Jag vet inte hur många olika betygsskalor jag sett komma och gå – det har varit ettor och femmor och A och B och kanske Z men också det förhatliga F. Och nu är det dags igen.
I skolan vet alla vem som är smartast i klassen och vilka som verkligen gäller. Betygen säger inte alltid så mycket, en del begåvade elever har ibland direkt usla betyg därför att de är uttråkade och inte orkar engagera sig medan medelmåttor kapar åt sig genom att sitta som dårar och plugga 24/7 eller ha föräldrar som, otroligt nog och numera, lyckas med att ”ställa krav” på att deras små älsklingar är värda det där högre betyget. Kan man alltså få bort glädjebetygen är det utmärkt, de har nämligen lett till att högre utbildningar dras med enorma problem när de där medelmåttorna som inte är värda sin plats men ändå lyckats komma in knappt kan stava, räkna eller skriva. Har ni sett Solsidans avsnitt där ”Mickans” dotter inte behärskar ens den mest grundläggande, svenska grammatik men heller inte bryr sig, mamma kommer ju springande och klagar inför rektor och då ordnar det sig ändå? Det är faktiskt verklighetstroget.
Men för övrigt? Så spelar det ingen roll vad man kallar betygen, betydligt viktigare är att individanpassa skolan. Sedan en 50-60 år finns en otroligt märklig inställning att alla eller i alla fall många ska ”plugga vidare” och det är klart att det blir fel då, det som traditionellt kallas högre utbildning ska vara förbehållen ett fåtal, annars urvattnas den på sätt som skett i dag vilket i sin tur mycket allvarligt påverkar forskning och framsteg i negativ riktning. Om man lät den enskilde elevens begåvningsprofil styra vilka ämnen hen ska läsa (förutom att alla förstås behöver baskunskaper i att skriva, läsa och räkna) i stället för att tjafsa om huruvida bedömningarna ska heta A eller 18 skulle det aldrig behövas några F. Vissa av oss är duktiga på teori, andra mer praktiskt inriktade och ingen är viktigare än den andra. Det är bara dumskallar som får för sig att det är på något sätt finare att glänsa i teoretiska ämnen än i andra och därför får andra att må dåligt och bli ledsna.
Det kan väl inte vara så svårt att förstå?