Men jag har svaret, Oisín – och jag har skrivit det här många gånger, bara de senaste dagarna. Sverige misslyckas med att bekämpa den extremt grova kriminalitet som invandringen från vissa länder besudlar landet med därför att man tror att det gamla, vanliga rättssystemet ska fungera. Så är emellertid inte fallet eftersom de kriminella vi talar om här inte bryr sig ett dugg om att de riskerar fängelse eller andra straff vilket i sin tur beror på att de saknar de egenskaper vi kräver för att någon ska få kallas människa – en högre intelligens, empati, konsekvenstänk, vilja och förmåga att samarbeta med andra mot goda mål och så vidare.
Det man ska göra – jag upprepar alltså det för jag vet inte vilken gång i ordningen – är att göra sig av med hela den invandrargrupp, MENA, som direkt eller indirekt, genom att vara föräldrar, anhöriga eller dylikt, står för den grova kriminaliteten och man ska göra det vid ett och samma tillfälle. Just att man inte nafsar och tafsar då och då, som när man lagför och dömer enstaka individer, är centralt, det handlar om att inte ge gruppen tid att ersätta den och de som åker in bakom galler med andra och att omgruppera sig.
Det här kan låta hårt och jag förstår väl att en traditionell demokrati och rättsstat värjer sig mot tanken att den som inte själv begått brott ska få någon form av straff men nu är situationen så allvarlig att normala regler måste sättas ur spel och statistiken talar sitt tydliga språk – det är MENA-gruppen som förstör Sverige med sin kriminalitet och den måste oskadliggöras.
Hur gör man sig av med en hel samhällsgrupp, med MENA? Problemet här är att Sverige låtit de som invandrat bosätta sig var som helst i landet och det är också därför den grova kriminaliteten finns överallt men det går ändå att stad för stad skapa speciella områden dit man flyttar de som inte ska finnas kvar ute i det öppna samhället och sedan får man på sikt, när man kontrollerat att det som ska finnas där är på plats – en prickfri svenska, jobb eller utbildning och ett tomt straffregister för både personen själv och eventuella barn – slussa ut den som passerar nålsögat. Det här är genomförbart om man bara inför specialregler för de som inte haft medborgarskap säg mer än tio år och det är definitivt juridiskt möjligt.
Resten har alltså inte hunnit bli svenska medborgare och kan därför utvisas omgående.
Själv tycker jag att man ändå som allra första åtgärd ska gå ned på gruppnnivå och titta hur det ser ut, som jag skrivit så många gånger är till exempel iranier, även om de definitionsmässigt ingår i MENA-kollektivet, ofta välanpassade, med god utbildning och jobb. En annan grupp som klarat sig bra i Sverige är afghaner, särskilt männen och det gäller även de så kallade ensamkommande. Här finns det alltså anledning att överväga en annan lösning.
Innan Sverige förstår att man måste göra som jag beskriver här kommer problemen bara att bli värre och värre – och just nu går ju också den utvecklingen extra fort. Vill den svenska regeringen verkligen förstöra det lilla goda som finns kvar av Sverige? Jag hoppas ändå inte det.