Journalist, uppfinnare och kattfrälst

Lovely skrattade när han läst bloggen:

– Dit køleskab er lige så meget et mareridt som en læges våde fantasi! Frugten i bunden, den lette margarine og ikke mindst rødkålen lover godt, men altså? To stykker kage?

Visst, men jag var ju inte ensam och det berättade jag varpå Lovely la undan sina preparat lite tidigare denna fredag för en snabb och oplanerad visit i Stockholm. Det gjorde mig så klart glad, så glad att jag alldeles glömde att jag lovat att komma ner i gemensamhetslokalen här i huset och göra lite fystester. Jag hade nämligen sett en lapp i trapphuset där studenter på GIH sökte seniorer som inte deltog i gymnastikövningar (de har sådana här) och annan träning, som jag fattade det för att kolla olika förmågor hos oss gamlingar. ”Varför inte ställa upp lite?!” tänkte jag, ringde numret som stod på lappen och så bestämde vi en tid i dag. Fy vad jag skämdes när mobilen ringde och en stackars student undrade om jag inte tänkte komma, jag tvingades ju svara nej och också eftersom jag satt mig med en sak i väntan på Lovely. Hade jag bara inte gjort det hade det ju varit en smal sak att bara springa ned.

Jag – ett får i kål. Eller i alla fall med kål. Och om ni inte redan är fantaster på samma sätt som jag så testa, kål är så otroligt gott till allt eller bara som tilltugg och dessutom en regelrätt hälsokur, det ger dig vitaminer, järn, innehåller antioxidanter och dessutom fibrer för magen. Jag programmerades tidigt på kål, tack vare min mormor som alltid hade denna delikatess hemma och precis som jag nu tillredde den i alla möjliga former och smaker, jag har det i blodet och det är jag så tacksam för, ibland köper jag vitkål, ibland rödkål men oftast båda sorterna som jag också kan blanda. Det är så enkelt också, bara att strimla, hälla över lite ättika, olja och salt så har man godis och tillbehöret till i princip vilken mat som helst.

Det är som vanligt, ett djur, mycket troligt av MENA-ursprung, lever vidare och kommer att fortsätta att skjuta vilt och fullständigt oplanerat, eftersom intelligenskvoten ligger någonstans runt 80. Och en bra och begåvad kille dog.

Heja Sverige – landet med idioter som släppte in ännu större idioter.

Den här dagen, fössta tossdan i mass, måste firas! Hur denna märkliga tradition uppstod vet i alla fall inte jag men spelar det roll, jag tog den till mig direkt när Anders fortfarande levde och vi bodde i Kalmar. Och det ska vara grön marsipan! Förlåt, massipan menar jag.

Men Trump, han blir ju bara mer och mer….vedervärdig. Vi får väl se var det landar men nu ska han enligt uppgift hysta ut alla ukrainska flyktingar också, herregud, hur många handlar det över huvud taget om och har de som kommit till USA ställt till en helvetes massa elände? Naturligtvis inte, allt är ju bara led i Trumps projekt att tvinga Ukraina till det han själv kallar ”fred” men som förstås i själva verket är en kapitulation där Putin drar det längsta strået utan ett behöva röra ett finger. Så har jag rätt när jag upplever att USA:s president förefaller….hatisk? Direkt dum? Är jag orättvis? Eller är han till och med ond?

Men det värmde i hjärtat att se Ursula von der Leyen tillsammans med Zelensky, tårarna kom i mina ögon av att Europa finns där för Ukraina. Visst, det handlar om vår egen säkerhet också, här finns ett egenintresse i allra högsta grad, men vi står också enade med Ukraina. Sverige är med i det, Danmark är också med….Ungern obstruerar som vanligt men det kommer man att lösa – och Ulf Kristersson ser trött ut, så fruktansvärt trött. Därför ska jag skicka en särskild hälsning till Sveriges statsminister här:

Du anar inte hur du imponerar nu, Ulf. Du väcker min största respekt och du kommer garanterat att få min röst i nästa val. (”Va?”, tänker ni nog nu. Men Maggan har redan gjort bort sig med ett genomkorkat förslag som hon ”hämtat från Danmark” utan att förstå att det inte fungerar, eftersom invandringen till Sverige från de länder som blir problem varit så mycket större än i Danmark. Och tanken på att rösta på henne kändes för övrigt aldrig som en trevlig idé.) Där ute i Europa står Ulf Kristersson och är grå i ansiktet av sömnbrist men också fast besluten – Europa viker inte, sviker inte och det här ska vi klara även om vi är sent ute.

Han är en Mensch. Vad Trump är vill jag inte skriva.

Och nu ska vi snart äta lite lasagne med rödvin och sedan blir det….just det!:

Vad tycker ni? Det var länge sedan jag hade musik i bloggen och den här passar så bra för det finns olika sätt att älska sig själv – man kan tycka att man duger och har rättigheter utan att för den sakens skull se sig själv som universums nav som allt annat ska snurra kring.

Ni vet att jag spelar mycket nätbridge och även att jag brukar ondgöra mig över amerikanerna som många av dem beter sig som om det vore poker, friskt vågat är hälften vunnet verkar de resonera, utan att inse att bridge till skillnad från poker är ett exakt spel där man måste förstå hur beräknade poäng (som kan bero av flera faktorer) är centralt för vilket kontrakt man ska hamna i.

Så oftast nekar jag amerikaner om jag själv sitter bordsvärd. Men jag har också många amerikanska vänner på bridgesajten – smarta personer som både kan spela och tänka – och de är så fruktansvärt ledsna nu! De tvingas uppleva hur det som alltid varit USA:s ledstjärna, frihet för individen men under demokratiska ideal, håller på att gå förlorat när en man som fick mer eller mindre oinskränkt makt (att det kunde bli så är för övrigt föremål för en intensiv debatt i USA just nu) tror att världen är ett vinstdrivande företag där man sätter motparter under vilken press som helst för att uppnå en fördelaktig deal. Allt är tillåtet; iscensatta förnedringar och vänsterprassel med despoter blandas med hetsiga brandtal avsedda att hetsa dumskallar mot varandra.

Mina vänner frågar sig också hur världen ser på dem nu, de vet förstås hur olika länders ledare har reagerat men vad säger människorna där? Jag svarar som det är, att många är väldigt upprörda och att i alla fall i Sverige väljer många bort så mycket de kan av det som har amerikanskt ursprung (jag gör det själv); jag berättar att européer är lika rädda som de själva är och att vi hoppas att de ska ge sig ut på sina gator och torg för att demonstrera medan det fortfarande är tillåtet att göra det. Och mycket sådant har ju redan börjat hända och mer är på gång.

Jag förstår att det amerikanska folket inte längre vill betala för alla dessa krig landet varit engagerat i och Ukraina blev droppen som fick bägaren att rinna över. Man har stora, inhemska problem, inte minst med den illegala invandringen och många helt vanliga amerikaner med jobb har det tufft i dag, både finanskrisen och pandemin slog hårt mot ekonomin som inte helt återhämtat sig faktiskt. Det fanns en sådan enorm väljarskara att vädja till för Trump, det var så lätt att förföra med talet om MAGA och ett styre som skulle sätta det egna folket främst men som inte nämnde att tullar slår tillbaka mot de som inför dem i en globaliserad värld och att det alltid är livsfarligt att sätta en människa som drivs av en förkärlek för personliga vendettor hellre än förnuft ensam vid ratten.

Europa har varit slarvligt med att hålla sig självt upprustat, man har förlitat sig på att USA skulle finnas där och betala vilket var både dumt och oförskämt, så långt har Trump rätt och den läxan kan bli dyr nu, det kan till och med vara för sent att göra något åt det. Men att helt vända Europa ryggen på det sätt Trump nu gör handlar inte om en knäpp på näsan utan om en total omläggning av USA:s roll i världen, från att vara både den största och tydligaste aktören för västliga ideal till att inte hålla någon annan än sig själv om ryggen. I längden är det en extremt dum strategi för ingen, inte ens ett megaland som USA, klarar sig utan allierade. Om Trump låter Putin tugga i sig stora delar av Europa för att bara inte tala om Mellanöstern är risken uppenbar att han själv hamnar i ginnungagapet.

Det förstår de amerikaner jag känner på bridgen. Och de skickar en hälsning till er genom mig:

Vi är ändå många som inte ville det här men som förlorade valet. Snälla säg inte att USA har förändrats, det handlar om att vi fått en president som lyckades lura frustrerade människor som snart kommer att inse sitt misstag. Honom måste vi lyckas välja bort och det jobbar vi på varje dag.

Jävla pajas.

Men det värsta är att pajasen har rätt, det är bara USA som har de militära muskler som krävs för att få slut på kriget i Ukraina vid ett förhandlingsbord. Och inte bara det, de kan kräva just de där förhandlingarna för utan stödet från USA blir det svårt för Zelenskyj att fortsätta frihetskampen.

Och Trump och Putin kommer att fortsätta att dela upp världen mellan sig. Undrar till vilken del Sverige kommer att höra? Förmodligen, tillsammans med Finland, den ryska medan Danmark med Grönland och Norge blir amerikanskt.

Drömmer jag? Nej, jag gör ju inte det. Vi gör ju inte det.

Jeg er ligeglad med at det stadig er ret koldt – lyset viser at det er forår! Og det er rart at kunne drikke kaffe på Espresso House uden at skulle tømme sin bankkonto helt som i Sverige.

Jaså, det säger du? Då föreslår jag en aning syrligt att du i framtiden jobbar proaktivt i stället för att släcka bränder.

Vilken sanslöst bra åtgärd Botkyrka kommun inför när man låter alla studenter få sin mössa gratis. (Man har ju dessutom redan infört gratis skolfrukost och sommarboksgåva till alla förstaklassare.) Sånt här gillar jag och det är smart, kostnaden är förhållandevis liten men ger fantastisk reklam, skapar en bild av en aktiv kommun som bryr sig om barn och unga.

Jag tänkte aldrig på det när jag själv tog studenten (för typ hundra år sedan…), det var så självklart att mamma och pappa gav mig pengar till mössa och klänningar, betalade fester och taxi hem från fester och….ja, det var ju rätt mycket som hände de där veckorna i maj och juni. Kanske fanns det kompisar som fick avstå något? Jag tror inte det, jag minns det inte så, men då är det viktigt att förstå att färre gick gymnaiset på min tid och att vi som gjorde det kom från en socioekonomiskt starkare grupp. Numera tar nästan alla studenten (en ordning som verkligen borde diskuteras), det är den verklighet man har att förhålla sig till och då ska ingen behöva schavottera genom att inte ha råd med den där mössan.

Dessutom blir det ju kul när skolan/kommunen tillsammans med eleverna kan specialdesigna mössan. Det blir ett särskilt roligt minne för livet – ”Vi som tog studenten i Botkyrka!”.

Jag har alltid skrivit det och nu skriver jag det igen – att Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet är en tragedi eftersom hans som det tycks ogenomtänkta och okunniga uttalanden och påståenden får en sådan våldsam effekt i kraft av hans ämbete. Man kan ju skratta, som en blind höna lyckas han av och till hitta en sanning, men vad hjälper det när allt annat är helt groteskt.

Jag hörde att Carl Bildt kallat bland annat honom för ”amatör”, i samband med de ”förhandlingar” om Ukrainas framtid som USA och Ryssland nu driver. Det är klokt sagt men viktigt att förstå är att amatörer med enorm makt blir  livsfarliga. Och därför kallar jag Donald Trump för världens farligaste man.

Själv tycker Trump att Zelenskyj är en diktator som tvingat ut sitt folk i ett krig för att dö helt i onödan. Verkligen? Själv hade jag fattat det som att Ukraina med sin ledare i spetsen kämpar för sin självbestämmanderätt och framtid.

Tänk så fel man kan ha.

Jag vet inte hur många olika betygsskalor jag sett komma och gå – det har varit ettor och femmor och A och B och kanske Z men också det förhatliga F. Och nu är det dags igen.

I skolan vet alla vem som är smartast i klassen och vilka som verkligen gäller. Betygen säger inte alltid så mycket, en del begåvade elever har ibland direkt usla betyg därför att de är uttråkade och inte orkar engagera sig medan medelmåttor kapar åt sig genom att sitta som dårar och plugga 24/7 eller ha föräldrar som, otroligt nog och numera, lyckas med att ”ställa krav” på att deras små älsklingar är värda det där högre betyget. Kan man alltså få bort glädjebetygen är det utmärkt, de har nämligen lett till att högre utbildningar dras med enorma problem när de där medelmåttorna som inte är värda sin plats men ändå lyckats komma in knappt kan stava, räkna eller skriva. Har ni sett Solsidans avsnitt där ”Mickans” dotter inte behärskar ens den mest grundläggande, svenska grammatik men heller inte bryr sig, mamma kommer ju springande och klagar inför rektor och då ordnar det sig ändå? Det är faktiskt verklighetstroget.

Men för övrigt? Så spelar det ingen roll vad man kallar betygen, betydligt viktigare är att individanpassa skolan. Sedan en 50-60 år finns en otroligt märklig inställning att alla eller i alla fall många ska ”plugga vidare” och det är klart att det blir fel då, det som traditionellt kallas högre utbildning ska vara förbehållen ett fåtal, annars urvattnas den på sätt som skett i dag vilket i sin tur mycket allvarligt påverkar forskning och framsteg i negativ riktning. Om man lät den enskilde elevens begåvningsprofil styra vilka ämnen hen ska läsa (förutom att alla förstås behöver baskunskaper i att skriva, läsa och räkna) i stället för att tjafsa om huruvida bedömningarna ska heta A eller 18 skulle det aldrig behövas några F. Vissa av oss är duktiga på teori, andra mer praktiskt inriktade och ingen är viktigare än den andra. Det är bara dumskallar som får för sig att det är på något sätt finare att glänsa i teoretiska ämnen än i andra och därför får andra att må dåligt och bli ledsna.

Det kan väl inte vara så svårt att förstå?