Den här dagen, fössta tossdan i mass, måste firas! Hur denna märkliga tradition uppstod vet i alla fall inte jag men spelar det roll, jag tog den till mig direkt när Anders fortfarande levde och vi bodde i Kalmar. Och det ska vara grön marsipan! Förlåt, massipan menar jag.
Men Trump, han blir ju bara mer och mer….vedervärdig. Vi får väl se var det landar men nu ska han enligt uppgift hysta ut alla ukrainska flyktingar också, herregud, hur många handlar det över huvud taget om och har de som kommit till USA ställt till en helvetes massa elände? Naturligtvis inte, allt är ju bara led i Trumps projekt att tvinga Ukraina till det han själv kallar ”fred” men som förstås i själva verket är en kapitulation där Putin drar det längsta strået utan ett behöva röra ett finger. Så har jag rätt när jag upplever att USA:s president förefaller….hatisk? Direkt dum? Är jag orättvis? Eller är han till och med ond?
Men det värmde i hjärtat att se Ursula von der Leyen tillsammans med Zelensky, tårarna kom i mina ögon av att Europa finns där för Ukraina. Visst, det handlar om vår egen säkerhet också, här finns ett egenintresse i allra högsta grad, men vi står också enade med Ukraina. Sverige är med i det, Danmark är också med….Ungern obstruerar som vanligt men det kommer man att lösa – och Ulf Kristersson ser trött ut, så fruktansvärt trött. Därför ska jag skicka en särskild hälsning till Sveriges statsminister här:
Du anar inte hur du imponerar nu, Ulf. Du väcker min största respekt och du kommer garanterat att få min röst i nästa val. (”Va?”, tänker ni nog nu. Men Maggan har redan gjort bort sig med ett genomkorkat förslag som hon ”hämtat från Danmark” utan att förstå att det inte fungerar, eftersom invandringen till Sverige från de länder som blir problem varit så mycket större än i Danmark. Och tanken på att rösta på henne kändes för övrigt aldrig som en trevlig idé.) Där ute i Europa står Ulf Kristersson och är grå i ansiktet av sömnbrist men också fast besluten – Europa viker inte, sviker inte och det här ska vi klara även om vi är sent ute.
Han är en Mensch. Vad Trump är vill jag inte skriva.
Och nu ska vi snart äta lite lasagne med rödvin och sedan blir det….just det!:
Vad tycker ni? Det var länge sedan jag hade musik i bloggen och den här passar så bra för det finns olika sätt att älska sig själv – man kan tycka att man duger och har rättigheter utan att för den sakens skull se sig själv som universums nav som allt annat ska snurra kring.