Journalist, uppfinnare och kattfrälst

Jag följer med mycket stort intresse alla diskussioner kring koranbränningarna ställda i relation till den svenska tryck- och yttrandefriheten. Själv skulle jag aldrig bränna en bok, jag skulle försöka debattera det jag tyckte var fel i stället, men har samtidigt inga problem med företeelsen, yttrandefriheten garanterar att missnöje får ta sig olika uttryck och på samma sätt som jag själv använder ett så oerhört grovt språk här i bloggen, ofta, kan det absolut finnas anledning att ta till mer aggressiva grepp mot intolerans. Det går ju nämligen inte att bortse från att många muslimer i Sverige är just extremt intoleranta och inte nöjer sig med att hålla sin tro och övertygelse för sig själva utan tvärtom på många plan kräver att den ska börja gälla i det svenska, sekulariserade samhället också. Och det ska vi aldrig någonsin acceptera, särskilt inte som idéerna präglas av kvinnoförtryck och barbari.

Reaktionerna på koranbränningarna, där alltför många kommer med olika mer eller mindre korkade och vansinniga förslag till inskränkningar i yttrandefriheten som ett svar på dem, skrämmer mig. Visst ska man vara flexibel många gånger i livet men absolut aldrig med inskränkta och rigida människor, de kommer nämligen inte att bli nöjda förrän de fullständigt fått sin vilja igenom och de är som regel heller inte rationella utan ser enögt sina extrema åsikter som sanningen som de är beredda att strida för till vilket pris som helst. Det är ingen slump att det är just islam som utgör det största terrorhotet i dagens samhällen och själv skulle jag vilja avskaffa begreppet ”islamist” som jag menar är skrämda västerlänningars sätt att inbilla sig att våldsdåden och attentaten har stöd bara inom särskilt våldsamma, muslimska falanger. I själva verket är det verkligt farliga med islam tvärtom att själva religionen legitimerar angrepp och mord på ”otrogna”, vilket leder till att extremister får och hämtar stöd på olika sätt, inte minst ekonomiskt, hos vanligt, muslimskt fotfolk.

Historien visar oss tydligt att man alltid ska slå hårt, skoningslöst och direkt mot den här typen av grupperingar. Visst är det frestande att tro att man ska kunna tala ”förstånd” även med en sådan motpart men det fungerar aldrig och precis som den brittiske premiärministern Neville Chamberlain 1939, när nazisterna invaderade Polen och snabbt slog ned allt motstånd, lika gärna kunde torka sig där bak med det papper om ”fred i vår tid” han viftat med efter ”samtal” med Hitler bara ett år tidigare fick alla de judar som felaktigt trott att Hitler resonerade logiskt och rationellt snabbt lära sig vad verklig ondska är och på vilka premisser den bedrivs. Nu är Sverige och många svenskar på väg att göra samma misstag med muslimer, inom såväl som utanför landet, som världen gjorde med Hitler.

Gör inte det. Sätt upp en kall hand direkt:

Varsågoda att lämna oss utanför Nato om ni vill, vi behåller vår yttrandefrihet och är beredda att strida för den. Och våga för i helvete inte ens tänka tanken att komma med om än förtäckta hot om ni vill stanna i vårt land, då åker ni ut på arslet. Punkt, slut.

Börja inte dividera med as ni ändå aldrig kommer att kunna tillfredsställa, vare sig de sedan heter Erdogan eller bara är muslimer i Sverige. Även om det kanske är på sin plats att poängtera att just Erdogan skiter fullkomligt i om man så bränner tusen koraner, han använder bara sånt i manipulativt syfte.

Det är intressant att notera vilka som tycker som jag i koranbränningsfrågan och vilka som tycker annorlunda eller till och med tvärtom. Var går skiljelinjen? Inte mellan dum och smart, så enkelt är det inte. Inte mellan traditionell, politisk vänster respektive höger heller.

Jag är övertygad om att den som liksom jag ser den enorma faran har det i sitt dna, på det ena eller det andra sättet. Den som själv eller har förfäder som levt i ett totalitärt land vet att inget spelar någon roll om man inte är fri att tänka och säga och skriva det man tänker – och att det alltid finns de som vill förhindra sina medmänniskor att göra just det. En människa utan dessa grundläggande friheter lever inte, hon vegeterar enbart. I ett sådant land frodas snart fattigdom och misär, som en effekt av att medborgarnas kreativitet dör, det är därför Ukraina kämpar för sitt liv som självständig nation (och vi i väst aldrig ska sluta hjälpa dem med det) och det är därför Sverige aldrig ska acceptera ens den minsta petning i sin unika och mycket långtgående tryck- och yttrandefrihet. Den som vill förhindra att andra får tala och tänka helt fritt ska slås ned direkt – allt annat är att ge sig ut på ett sluttande och mycket halt plan.

Jag har förstått att en del av er tror att jag hade fel när jag skrev: I det läge som uppstått ska Nato utesluta Turkiet eftersom landet inte följer organisationens egna regler, det vore också högst rimligt även med tanke på de flirtsessioner Erdogan ständigt har med Putin och som knappast kan sägas höra hemma i en organisation som är tänkt att skydda sina medlemmar från just Ryssland. Sverige bör ställa det kravet i stället för att skjuta sin egen demokrati i sank.

Men nu är det så med mig att jag inte bara sitter och vräker ur mig saker, som en del andra människor. Allt som skrivs är genomtänkt och jag kan ju passa på att påpeka att det även gäller mitt ofta mycket hårda språk som bottnar i en medveten strategi, i kunskapen om att människan inte minns det utslätade och intetsägande utan de starka färgerna och uttrycken, orden som inte skräddes och ilskan som ångade från skärmen. Det är den mekanismen som gör att intellektuella debattörer har svårt att nå ut med sitt budskap till bredare grupper. Ett välformulerat, akademiskt språk upplevs som så tråkigt att det slutar med en tämligen inavlad diskussion mellan redan frälsta och jag, som själv tillhör den där lite mer dämpade och trista skaran, de eftertänksamma och funderande, får ta i från tårna för att få ur mig de våldsamma formuleringarna, för att orka skriva ”djur” och inte ”gängkriminell”. Men det är viktigt! Det duger inte att sitta och jamsa och tjafsa och låtsas som om det nog ska ordna upp sig med massinvandringen och den inhemska terrorism som muslimska personer ägnar sig åt och trakasserar det svenska folket med – orden ska skära som knivar.

Nåja, det var en parentes.

Så visst kan Nato utesluta en medlemsstat, precis som John Bolton, Donald Trumps tidigare rådgivare, så klokt säger:

– Klausulen rebus sic stantibus i internationell rätt tillåter nästan vad som helst. De kan välja om de vill vara med i Nato. Eller så kan vi upplösa Nato och ombilda det. Det finns många sätt att lösa det.

Och så är det ju. Förmåga, vad man kan göra och inte, beror ofta på hur man väljer att definiera olika omständigheter och kringfaktorer och just inom rättstillämpning finns det avsevärt med svängrum, det ser vi ju skrämmande exempel på just nu när Sveriges justitieminister talar om hur han ska ”granska domar” apropå koranbränningarna men alla som har något i skallen begriper att han, oavsett hur det kommer att gå till rent praktiskt, är i full färd med att inskränka den svenska yttrandefriheten. Nu är det ju förstås så att Strömmer har information som vi andra inte sitter på, han måste bedöma en aktuell hotsituation som mycket väl kan vara extremt allvarlig med stor risk för terrordåd på svensk mark, man bör vara rättvis och minnas det. Men mer allmänt känns det oerhört tragiskt att den svenska regeringen (som garanterat gör sin både första och sista period…) väljer undfallenheten mot Erdogan när det inte ens behövs. Att Kristersson sitter och ler tillsammans med en mesig Biden betyder ingenting och leder ingenstans, Erdogan vet redan att USA vill ha med Sverige i Nato men skiter fullständigt i det, det som krävs är att att man trycker till den turkiske tyrannen. På samma sätt som den som fått invandra till Sverige och sedan inte kan acceptera svenska normer och sedvänjor ska ut ur landet med öronen först ska Turkiet inte tillåtas hålla på och härja med Nato på det här sättet, de ska avlägsnas från organisationen och sedan kan de ju försöka gulla med Putin om de har lust, han lär inte vara intresserad längre när Erdogans möjligheter att delvis desarmera fienden i väst runnit ut i sanden. Det Erdogan håller på med är i princip en blåkopia av vad Hitler en gång i tiden ägnade sig åt.

Koranbränningarna, ja. Det är enkelt i alla fall för mig och handlar inte om själva handlingen utan om att den representerar möjligheten att på olika sätt fritt få uttrycka sin åsikt. Om någon känner sig ”kränkt” av att någon annan bränner en koran så kommer vederbörande säkert heller inte att gilla att skriften diskuteras och dissekeras i negativa termer, det är lätt att räkna ut att man aldrig, aldrig någonsin, ska ge efter för den typ av utpressning muslimska svin i Sverige nu ägnar sig åt.

Vad man gör med muslismska svin som inte accepterar svenska lagar och regler, bland annat den mycket långtgående tryck- och yttrande friheten? Man kastar ut dem ur landet. Passar inte de svenska galoscherna?

Varsågod och bo någon annanstans. Vi har knappast bett dig att komma. Inga blir gladare än vi när du försvinner. Punkt. Slut.

Det är trettionio år sedan jag satt där på Karolinska sjukhusets BB-intag, i gryningen den 5 juli och väntade på vad de skulle bestämma sig för – försöka stoppa värkarna ”eftersom det är flera veckor till BF och lungorna kan vara alltför outvecklade” eller ge mig ett förlossningsrum. Jag sa som det var, att jag visste på dagen (snarast klockslaget) när jag blivit gravid och utgående från det var det bara elva dagar kvar, jag ville att de i alla fall ringde ner läkaren för en bedömning (det var helt självklart att det inte skulle vara något fel på några lungor). Och så kom han och undersökte mig och han fattade väl att ”Hejsan, här har vi någon som har ordning på saker och ting, hon vet verkligen vad hon talar om” och dessutom hade allting vid det laget passerat point of no return. So to speak.

Efter ungefär sju timmar, prick klockan tolv, föddes du, älskade son. Det gick så fort allting när det väl tog riktig fart och det blev ingen tid till ordentlig smärtlindring, den sista timmen är höljd i dunkel fram till dess att jag krystade ut dig. Och dina lungor, som sagt, de var precis som jag vetat hela tiden att de skulle vara, alldeles fantastiskt välfungerande; du skrek så att öronen höll på att åka in i skallen på mig vilket var bra, då syresätter man sig ordentligt. Men så fort du fått en liten filt kring dig och kommit upp i min famn så lugnade det ju ned sig. Jag vaggade 3 110 gram perfekt pojke och hade du väntat någon vecka till med att komma ut så hade du väl lagt på dig ett par hundra gram till men allt var ju helt okej, med din hud som var alldeles rosa nästan direkt, spindelfingrarna som var så starka och tog tag så bestämt – dina pigga ögon som följde med i allt som hände i rummet när barnmorskorna kollade både dig och mig och sydde några stygn. Mmm….de är på tårna, de där små nyfödingarna, minsann. Uppe i varv efter resan ned genom mammas bäcken.

Så var vi i gång med livet och du är fortfarande bäst, vackrast, snällast….alla superlativ jag kan komma på. Mycket längre än jag, sedan många år. Bestämd, du är knappast någon som sitter och håller med utan vidare. Rolig! Och så otroligt hjälpsam och empatisk, du är på det sättet en mycket bättre människa än jag utan att för den sakens skull sakna personlig integritet.

Du är fantastisk! Och jag älskar dig mest av alla.

Grattis på 39-årsdagen.

När nyheten under gårdagen nådde mig på ett av Köpenhamns många kaféer trodde jag först att det var ett skämt. På flashen stod ”Sveriges utrikesdepartement fördömer koranbränningarna” och jag minns att jag tänkte att det naturligtvis var någon av alla de där skrivande sakerna på kvällstidningarna, de som varken kan stava, använda possessiva pronomen rätt eller skilja på de och dem, som, oavsiktligt eller med vilje, lyckats vrida till det; ett lands utrikesminister ”fördömer” inte via sitt departement egna lagar och framför allt inte sådana som är själva grunden för en demokrati och markerar skillnaden mot diktatur. Den svenska tryck- och yttrandefriheten är helig för de flesta som förstår vad motsatsen innebär och även om Sveriges sittande regering framstår mer och mer som ett dåligt skämt så var det här bara för mycket för att vara sant.

Men det var ju sant. Tobias Billström, Sveriges utrikesminister, hade just förvandlat Sverige till en diktatur. Han hade spottat friheten att uttrycka sin åsikt rakt i ansiktet. Han hade pissat på demokratin och låtit sitt eget departement utfärda en bannbulla över de som talar fritt ur hjärtat. Det svindlade för ögonen.

Ingen missar förstås att bakgrunden till det här är de alltmer desperata försöken att få Turkiet att acceptera Sverige som medlem i Nato. Ursäktar det beteendet? Naturligtvis inte, det Tobias Billström gjort är oförlåtligt och faktiskt tror jag att han just säkrat oppositionens seger i nästa val. Är det ens ett verkningsfullt och smart drag? Inte det heller. Turkiets president Erdogan leker med Sverige som katten gör med råttan, klöser med tassen och föser än hit, än dit – men vad han vill vet ingen, förmodligen inte ens han själv. Det som är säkert är dock att människor som Erdogan hanterar man på ett enda sätt – man ber dem fara åt helvete direkt, det är det enda språk de förstår. Utpressare vill alltid ha mer och mannen som slår sin kvinna slutar inte när hon försöker hålla honom på gott humör utan drar bara upp misshandeln till högre och värre nivåer; det är så psykologin ser ut.

I det läge som uppstått ska Nato utesluta Turkiet eftersom landet inte följer organisationens egna regler, det vore också högst rimligt även med tanke på de flirtsessioner Erdogan ständigt har med Putin och som knappast kan sägas höra hemma i en organisation som är tänkt att skydda sina medlemmar från just Ryssland. Sverige bör ställa det kravet i stället för att skjuta sin egen demokrati i sank. Och även om mycket kan sägas om Magdalena Andersson, inte minst jag gör ju det, så är jag övertygad om att hon haft fitta nog att sätta ned foten i stället för att lägga sig platt som en flundra. De här slaka kukarna i Rosenbad klarar ju ingenting mer än att förstöra ett Sverige som redan är nog så illa ute och det är hög tid att de avlägsnas. Nu ska Tobias Billström offentligt huta åt sitt eget departement, be hela det svenska folket om ursäkt och sedan ska han avgå.

Du är vidrig, Tobias Billström.

Alla vet varför den nuvarande, svenska regeringen fick chansen och det stavas MENA. MENA – människor från Mellanöstern och norra Afrika som tillåtits välla in i Sverige där de sedan inte klarar sitt liv och därför blir kriminella, lever på bidrag utan att någonsin helt och hållet försörja sig själva eller både och – de är den enda förklaringen till regeringsskiftet men också den helt rimliga eftersom ingenting tidigare gjordes för att bli av med det här enormt stora samhällsproblemet, skapat av naiva idioter som trodde att MENA skulle kunna bli en resurs på samma sätt som alla tidigare invandrargrupper.

Och snälla, bespara mig nu era infantila mejl om att ”inte alla” MENA beter sig så, att kategorisera och klassificera människor och företeelser utifrån statistik är ett både framgångsrikt och rationellt sätt att hantera verkligheten eftersom det beskriver just den. Män utövar våld mot kvinnor också, trots att inte alla män gör det och dessutom är jag alltid tydlig med att undanta gruppen iranier som i regel klarar sig utmärkt i Sverige. Då var vi klara med den enkla biten, eller? Bra!

Men nu har ett år gått sedan fjanten Kristersson tillträdde och utsåg bland annat en justitieminister som många med mig skrattar åt därför att han inte får något gjort men snackar desto mer skit och tillsätter ”utredning” efter ”utredning” (som bekant ett vanligt trick när man inte har en susning om vad man ska ta sig till men vill få andra att tro motsatsen). I en situation där importapor skjuter hej vilt, numera också med automateld, mitt bland vanliga medborgare som bara råkar befinna sig på ett torg eller grillar i sin villaträdgård (Malmö i går) finns det liksom ingenting att ”diskutera”, då sätter man helt enkelt omedelbart in militär som får patrullera gatorna (alltså ett slags mycket hårda visitationszoner) och sedan påbörjar man ett utrensningsarbete där alla som tillåtits söka asyl i Sverige i strid med Dublinförordningen och antingen inte hunnit bli medborgare eller blivit det på felaktiga grunder samt de som uppehåller sig illegalt i landet omedelbart kastas ut. Det finns nämligen inga som helst hinder mot att göra så och vart de här existenserna sedan tar vägen är definitivt inte Sveriges problem (även om det förstås är rimligt att man samarbetar med omkringliggande länder så att skiten inte fastnar i deras fläktar, so to speak).

Först därefter börjar man ”utreda” hur lagrum ska ändras – så att man kan återkalla medborgarskap, utvisa hela familjer där någon ägnat sig åt systemhotande kriminalitet, bidragsfusk och så vidare.

I stället hör jag migrationsminister Maria Malmer Stenergard sitta och jönsa om hur ”centrum för återvändande” nu ska inrättas, där man som det framgår ska försöka övertyga personer som fått nej på sin asylansökan att ”återvända”, det är nämligen en fruktansvärd massa as som ska ut ur Sverige eftersom de inte har några som helst skyddsskäl som bara stannar ändå. Say again??? Det finns ingen anledning att lägga pengar på några ”centrum” ty fastän Sverige gjort bort sig när man släppt ut de här personerna i samhället i stället för att hålla dem i förvar nära gränsen tills bedömningen av asylansökan, som förmodligen inte ens skulle ha prövats av Sverige eftersom asyl ska sökas i första säkra EU-land, var klar är det en rent polisiär åtgärd att plocka in och kasta ut. Vad i helvete är det fråga om? Ska man liksom sitta i små terapisamtal med gökar som inte ska vara kvar i landet när svaret bara är ett:

Ut!!!!

Eller? En reporter frågar Malmer Stenegard ”hur lång tid” sådana här ärenden ska få ta och hon svarar att det finns inga bestämda tidsgränser. Wow! Nice! Mer saft- och bullar-politik med signatur Moderaterna, alltså.

Annat? Klimatpolitiken är ju ett dåligt skämt och även om jag på ett sätt kan vara fascinerad av hur klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari lyckas snacka sådana otroliga mängder skit (dessutom i en aldrig sinande ström, man undrar när hon andas?) utan att journalisterna sätter stopp en enda gång så gör det ont i både hjärna och hjärta av sorg när vindkraftsparker försenas och tågtrafiken stannar.

Forskningen sätts på undantag. Jo, faktiskt, anslag minskar och det är extremt allvarligt eftersom Sverige redan halkat efter inom många vetenskapsområden och leder till att duktiga forskare snabbt försvinner utomlands, varpå situationen förvärras ytterligare.

Jag skulle kunna fortsätta ganska länge men stannar med att konstatera att även om det finns enstaka ljusglimtar så är det mesta om inte totalt mörker så ett geggigt grått, det är helt enkelt dags att sätta stopp för tokerierna. Och det är förstås här Sveriges verkliga dilemma blir synligt eftersom det helt saknas alternativ. Magdalena Andersson, med ett humör så svårtyglat, en verklighetsuppfattning så skev och ett beteende i det offentliga rummet så totalt i avsaknad av alla normala sociala hänsyn och spärrar att det får mig att tänka i termer av begynnande demenssjukdom, kan knappast göra ett bättre jobb, inte på egen hand om hon mot förmodan skulle få så många röster och definitivt inte med hjälp av något samarbete eftersom de partier det då handlar om lever i en än mer märklig fantasivärld. Dessutom präglas hennes parti av en djup och svår antisemitism, precis som Liberalernas Gulan Avci påpekat många gånger och och inte minst den senaste tiden, de har brun sörja på riktigt höga poster och förmodligen i ännu större utsträckning än vad som hittills avslöjats.

Det är av den här orsaken jag talar om Sverige som definitivt kört. Det som skulle kunna rädda Sverige är att etniska svenskar tillsammans med alla de fantastiska människor som kom från andra länder fram till ungefär millennieskiftet gick ut och helt enkelt mejade men det lär väl tyvärr inte hända. Däremot, och det ligger inte så långt bort som man kanske kan tro när den svenska Nato-drömmen ständigt grusas, kanske Ryssland invaderar och även om ingen primärt vill vakna i Putin-land så är ju allt relativt och det skulle ändå bli ordning och reda – fastän på ett annat sätt än man är van.

Det är synd om Sverige som verkligen skulle behöva ett så kallat snabbspår vad beträffar att göra sig av med MENA men som i stället står och stampar på stället i Rosenbad.

Hur många gånger har jag inte sprungit här – ut mot Reventlowsgade när jag ska hem till M (den ”läskiga” utgången, även om jag faktiskt aldrig känner mig orolig i Köpenhamn, som nu ska byggas om med nya fina butiker och så vidare så att ”dem der skaber utryghed” försvinner – ja, precis så har man uttryckt sig, för här i Danmark tar man inga omvägar utan säger rakt upp och ned vad man menar), mot Vesterbrogade någon gång och en annan också ut på Bernstorffsgade. Och precis som på så många storstäders centralstationer möts man under uret (som i Köpenhamn har bytts ut mot ett mer modernt):

Fastän jag ju kan stå där tills det växer mossa på mig utan att rätt man dyker upp.

I valet mellan att älga runt en lövad stång och yla om grodor eller mysa med brasa och fosterländsk sång valde jag Sankt Hans aften som vi har här i Danmark den 23 juni varje år; visst är midsommar otroligt fint och att fira den med vännerna hade ju varit jättetrevligt men jag bestämde mig för att resa hem ändå. Och det blev ju problem direkt. Tågen från Stockholm var antingen fullbokade eller snordyra och där har ni ytterligare en sak, Sverige, som ni måste få ordning på, ni framstår som underutvecklade i en tid då allt fler vill resa just med järnväg men tvingas sitta och skumpa på en buss i nio timmar.

Så det blev en lång dag men titta nu, vi är på bron och ordningen återställd!

Jag blir alltid lika glad av att återvända och varm och go inombords, som människan ska vara. All stress rinner av mig och jag ringde M som sprang ned från lägenheten och mötte mig för en öl. Kvällen är alldeles ljummen.

Minns ni att jag berättade hur jag spelade nätbridge och en amerikan då skrev till en svensk ”those swedes and their gang shootings!”? Det förvånade mig mycket att en godtycklig amerikan var så insatt i Sveriges allvarliga situation att hen som första syrlighet, när partnern, svensken alltså, spelade fel drog till med detta och jag trodde ju ett tag att det här handlade om någon med en särskild koppling till Sverige. Det var därför jag chattade lite med amerikanen men det visade sig att det inte var så.

Men jag och amerikanen fortsatte att skriva till varandra och nu ska vi inleda ett slags samarbete. Att helt täcka en så stor marknad som USA, för att sprida den riktiga bilden av Sverige som ett livsfarligt land att vistas och bo i, är inte lätt, det vet jag som ju har jobbat med frågan länge; jag och andra med mig har haft som mål att nå ut med all information om våldet och kriminaliteten i Sverige till andra länder för att på så sätt sätta press på Sveriges politiker. Money talks, heter det ju och om Sveriges rykte blev nedsmutsat skulle också ekonomin ta stryk – vilket rimligen borde få vem som helst i Sveriges ledning att omedelbart agera. Och vi lyckades ju och gjorde det väl, den svenska kronan står numera lågt i kurs, tillväxten är sämst i Europa och internationella aktörer väljer andra länder att samarbeta med.

Det var bara ett problem – Sveriges politiker verkar inte bry sig om att landet snart är bankrutt, heller. I alla fall fattar de inte de beslut som skulle återupprätta Sveriges rykte, ty ”fler poliser”, ”längre straff” och annat trams lär inte hjälpa eftersom det är MENA som är problemet och de bryr sig inte om sådana trivialiteter som liv, död eller att krypa in i finkan på livstid, de är ju djur och inte människor. Det som måste till är massutvisning, vilket är en fullt genomförbar handling då en stor del av MENA tillåtits söka asyl i strid med Dublinförordningen, Sverige kunde hur enkelt som helst göra sig av med enorma mängder skadedjur på bara några dygn och bara det skulle skapa ett betydligt större lugn i landet. Om man sedan dessutom konsekvent återkallade medborgarskapet för och utvisade alla importer som begått brott vore ordningen mer eller mindre återställd. Och du som läser det här:

Tro inte på någon av Sveriges politiker när de säger att det ”inte går” att göra så här. De ljuger nämligen, det går alldeles utmärkt om man bara bestämmer sig för det som kan tyckas självklart – att det inte är Sveriges problem vart de man skickar ur landet tar vägen. Det är bara att köra oönskat material till gränsen och tippa av det, om ”mottagarländer” sedan knorrar blir det ett problem för den som inte har någonstans att ta vägen, inte för Sverige.

Häpp!

Ändå tror jag att den hårda plånbokens metod kommer att vara framgångsrik i det långa loppet. Ingen ansvarig person, vare sig den sedan är vd för ett större företag eller finansminister, kan i längden blunda för ett minuskonto från helvetet och när man till detta lägger att allt fler välutbildade svenskar lämnar landet och därför inte längre betalar skatt och konsumerar är det nog en tidsfråga tills man helt enkelt tvingas agera. Än så länge ljuger Sveriges regering och opposition om läget men till slut håller inte det längre. Med Andreas Cervenkas ord är ett land som liksom Sverige har en mycket låg eller obefintlig statsskuld inte nödvändigtvis rikt, om själva landet förfaller och är ruttet spelar det ingen roll att man inte står i skuld och vad värre är – har man kört sin kreditvärdighet i botten kommer man heller inte att kunna låna när man väl kommer på bättre tankar.

Så det är fantastiskt bra att jag knutit den här amerikanska kontakten! En kontakt som har kontakter som i sin tur har kontakter som har ännu fler kontakter…då växer det exponentiellt. Mer och mer lättarbetat blir det ju också, de ”svenska” MENA-djuren vet ju snart inga gränser så det är riktigt smaskiga historier jag/vi kan presentera. Och om och när vi har rott det här i hamn? Då är Sverige rökt. Inget land överlever att världens starkaste ekonomi väljer bort det.

Det här känns toppen!

Ska vi kanske ta det här med varför de kriminella MENA-importerna är djur och inte människor, då? Jag kallar dem ju det; jag kallar dem djur. Apor, kallar jag dem också. Och jag gör det därför att det är en korrekt benämning.

Människan skiljer sig från övriga djur, det vet vi alla. Vi har en större hjärna som kan tänka abstrakt, så att vi till exempel har tidsuppfattning och därmed kan planera våra liv, se framtida konsekvenser av vårt handlande och bygga avancerade minnesbilder. Vi har uppfunnit matematiken och med hjälp av den kvantifierat och förstått hur vår omvärld fungerar fysiskt, vilket lett till att vi kunnat bygga både skyskrapor, broar och farkoster som tagit oss till månen. Och vi skapar musik, uppfinner, skriver och läser – vi är kort sagt tänkande varelser på ett helt annat sätt än andra djur.

Men det stannar inte där. Vi har också något som kallas moral, en universell uppfattning om vad som är rätt och fel och dit hör bland annat att inte skada andra människor eller ta deras egendom eller liv utan tvärtom hjälpa och samarbeta med omgivningen. Ur det springer sedan rättsstaten med sina sanktioner mot den som inte följer den samhälleliga överenskommelse moralen format och som tjänar syftet att trygga lugn och ro så att viktigare uppgifter kan lösas. Det här är själva definitionen på mänsklighet, en uppsättning regler som tryggar kollektivets överlevnad; det är vårt särmärke som gjort oss överlägsna alla andra arter – just därför att vi i grunden sätter arten före individen. Och vi vet att det hänger samman med det vi kallar intelligens, det kan man se genom att studera hur en högre IQ medför mer anvancerade, moraliska resonemang och överväganden samt en mer utvecklad empatisk förmåga (alltså att man klarar att sätta sig in i hur andra människor tänker, vilket inte ska förväxlas med ett allmänt gullegullande med kreti och pleti). Vilken bakgrund, utbildning eller socioekonomisk situation en individ har spelar däremot ingen roll.

Och den som inte definieras av denna moral är alltså inte människa. Den må gå upprätt på två ben och rent formellt tillhöra Homo sapiens men är ändå inte människa och rättsskipningen har alltid haft och har som mål att avlägsna denna felkonstruerade individ från gruppen, så att den inte kan reproducera sig och föra degenerationen vidare.

Kan den som ska få kallas människa aldrig frångå den grundläggande moralen? Kan hon aldrig mörda eller ta från andra det som inte rätteligen tillhör henne? Nej, faktiskt inte. Till och med om man tänker sig att bara två människor är tillsammans i en situation där man inte har föda nog att överleva kommer de att samarbeta för att skaffa den födan i stället för att försöka äta upp den andre. Och då är det inte så svårt att inse vad det handlar om när varelser dödar, förnedringsrånar, knivskär och allmänt skadar andra i ett samhälle där du har alla möjligheter att kunna utveckla dig själv, genom studier och på andra sätt och där den som inte har tillräckligt med pengar själv får hjälp till mat och tak över huvudet.

Är det viktigt det här då, att kalla Sveriges kriminella importer för djur? Ja, det är faktiskt det. Det är viktigt att se och förstå att de här individerna inte beter sig som de gör därför att de är ”trångbodda”, lever i ”utanförskapsområden”, ”misslyckas i skolan” eller något annat av allt det som förvirrade och dumma svenskar lyfter som förslag utan att de mördar, rånar, knivskär och spränger människor av enda anledning – att de inte själva är människor. De saknar det som konstituerar en människa. De är djur, farliga djur som ett sunt fungerande rättssystem ska oskadliggöra och varför de blivit sådana får väl bero på vad som helst (rimligen en dålig genetik just eftersom man vet att moral och empati hör ihop med intelligens),  det är ointressant ur samhällets perspektiv.

Varför den här diskussionen kring brist på mänsklighet inte är mer vidlyftig förstår faktiskt inte jag – men då står jag å andra sidan nästan alltid som ett frågetecken inför Sveriges och svenskars mycket märkliga sätt att hantera det som kallas verkligheten. Men jag har skrivit det många gånger förr och jag tänker det igen: Kanske är problemet att svenskarna inte kommit i kontakt med den stora, stygga världen i någon vidare utsträckning. Kanske förstår eller klarar de inte att ta in det som är ack så enkelt för oss andra, nämligen att ondskan finns överallt och alltid måste motarbetas för att den inte ska få fäste och ta över. En slags fundamental naivitet, alltså, som till slut ledde till att Sverige gick under.

Jag respekterar bara några få svenska journalister, resten är idioter om man frågar mig. De är flockdjur som likt får vandrar tillsammans i en och samma riktning och det är ju tragikomiskt eftersom just journalister ska tänka helt fritt och förutsättningslöst men tvärtom korsar alltså normalt inte en enda tanke som går utanför den av kåren för tillfället sanktionerade uppfattningen i en viss fråga skallen på dem. Och nu avser jag inte oss som skriver om sakfrågor inom ett visst område, där fungerar det bättre.

Mycket riktigt, också, är en av de där mycket få som jag tycker är smart och duktig specialiserad inom ekonomi och nu har han skrivit det här om ett land i ekonomiskt fritt fall. Vi talar om Sverige, gott folk. Skit-Sverige, vars valuta och allmänna rykte är ett dåligt skämt i andra länder, vi talar om den illaluktande, före detta välfärdsnationen Sverige som själv tror att den fortfarande ”ligger i topp” inom alla möjliga områden när sanningen är att man snart befinner sig på samma nivå som riktigt fattiga länder och betraktas just så.

Cervenka skriver:

Ännu märkligare blir upplevelsen efter ankomst på Kastrup. Det är som att återinträda i civilisationen. Och den som nyttjar Köpenhamns tunnelbana behöver, till skillnad från i Stockholm, inte fundera på om man av misstag klivit in på Spårvägsmuseet.

Jag skrattar där jag sitter och läser, eftersom jag känner igen mig så väl. Jag reser ju fortfarande då och då till Sverige (även om jag funderar på att helt sluta med det, sannolikheten att drabbas av landets extrema kriminalitet var ändå relativt liten förut men nu är det på riktigt farligt att befinna sig i Sverige, det visar de senaste dagarna) och för varje gång ser jag hur det blir bara värre och värre. I Köpenhamn har vi självkörande tunnelbana men trots detta har jag aldrig upplevt någon som varit bråkig eller hotfull, så att jag känt ett behov av någon ”tågvärd” – i Stockholm dräller det av aggressiva och uppenbart psykiskt sjuka personer, man ser sig för kan jag säga. I Köpenhamn är det rent och snyggt och det som ska fungera gör det, inte som när jag senast reste med SJ och hela golvet men även många säten var nedsölade med kak- och chipssmulor och man inte kunde erbjuda kaffe ”eftersom man inte hade något vatten”. Wow! Inget vatten! Ni hör ju själva, det är u-landsvarning på den. (När jag undrade varför man inte städat vagnen fick jag svaret att man ”bara plockstädade” mellan två turer. Okej? Bryr jag mig som resenär om något annat än att det är rent och snyggt? Skiter inte jag fullkomlig i vilka rutiner man har? Herregud…)

Det finns förstås flera förklaringar till att Sverige dekat ner sig så och dit hör de ständiga utförsäljningarna och privatiseringarna av det som borde vara statliga åtaganden. Det är inte fel att tillåta privata aktörer men de ska i så fall övervakas och styras, inte släppas lösa som vilddjur som tuggar i sig det bästa och godaste och lämnar bara rester kvar för andra att ta hand om och även om sjuk- och tandvården utgör de mest flagranta exemplen, eftersom det drabbar människor i särskilt utsatta lägen, finns samma problematik överallt. Hur är det till exempel ens möjligt att vara så dum att man låter landets järnväg ha mer än en ansvarig? Det ser vi resultatet av i dag, vilket förstås är extra allvarligt när tänkande människor vill åka mer tåg än någonsin, för att försöka rädda det som räddas kan av vår miljö.

Och så har vi de enorma kostnader MENA-invandringen orsakar Sverige. Cervenka tar inte upp det och han är ju ekonomijournalist så det är väl rimligt men det behövs inte många vare sig hjärnceller eller sekunder för att göra ett snabbt överslag och apornas framfart belastar ju också hela samhällets vitala delar på ett så förödande sätt: skola, sjukvård, arbetsmarknad, bostadsmarknad, polis, rättsväsende….det är ingen ände på vad djuren ställer till. (Jadå, jag ska försöka hinna skriva det där inlägget om varför jag kallar dem ”apor” och djur” men det är egentligen inte svårt alls utan handlar bara om att vissa egenskaper skiljer människan från övriga djur och att dessa egenskaper saknas. Och så är det viktigt att tala klarspråk och inte ägna sig eufemismer, sådant försenar och försvårar bara de åtgärder som måste till genast.)

Cervenka skriver också i sin text, lite raljerande:

Turligt nog för svenska politiker är den svenska kronan så svag att allt färre medborgare har råd att lämna landet och med egna ögon beskåda hur långt vi halkat efter.

Och det är ju kul men också väldigt allvarligt. För svenskarna saknar självinsikt, de tror fortfarande att ”vi har den bästa sjukvården” och skolan är också ”bra”, precis som ”vi också är världsledande inom IT”. Att man i andra länder vid det här laget gapskrattar åt sådana uttalanden förstår svensken inte ens och även om det nog beror mer på att man har så svårt att släppa bilden av det land som en gång fanns än på uteblivna utlandsvistelser så är naiviteten i sig alarmerande. För att kunna åtgärda ett problem krävs ju att man identifierar det.