Jag är ganska tålmodig när det handlar om att försöka lösa problem, jag ser det som betydlig bättre att hitta lösningar i en dialog än att klippa till med stridsåtgärder. Samtidigt är det viktigt att förstå när det inte fungerar längre, när det är dags att plocka fram stridsyxan och markera och den punkten nådde jag för ganska exakt en månad sedan, vad avser den lägenhet jag hyr i Sverige; det har varit så många fel med den och de flesta har man i och för sig avhjälpt men i en sprillans nybyggd kåk borde man kunna förvänta sig bättre. Värst både har varit och är de ständiga problemen med värmen, de har pågått oavbrutet sedan vi alla flyttade in i mitten av november 2024 och fastän jag tillhör de få som klarade sig bra länge drabbades även jag när man den 11 februari gjorde en ny ”justering” och mitt badrum gick från kyligt till iskallt. Sedan dess har jag felanmält jag vet inte hur många gånger och det i princip enda hyresvärden gjort är att skicka ut en kille som ”mätt” och en gång ökade flödet lite.
Det har inte hjälpt. Badrummet är på tok för kallt och det där fick mig till slut att ta kontakt med media samt dra bostadsbolaget till hyresnämnden – och så får vi se hur det går där. Eller rättare sagt, jag kommer att få rätt eftersom jag gjort så många egna kontroller och 18 grader eller kallare inte är okej enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Trist att det inte ska fungera att vänligt säga till för att ett problem ska lösa sig! Jag lägger länken till en artikel där jag intervjuas här men påpekar att det bostadsbolagets representant säger i den faktiskt inte stämmer, han kan uppenbart inte juridiken riktigt och att ”felen skulle vara avhjälpta nu i dagarna” är definitivt inte sant.
Intervju med mig i Hyresgästföreningens tidning Hem och Hyra.
Loveley, han bleknade när han förstod det där att man synts genom duschfönstret.
– Hvis vi havde gjort det i bruseren…!
– Det ville aldrig være sket.
– Hvorfor?
– Blev du født i går? Ved den temperatur ville du have lignet en græsk statue!
Och så är det ju. En jefla tur för oss, kan jag säga. Det räcker så bra med att jag själv förmodligen och väldigt ofrivilligt blottat mig för halva kvarteret, ståsex mot kakel hade fått mig och förmodligen Lovely också att söka psykiatrisk intensivvård.
Men snart ses jag och L igen och han frågade vad jag vill ha att äta när jag kommer till Danmark. Huvudrätten har jag inte klurat ut än men jag har längtat länge efter hans semifreddo, ingen gör denna italienska och kylslagna snabbis godare än han. Och det ska jag få.
Nu skriva något av det faktiskt sista jag tagit på mig i Sverige, snart kommer jag att kunna vara längre perioder i Danmark. Underbart!