Påsken blev lite av en Skagenröra, skulle man kunna säga (det kommer sist i inlägget). Men mest var det ändå otroligt vackert (även om regnet öste ned), vi gick och gick och gick eftersom vi inte hade bil med oss och somnade ovaggade på kvällarna.
Ganska kallt var det också men då var det ju extra mysigt att med jämna mellanrum kliva in på något kafé och dricka varmt te.
Och så är det ju det berömda ljuset….Vi är båda kulturintresserade så förstås besökte vi alla de klassiska vattenhålen:
Drachmanns hus
Anchers hus, ateljé
Och Skagens museum och konstgallerier – där vi köpte alldeles för mycket, så att vi nu måste skaffa en massa ramar.
Och bland annat här höll de till, konstnärssällskapen i Skagen. Känner ni kanske igen huset? Det kan bero på att ni som jag sett tv-serien Svenska hjärtan, där Elisabet och Henrik, som är otrogna med varandra, reser i väg över en helg och bor på Brondums hotel.
Det är mysfaktor i Skagen samtidigt som det inte blivit turistplastigt, men då har jag heller aldrig varit där på sommaren, vem vet, kanske smäller de upp alla möjliga och meningslösa stånd då?
Nu var det faktiskt mest danskar vi mötte på hotellet. Ja….och så en ilsken, svensk man som domderade med sitt stackars kvinnliga sällskap på ett sätt som fick alla att sätta kaffet i vrångstrupen under frukosten. Det är ovanligt att det ingår frukost på danska hotell, det finns förstås att tillgå men man brukar få betala extra om man vill ha det, men här var det bara att ta för sig.
Och så skulle vi åka hem….Han skulle börja jobba tisdag morgon så vi hade noga planerat tider för lokaltåg, båt och sedan SJ från Göteborg, allt med god marginal om något oförutsett skulle inträffa. Men vad hjälpte det när det plötsligt plingade till i mobilen precis när vi släckt lampan för att vara utvilade inför hemresedagen! ”Vi bekräftar din ombokning, med vänliga hälsningar Stena Line”, stod det i sms:et och vi svor en ramsa:
– Vad fan! Jag har inte bokat om! Vad i helvete är det fråga om?
Två sekunder senare hade något geni på Stena Line kommit på att meddelandet var taskigt formulerat och kastade skulden för deras eget misslyckande på kunden:
”Avgången 11.35 är framflyttad till 12.30 på grund av tekniska problem med färjan.”
Wow! Men just där och då var vi tacksamma för att vi lagt så mycket luft mellan de olika delresorna, det borde funka ändå. Och vi skulle faktiskt hinna med en sista frukost för nu kunde vi ta ett senare lokaltåg, annars hade vi redan gjort upp med personalen att de skulle släppa in oss lite tidigare så att vi kunde ta med kaffe i muggar och några mackor i påse. ”Inget ont som inte har något gott med sig!”, sa vi och släckte lampan en andra gång.
Och morgonen därpå kom lokaltåget från Skagen till Fredrikshamn på sekunden när det skulle. Jo, jag förstår om mina svenska läsare blir chockade, det händer ju nästan aldrig i Sverige men i Danmark är det standard. Inte är svenskarna vana vid att det finns handikapptoaletter på tågen heller:
När vi kommit ombord på färjan mot Göteborg sa jag:
– Om du inte gillar när det blir riktigt otrevligt så gå undan nu, jag tänker nämligen tala med personalen här.
Och det gjorde jag:
– Varför skickar ni ut sms mycket sen kväll dagen före avresa där det står att ni bekräftar vår ombokning?! Titta här, jag har sparat meddelandet.
– Ja, jag vet inte….
– Jobbar inte du på Stena Line? Du står här och tar emot passagerare och du har en bricka där det står just ”Stena Line”? Vad är det jag inte förstår?
– Jo, alltså….
– Jo? Alltså? Vad ska det betyda?
– Vi har tekniska problem med att stänga påkörningsramperna.
– Jaha? Så då kommer ni inte att gå i tid ens nu? Är det vad du säger? Vi ligger redan en timme efter den tid vi bokade och nu kanske vi blir ännu mer försenade?
– Nej, de säger att vi ska avgå i tid.
– Jag tyckte att du precis sa att ni har problem? Har. Presens. Är du med?
– Det är vad jag fått till mig.
– Okej, vi får hoppas det då. Men hur menar du att vi skulle ha tagit eller ska ta oss till Stockholm där en av oss börjar jobba åtta i morgon bitti om ni senarelagt avgången ytterligare eller om vi faktiskt inte kommer i väg som planerat nu heller? Flyg? I så fall varifrån? Teleporttransport?
– Man kan ju ta färjan från Helsingör till Sverige?
– Färjan från Helsingör?! Står du och driver med mig eller vad fan pysslar du med??? Vi befinner oss forfarande långt norrut i Danmark och du tycker att Helsingör är ett alternativ?! Vi har inte bil, vi har ett tåg från Göteborg bokat. Du är ju inte klok.
Jag stod inte ut med att höra flera dumheter, jag bara gick därifrån och till vilsalongen där han redan satt. Och vi stuvade undan alla kollin så gott det gick och försökte koppla av.
Sedan blev klockan 12.30 – inga motorvibrationer.
Hon blev 12.45 – vi låg kvar vid kaj. 12.52, 13,20….paniken spred sig i oss. Precis som jag förstått hade man samma problem med att stänga ramperna nu också.
När båten till slut rörde sig mot Göteborg satt vi med dator och telefon (innan nätet försvann….) och letade febrilt alternativa resvägar. Flygen var fullbokade. Hyrbil som kunde lämnas i Stocholm fanns – men var ännu dyrare än flyget förmodligen varit. Hotell i Göteborg och sedan jobba på distans under tisdagen? Våra biljetter hos SJ var inte ombokningsbara, det hade inte funnits någon anledning att ha det så med tanke på de säkerhetsmarginaler vi tagit till. Kaptenen sa visserligen i högtalarna att han skulle göra allt han kunde för att köra in så mycket tid som möjligt men vid det laget litade vi inte på något Stena Line fick ur sig.
Faktiskt kom vi till Göteborg 16.20 och själva hade vi parkerat oss längst fram vid utgången för att kunna rusa ut till den förbeställda taxin, bara ett finskt fotbollslag stod före oss men de verkade å andra sidan ha sådan sisu att det inte spelade någon roll, de skulle aldrig bli en stoppkloss. Bakom oss spred sig hysterin, ett svenskt ungdomsdamlag i handboll (det verkar ha pågått en hel massa turneringar och träningsläger i Danmark under påsken) samlades i ring med böjda huvuden och mumlade, ungefär som när man peppar sig inför matchstart; jag studerade dem medlidsamt och undrade om de höll på att svimma eller bara smorde djävulska planer riktade mot den personal som skrämt hukade bakom jalusier. Till slut sa deras ledare:
– Vi struntar i att försöka få tag i så många taxibilar. Vi springer så fort vi kan, helt enkelt.
Hur det gick? Vi hann med tåget och det gjorde handbollstjejerna, som alltså visade sig vara från Stockholm, också. Vi kom hem och kunde krypa ned i sängen kring midnatt. Men en sak är säker – jag reser aldrig någonsin mer med Stena Line! Alla transportörer kan få problem men då gör man det bästa av situationen och försöker aktivt hjälpa sina kunder på alla upptänkliga sätt, man står inte och svarar som om man vore efterbliven.
Ej heller har man den dåliga smaken att göra följande:
När vi vaknat tisdag morgon och en av oss gett sig av till jobbet fick jag ett mejl:
Hur upplevde du din resa med oss? Fyll gärna i bifogade enkät! Med vänliga hälsningar Stena Line
Det här mejlet var så klart autogenererat men upplevelsen blev ju ungefär som om White Star Line hade skickat telegram till de få som överlevde Titanics jungfruresa:
Saknade du något ombord?
Svaret är att ja, det gjorde jag. Vanligt folkvett, till exempel. Och en fet, jävla ursäkt.