Ni vet att jag spelar mycket nätbridge och även att jag brukar ondgöra mig över amerikanerna som många av dem beter sig som om det vore poker, friskt vågat är hälften vunnet verkar de resonera, utan att inse att bridge till skillnad från poker är ett exakt spel där man måste förstå hur beräknade poäng (som kan bero av flera faktorer) är centralt för vilket kontrakt man ska hamna i.
Så oftast nekar jag amerikaner om jag själv sitter bordsvärd. Men jag har också många amerikanska vänner på bridgesajten – smarta personer som både kan spela och tänka – och de är så fruktansvärt ledsna nu! De tvingas uppleva hur det som alltid varit USA:s ledstjärna, frihet för individen men under demokratiska ideal, håller på att gå förlorat när en man som fick mer eller mindre oinskränkt makt (att det kunde bli så är för övrigt föremål för en intensiv debatt i USA just nu) tror att världen är ett vinstdrivande företag där man sätter motparter under vilken press som helst för att uppnå en fördelaktig deal. Allt är tillåtet; iscensatta förnedringar och vänsterprassel med despoter blandas med hetsiga brandtal avsedda att hetsa dumskallar mot varandra.
Mina vänner frågar sig också hur världen ser på dem nu, de vet förstås hur olika länders ledare har reagerat men vad säger människorna där? Jag svarar som det är, att många är väldigt upprörda och att i alla fall i Sverige väljer många bort så mycket de kan av det som har amerikanskt ursprung (jag gör det själv); jag berättar att européer är lika rädda som de själva är och att vi hoppas att de ska ge sig ut på sina gator och torg för att demonstrera medan det fortfarande är tillåtet att göra det. Och mycket sådant har ju redan börjat hända och mer är på gång.
Jag förstår att det amerikanska folket inte längre vill betala för alla dessa krig landet varit engagerat i och Ukraina blev droppen som fick bägaren att rinna över. Man har stora, inhemska problem, inte minst med den illegala invandringen och många helt vanliga amerikaner med jobb har det tufft i dag, både finanskrisen och pandemin slog hårt mot ekonomin som inte helt återhämtat sig faktiskt. Det fanns en sådan enorm väljarskara att vädja till för Trump, det var så lätt att förföra med talet om MAGA och ett styre som skulle sätta det egna folket främst men som inte nämnde att tullar slår tillbaka mot de som inför dem i en globaliserad värld och att det alltid är livsfarligt att sätta en människa som drivs av en förkärlek för personliga vendettor hellre än förnuft ensam vid ratten.
Europa har varit slarvligt med att hålla sig självt upprustat, man har förlitat sig på att USA skulle finnas där och betala vilket var både dumt och oförskämt, så långt har Trump rätt och den läxan kan bli dyr nu, det kan till och med vara för sent att göra något åt det. Men att helt vända Europa ryggen på det sätt Trump nu gör handlar inte om en knäpp på näsan utan om en total omläggning av USA:s roll i världen, från att vara både den största och tydligaste aktören för västliga ideal till att inte hålla någon annan än sig själv om ryggen. I längden är det en extremt dum strategi för ingen, inte ens ett megaland som USA, klarar sig utan allierade. Om Trump låter Putin tugga i sig stora delar av Europa för att bara inte tala om Mellanöstern är risken uppenbar att han själv hamnar i ginnungagapet.
Det förstår de amerikaner jag känner på bridgen. Och de skickar en hälsning till er genom mig:
Vi är ändå många som inte ville det här men som förlorade valet. Snälla säg inte att USA har förändrats, det handlar om att vi fått en president som lyckades lura frustrerade människor som snart kommer att inse sitt misstag. Honom måste vi lyckas välja bort och det jobbar vi på varje dag.