:
– Okej, nu har jag gjort ett ärende av det här och skickat till husvärden. Kan du filma nästa gång det händer?
– Filma? Alltså det har låtit som fan, det har inte funnits något att se, tvärtom var det som jag berättar helt öde och tomt utanför fönstren här. Du menar att jag ska spela in ljudet?
– Ja.
Nåja, men han har ju helt rätt, det är alltid bra att dokumentera störningar. Problemet är att det hände i vargtimmen och då är inte ens jag hyperalert, särskilt inte om jag just ryckts ur den djupaste sömn. Men jag har ju så himla svårt att tro att det var någon i huset som lät så här i sin lägenhet? Jag menar en sak är ju att folk släpper in försäljare som inte har någon rätt att uppehålla sig i huset och sedan springer omkring och stör boende – det är visserligen ofatttbart korkat och orsakade samtliga oss andra en kostnad när vaktbolaget fick rycka ut och avvisa fanskapet men inte jämförbart med att väcka grannar mitt i natten. Och förvirrade tanter som går in i fel lägenhet samt någon (några) som fortfarande en massa veckor efter inflytt måste spika i väggarna varje dag (okej, en viss avmattning har kunnat förmärkas…men bara en viss) är ju lite….lustigt?….men heller inte mer än det.
Så det ska bli intressant att se vad som händer. Det ska det faktiskt bli. Jag gissar fortfarande på någon egeninitierad snöskottning utanför någon port, förmodligen vår, jag gissar på någon som ville vara snäll och göra gott för andra men så blev det fel. Det är bra att de har husvärdar och som nu kan ta kontakt med dem, en sådan person kan säkert känna till vad till exempel det här handlar om. Och själv är jag ändå mest nyfiken. Gåtor som inte får sitt svar ger mig ingen ro! Då kan jag bara inte sluta spekulera och fundera.
Novus har frågat svenskarna hur trygga de upplever sig – och svaret är minst sagt nedslående. Men hur skulle svenskarna kunna uppleva trygghet? Sverige är vid det här laget ett land där främst importdjur och deras avkommor dagligen spränger, skjuter, våldtar, knivskär….och lite annat; naiva idioter till politiker och ett lika efterblivet folk bestämde sig ju för att släppa in mängder av människor som inte klarar de krav en västlig och högteknologisk demokrati ställer och då slutar det förstås illa; det slutar just med att djuriska instinkter och drifter tar över när man inte klarar skolan så att man sedan inte kan vidareutbilda sig och få ett jobb. Invandring är utmärkt när den går till som den traditionellt gjort och består av de smartaste, mest välutbildade, yngsta vuxna, starkaste och så vidare, alltihop egenskaper man måste ha för att klara sig i det nya landet. Låter man i stället människor utan talang välla in samtidigt som man åtar sig att försörja vraken så blir invandringen en varböld på samhällskroppen som växer och växer för att till slut spricka och sprida sitta illaluktande innehåll.
Var femte svensk vill ha ett vapen för att skydda sig med, visar Novus undersökning. Det förstår jag – men jag är också övertygad om att väldigt många redan har beväpnat sig, något man förstås aldrig skulle erkänna eftersom du måste ha vapenlicens i Sverige. Folk vet det som medierna har diskuterat i dag, att polisen inte har resurser nog att komma om man ringer, åtminstone inte inom rimlig tid och att det är upp till dig att försvara dig och din familj. Jag kan bara applådera det svenska folket som till slut insett vad som hänt med deras en gång så fina land och nu är beredda att ta det tillbaka, det var verkligen på tiden och eftersom de kriminella importdjuren också skjuter ihjäl varandra kan det här sluta riktigt bra.
Det snöar i Stockholm och plogbilarna åker omkring. Antar jag. Men om det är de som röjer där jag bor så bär de sig i sanning märkligt åt. För en liten stund sedan skrapade det till utav helvete – en gång. Sedan inget mer.
Det var precis samma sak häromnatten, kvart över fyra vaknade jag och undrade om det var en granne som blivit galen och bestämt sig för att möblera om? Tror jag nu inte att det var, det lät som när man drar en snöskyffel över asfalt, ljudet återkom några gånger med tystnad emellan och det hela pågick i runt en tio minuter. Men så bär sig ju inte professionella snöskottare åt, de kör med sin maskin och gör klart ett helt område helt enkelt.
Fick nog nu i kväll och ringde bostadsbolagets jour – ”Är det ni som just nu plogar snö?”. Det visste kvinnan som svarade inte vilket jag kan förstå, de förmedlar ju bara klagomål och själv såg jag ingen plogbil i närheten. Återstår alltså att i tanken försöka reda ut vad som händer och jag funderar på om det kan vara en extremt dum boende som på eget bevåg med en liten spade får för sig att skotta framför till exempel porten? Det skulle stämma bra med hur jag uppfattar ljudriktningen, jag har porten snett nedanför lägenheten. Varför inte och om jag leker med tanken att det nu verkligen är så här kan fanskapet i så fall till och med tro att hen gör något bra:
– Titta vad gullig jag är som ser till att vi har det snöfritt framför vårt port!
när det i själva verket är en störning av megaformat som väcker människor. Alltså…när jag skriver det här? Så börjar jag skratta, just eftersom ingen med en IQ över fiskmås skulle bära sig åt så, den personen skulle förstå att det vore att terrorisera andra. Och ändå – jag vet att man aldrig kan överskatta folks dumhet, den är närmast oändlig. Minns ni till exempel missfostret som ringde på min dörr på självaste Luciakvällen? Jag tänkte ju först att det var någon som av slarv släppt in honom i huset, vilket i sanning var tillräckligt allvarligt bara det, men i efterhand kom jag på att han gick omkring i en T-tröja och utan en väska i handen. I vilket läge gör man så? Om man lyckats pressa sig in i ett hus där man inte hör hemma lägger man knappast sina saker i trappuppgången (och man behöver definitivt ytterkläder i december). Men om man i stället känner någon i samma hus kommer saken i ett annat läge, då kan man ha sina ytterkläder och annat hos den personen – vilket rimligen betyder att en hyresgäst inte bara varit vårdslös utan medvetet usatt sina grannar för de här trakasserierna. Tror ni att det i så fall skedde av illvilja? Naturligtvis inte, föklaringen är den här enorma dumheten.
Och nu ska jag avslutningsvis berätta en liten anekdot för er, med anknytning till ämnet snö som faller och måste bort:
Jag och en sambo bodde på sin tid i ett radhus. Och en vinter när det kom särskilt mycket snö berättade en granne hur hela längan på sin tid vaknat runt tre på natten av ett förskräckligt slammer, många nätter i rad dessutom tills någon fick nog och gick ut för att se vad som pågick. Det visade sig vara en av radhusägarna som sopade trappan upp till ytterdörren när han kom hem efter arbetet på krogen och det hade väl inte gjort något om det inte löpt ett järnräcke längs med den. Men när kvasten slog i räcket transplanterades ett tjongande och mycket högt ljud till alla hus. Folk tänker inte, helt enkelt. De saknar den förmågan.
Vi får väl se, bostadbolaget och jag gjorde upp att kommer det här märkliga (och höga!) skrapljudet igen och det inte syns någon plogbil utanför så ska de skicka ut en väktare. Sjukt, ju. Jag har bott här i två månader men redan varit i kontakt med den så kallade störningsjouren flera gånger. Så jävla sjukt.
Edit: Vet ni vad? Just nu kom det faktiskt en liten plogbil och satte i gång här utanför. Det låter som en plogbil brukar låta och inte alls som skrapljudet från helvetet tidigare i kväll och för några nätter sedan. Bra, då vet vi och vi har ett nytt störningsärende att ta hand om. Ska slå värden en signal i morgon. Fräls mig…
Och apropå förra inlägget kan vi ju fortsätta med dumskallen i Damaskus som vägrade ta Tysklands utrikesminister i hand vid det besök hon och hennes franske kollega avlade i staden. Är det den här göken syrier i Sverige ”firar”? Man skrattar ju.
Minns ni den kvinnliga tolken som gjorde samma sak och vägrade ta en manlig chef i hand vid en anställningsintervju? Arbetsgivaren avbröt intervjun men Arbetsdomstolen ansåg att kvinnan diskriminerats och utdömde ersättning, något som väckte rättmätig vrede hos inte bara andra jurister utan mer allmänt. Och det var ju en rimlig reaktion ty självklart ska man inte kunna vägra att följa svenska normer om man vill leva i Sverige; passar inte galoscherna är det bara att sticka. Domen är ett exempel på just den typ av extremkorkad naivitet som förstört Sverige och förvandlat landet till någon slags muslimsk lydstat.
Begåvningshandikappade synpunkter på hur män och kvinnor kan (eller snarast inte kan) interagera med varandra finns inom flera religioner, till exempel även judendomen. Betyder det att svenska, judiska män springer omkring i samhället och beter sig som om de levde i mörkertider? Naturligtvis inte, eftersom den som har något i huvudet inser att världen snurrar framåt och utvecklas till mer civiliserade former av mänsklig samvaro samt att anpassning inte bara är en nyckel till framgång utan också ren och skär artighet. Det handlar om intelligens helt enkelt.
Då kan vi kanske enas om det som stod klart från första stund – Syrien kommer inte att ”utvecklas” efter maktövertagandet utan bli bara ännu en muslimsk diktatur med en kvinnosyn från helvetet. Släpp inte in representanter från den här pinsamma nationen, håll dem utanför alla sociala sammanhang.
Bom, bom, bom – inom en timme samma lördagskväll. Grattis Sverige, ni importerade Mellanöstern – och blev Mellanöstern. Hur ska ni göra nu då, pappskallar? Hur ska ni bli ett civiliserat land igen? Gapskratt!
Tog paus från skrivandet och ringde N (som tyckte att jag skulle bege mig ut i kylan och hem till henne men nej tack, hatar att pälsa på mig så mycket som behövs nu i Stockholm). Och hur det kom sig vet jag inte men allting kommer sig ju när vi två går i gång och därför:
Var i världen är man smartast och vackrast?
Okej, spelar det någon roll? Vad fan spelar roll över huvud taget? Men vi var överens:
USA.
Det är ju inte konstigt alls att det finns mer av det mesta i USA, det är ett stort land med stor spännvidd. Nej, det fascinerande är att så hög andel av befolkningen är smart och vacker, jag har aldrig träffat så många smarta och vackra människor som i USA (östkusten) och det är väl därför jag haft så svårt att ta in att de amerikaner som finns på nätbridgen tvärtom verkar mer eller mindre efterblivna hela bunten. Blandade jag ihop egenskaper? Handlade det om annat? Nä, jag är duktig på att tänka rakt och klart och virrar inte till det med irrelevanta faktorer, att många amerikaner, i princip alla jag mötte, är öppna och inbjudande betyder alltså inte att de också nödvändigtvis är begåvade, sånt handlar mer om social kodex. I USA, man kan gilla stilen eller inte, är det lite….suspekt att inte vara öppen och när galna illdåd inträffar står det ofta i tidningarna att ”han var en enstöring” och så vidare – om någon stormat in i ett klassrum och mejat ner en massa elever är det viktigaste inte att han (har det alls funnits en kvinnlig skolskytt?) haft tillgång till vapen och ammunition utan i stället att han ”verkat lite udda och ensam”.
Men nu skulle det här handla om skönhet och begåvning och jag sa till N att för mig är det inte konstigt alls att det finns en masse i USA. USA har alltid varit ett invandrarland och eftersom invandring som inte är välfärdsturism består av de smartaste, snabbaste, allmänt duktigaste och i regel yngsta vuxna från olika länder har ju äktenskaps- och barnalstringslystna haft ett jättesmörgåsbord att välja från, ingen har behövt hålla till godo med grabben från grannbyn där inte och så har genpoolen fått ett allt klarare vatten med tiden och generationerna som gått.
Själv är jag snarast ett resultat av europeisk diaspora, där mina förfäder irrat omkring i denna vackra världsdel men långsamt ändå rört sig västerut. Har de varit på jakt efter det perfekta, knapplösa knullet, när det var dags att föröka sig? Är det därför de flyttat så ofta? Och finns det en flyttgen, som de överfört till mig? Jag undrar ju, jag drivs själv ständigt av en önskan att bo i nya länder och på nya platser, det vet ni som är trogna bloggläsare. Jag sa till N:
– Det kanske kan jämföras med situationen i USA?
Hon svarade:
– Har du sett dig i en spegel?
Jorå, det har hänt och tyvärr alldeles nyss. Gör inte samma misstag som jag, hasa helst inte ut i badrummet för en tandborstning när ni suttit och skrivit till långt in på småtimmarna (och avslutat det hela med en fullständigt förvirrad bloggpost) därför att flytet infann sig men om ni ändå känner behovet så undvik nogsamt den där reflekterande rektangeln på väggen ovanför handfatet.
God natt/God morgon.
Åh, snart är det dags och jag kommer att befinna mig i mitt älskade Danmark igen! Men jag måste ju ta mig dit, också.
Och då, minsann, kollade jag FlixBus, jag har åkt med dem tidigare när jag inte hittat bra tågtider men senast höll det på att sluta så illa att jag ville kontakta kundtjänst nu innan jag eventuellt bokade. För tro mig, det är ingen höjdare att ha ett planerat möte i Köpenhamn vid en bestämd tid och först bli nekad att kliva ombord på bussen, av en chaufför som talar mycket knagglig svenska och knappt någon engelska heller:
– Kan du visa ditt pass?
– Mitt pass?!
– Ja, utan pass får du inte resa med bussen.
– Men snälla du, det råder passfrihet inom Norden, för oss som är medborgare där. Jag har inte mitt pass med mig, det behövs inte. Men du kan få se mitt körkort.
– Det räcker inte.
– Menar du att jag måste ringa svensk polis så att de får tala om för dig vad som gäller?
Ja, jag har redigerat chaufförens svenska, det skulle se så elakt och löjligt ut annars.
Först efter lång tid fattade han att jag hade rätt och han fel och det där vill jag förstås inte vara med om igen, därför försökte jag i dag chatta med FlixBus. Först tvingades jag fylla i för- och efternamn samt mejladress och bara det var ju märkligt, det här var väl en chatt? Men jag gjorde det och beskrev mitt problem, bland annat bad jag att de skulle skicka ett mejl med uppgiften att man inte behöver pass för att som svensk resa från Sverige till Danmark, så att jag kunde visa upp det vid behov och efter en lång stund plingade det till och jag hade ett ”svar”:
Hallå! Tack för att du når ut. Det här är Melva från Flix. Det är ett nöje att hjälpa dig i dag.
Jag började skratta där jag satt, det var så uppenbart att jag hade fått en robot på halsen. Men man vet ju aldrig vad som kan hända och sen plingade det till igen:
”Melva”:
För att jag ska kunna kontrollera, kan jag få bokningsnumret, passagerarens namn och den e-postadress som användes vid bokningen?
Jag:
Har du inte läst vad jag skrev? Jag har ingen bokning ännu, det är för att eventuellt kunna boka som jag vill diskutera med er.
”Melva”:
Får jag veta den exakta platsen för din avgångs- och ankomstdestination eftersom jag måste kolla här i slutändan dokumenten som du exakt behöver för att kunna ta turen.
Jag:
Det behövs inte, jag ska åka från Stockholm till Köpenhamn, det enda jag vill är att ni skriver ett mejl eller dylikt som jag kan visa upp för chauffören, så att det framgår tydligt vad som gäller – nämligen passfrihet inom Norden.
”Melva”:
Jag vill bara veta den exakta platsen för din önskade resa för att jag ska kunna kolla in på vår webbplats de saker du behöver eftersom du berättar för mig att våra chaufförer ber om ditt pass.
Jag:
Jag ger upp!
Ja, herregud. Det får bli tåg och det är ju förstås alltid förstahandsalternativet, det är inte direkt bekvämt att sitta på en buss i så många timmar. Problemet är bara att Sveriges tågtrafik fungerar så fruktansvärt dåligt, man vet knappt om man kommer fram. Minsta snöflinga eller minusgrad verkar ju fullständigt ödelägga all spårbunden trafik i Sverige där man heller aldrig lär sig av misstagen och återinför en statligt ägd järnväg som har ansvaret för allt – tågen, spåren och underhållet.
Ändå kan inget grumla glädjen jag känner inför att slippa Sverige ett bra tag. Och jag fattar inte själv vad jag håller på med? Varför ta på sig de här uppdragen när jag vet så väl att det kanske är kul i en vecka i Stockholm, sedan längtar jag bara bort. Varför binda upp sig så mycket att jag till och med måste skaffa en bostad i Stockholm? Dårpippi, det är vad det är. Jag blir bara förbannad och irriterad på allt och alla (nåja, de flesta); jag trivs inte i Sverige, det är om man frågar mig vid det här laget ett skitland befolkat till största delen idioter. Tidningarna är fulla av stav- och grammatikfel, sjukvården ett dåligt skämt och skjutningar och sprängningar tillhör vardagen. Vem fan vill bo på ett sånt ställe? Inte jag, knappast någon normal person heller. Och den här lägenheten som jag hyrt? Trivs inte! Alternativet är då att köpa ett hus i Sverige men då ska ju det skötas även om jag inte befinner mig i landet.
Nä, fy fan!
Till slut kan jag bara konstatera att så mycket är bättre än förr, trots allt. Eftersom jag alltid gör flera saker samtidigt slängde jag på den gamla, svenska tv-serien Svenska hjärtan där jag satt och skrev i min lilla stockholmslya och hajade helt plötsligt till – hade jag verkligen sett rätt? Jo, det hade jag och det är ju närmast otroligt att man alltså visade könet på en liten, naken flicka som kliver ur ett badkar! Aldrig att det hade hänt numera (om man undantar hjärndöda ”influencers”). Aldrig.
Fan, jag hatar när bloggen blir gnällig; som ett gammalt gångjärn som behöver smörjas. Jag skriver ju här för att vädra mina tankar om allt möjligt så när jag blir sur och förbannad märks det men lyssna på detta:
När bloggen är helt nedlusad med invektiv och ilskna utropstecken gör det mig ännu mer irriterad; den ser så ful och tråkig ut att jag faktiskt vänder i dörren vissa gånger då jag loggat in – vem vill vara här då? Kvicktänkt av mig, inte sant? Jag ska lätta på ventilen och gör det men alltihop slutar med att jag själv åker på en rejäl blåsning, rakt i nyllet.
Är det här vad de kallar självdestruktivitet? Att ramla i sina egna fällor? När skiten träffar fläkten?
Dessutom speglar det inte vem jag är, jag har visserligen ett hett humör men ilskan blåser snabbt över. I det verkliga livet markerar jag ordentligt eller skriker till, beroende på hur väl jag känner min motpart och fem minuter senare är jag glad och positiv igen. Men bloggen? Står där och stinker om jag inte raderar inlägg. Vilket jag visserligen gör ibland men inte av de här orsakerna.
Köpte plockgodis när jag var som mest uppe i varv, något jag väl inte gjort på ett år. Först funkade det, jag fick väl någon slags sockerchock antar jag, eftersom jag nästan aldrig äter sötsaker. Men efter ett tag upplevde jag bara en otroligt äcklig känsla i munnen, när placken la sig som cement på tänderna och magen sa ifrån den också:
– Ge mig mat och inte sura nappar!
Så jag tog en ordentlig svängom med den elektriska tandborsten och hackade sedan ett rödkålshuvud stort som en basketboll, hällde marinad över och ställde in hela härligheten i kylen. Bästa som finns, bara att ta av när lusten faller på, som det är eller med till exempel lax.
Känns det bättre? Tror jag ska köra ett varv till med tandkräm och tandtråd, faktiskt. Bläe.