Min födelsedag närmar sig och min dansk undrar vad jag önskar mig.
Inga saker, jag har vad jag behöver och böcker och konst, min stora passion i livet, köper jag helst själv. Men en fantastisk måltid tackar jag ju aldrig nej till. Sug på den, min älskling.
Jag vet inte….i hela mitt liv har jag fått höra det även den här mannen säger – att jag är så rastlös och liksom alltid på väg och att det skrämmer om man har ett förhållande med mig. Hela samma liv har jag försökt förklara för de män jag varit tillsammans med att det är en obefogad oro, att jag flyter omkring som kvicksilver har inget med kärleken att göra.
Fast det argumentet biter inte alltid och definitivt inte på den nuvarande raringen:
-Men det er præcis hvad du har gjort, du har forladt en hel flok mænd! Det må have noget at gøre med dette personlighedstræk?
-Slet ikke, jeg foretrækker at tage den, der fortsat er interessant for mig, med på mine udflugter.
Och så är det faktiskt. Det kanske kan såra men varför skulle någon vilja stanna hos någon annan om det intressanta samtalet avstannar och nyfikenheten försvinner? Och det måste ju inte avstanna, inte alls, det händer ju saker hela tiden, det finns alltid något att tala om, alltid något där man gärna vill veta vad partnern tycker och tänker. Jag kan hålla min dansk gisslan till långt in på småtimmarna, med en massa frågor och uttalanden; han kan lugnt slå sig till ro med att om han bara själv vill fortsätta så är vi två om det.
-Under alle omstændigheder synes jeg at du skal være i en mental snor!
Jag började skratta, särskilt som jag just då satt och tittade på svensk tv och en reklamsnutt dök upp:
-Tror du virkelig jeg kan forsvinde fra den ene dag til den anden?
-Jeg tænker i hvert fald på det hver dag!
Sådan er det ikke, skat.