I går kväll när jag kom hem, efter att ha suttit och skrivit hela dagen på Espresso House, tog jag vägen genom den andra porten. Huset jag bor i är nämligen uppdelat på två separata men sammankopplade kroppar och man kan gå genom hela vilket är praktiskt för mig som bor i A-delen eftersom B-delen ligger närmare tunnelbana och buss. Men vilken ingång jag än väljer brukar jag alltid stanna i den där kvartsminuten eller vad det handlar om, för att kolla att porten verkligen går igen och låser sig, det har strulat lite ibland och som det svenska samhället numera ser ut bör alla ta sitt ansvar och vara vaksamma.
Så jag står där med min blytunga axelremsväska och kassen med det jag tvunget behövde få hem: 600 gram Lätta, ett sjupack strumpor (det är trolleri, jag lovar!, det måste bo ett monster i min garderob som äter sockor dygnet runt), nytt balsam till hår och hud samt (okej, behov är relativa) två påsar laktrits, en med engelsk konfekt och en söt. Och det är då jag ser den.
Lappen.
Den sitter på väggen och dess röda bokstäver drar mig till sig, jag blir nyfiken och vill veta om en hund eller katt försvunnit, en fin gammal porslinsservis av det slag som inte längre tillverkas möjligen är till salu eller kanske till och med kan upphämtas gratis eller om budskapet är precist prosaiskt som i ”Dra inte in så mycket grus!”, ”Torka bort luddet ur torktumlaren!” och så vidare.
Det visar sig att det är värre än så. Den som författat och satt upp denna lapp har fått sin skönhetssömn avbruten av hög musik klockan fyra på morgonen och sedan har kakofonin dessutom fortsatt i en timme. Samma sak har också hänt en gång tidigare och här snackar vi inget småmuller, det framgår tydligt av texten att musikmarodören bor på minst fjärde våningen eftersom ”det hördes till plan två”. Det är logik – om någon som uppenbart saknar allt vad social kompetens heter och är fullkomligt renons på hänsyn spelar musik när resten av mänskligheten antingen har vett att utan att någon ber oss hålla käft eller, troligare, ligger och sover så låter det alldeles säkert till de närmaste våningarna även om det i grunden inte handlar om en särskilt hög volym och eftersom lappskrivaren som det framgår finns på plan två är resten självklart. Jag sitter redan och gissar på namn, kan jag säga.
När jag först läste lappen undrade jag om det kunde vara resterna av ett aprilskämt som jag såg. Det här huset, hur taskigt det än funkar (ni som följer mig regelbundet vet vad jag talar om), ska föreställa ”tryggt”, det är ett ”trygghetsboende” och man måste vara minst 60 år för att få hyra. Hur gammal är en person som spelar musik klockan fyra på morgonen? Inte mer än tjugo, skulle jag vilja påstå, men snarast under femton år; när man har blivit äldre än så har hjärnan utvecklats tillräckligt för att klara konsekvenstänk och erbjuda omgivningen empati. Och ändå har en gamling alltså burit sig åt så här, om vi får tro lappen. Vad kan då vara fel? Demens ligger nära till hands men också någon annan social defekt som en missbruksproblematik eller psykisk ohälsa. Hänger ni med? Visst är det mysfaktor på den!
Men minst lika sjuk som det beteende lappen talar om – är själva lappen. Den som spelar musik klockan fyra på morgonen eller för den delen på ett störande sätt vilken tid på dygnet som helst har som sagt något fel i skallen och lär knappast bry sig om blodröda påpekanden och uppmaningar om att använda hörlurar, särskilt inte när de är anonyma. Bostadsbolaget har en störningsjour, vid behov skickar man väktare för att titta till situationen och dokumentera vad som hänt eftersom det är A och O när man senare ska vräka en störande hyresgäst. Vill lappskrivaren inte ha lugn och ro och trevliga och normala grannar? Jamen då så, då ska man låta bostadsbolaget göra sitt jobb genom den egna störningsjouren, det är vad som ger resultat. Att man sedan också rimligen har en kontakt med hyresvärden under kontorstid för att diskutera eventuellt innehållande av hyra (nattliga störningar är alltid grund för hyresnedsättning om värden inte får stopp på dem) samt polisanmäler ett ofredande, vilket är ett allvarligt brott, är bara grädden på moset – men att skriva en meningslös och anonym lapp? Kontraproduktivt och fegt.
Gamlingar som gapar på gamlingar som gapar känns mest som manus till en kalkonrulle.