Dunderförkyld har det inte blivit många knop gjorda, ett halsont från helvetet slog till tidig fredag kväll och det är väl stor risk att jag överförde eländet till de stackars hantverkarna som kom fredag morgon och bytte min köksbänk, som bekant är man ju som mest smittsam precis innan man blir sjuk. Så skönt att ha det där gjort nu, förresten, bänken fick en skada tämligen snabbt efter att jag flyttat in, ytskiktet höll inte tätt och så började det att bubbla sig. Men nu är det fint – och så hoppas jag att den nya bänken inte är behäftad med samma fel som den gamla. Och egentligen var det ju väldigt bra att jag låg i soffan och slöade, då fick silikonfogarna tid att härda ordentligt innan jag var där och slabbade.
Lördag förmiddag plingade det på dörren och det gjorde mig sur, jag såg ut som fan med feberrufsigt hår, var allmänt oborstad och väntade definitivt inget besök men jag drog mig upp ändå för att öppna. Och sen var jag riktigt jävla pissförbannad – för där utanför stod ingen. Jag såg en svans av några som gick in genom plåtdörren som leder till gången mellan de två huskropparna men mer var det inte.
Vad i helvete? Har man ringt på fel dörr av misstag så stannar man och säger det. Har man inte gjort det står man garanterat kvar.
Jag har ju kamerövervakning av min ytterdörr, det är jättelätt att ordna numera utan ingrepp i själva dörren och något som jag installerade tämligen omgående, inte i första hand för att identifiera den här sortens påringare (sådana trodde jag faktiskt att man slapp i ett ”trygghetshus”) utan därför att det är smidigt att kunna diskutera med bud eller se vem som står utanför utan att behöva lyfta på rumpan. Så jag har ju bilder men de säger mig inget, jag känner inte igen. Ändå är det bra att ha materialet, skulle det här hända igen får jag väl ta tag i det och då är det utmärkt med dokumentation. Men mest står jag som ett frågetecken – vad är grejen, liksom? Pling, pling – från en ding?
Och så en sak, om ni också blir förkylda:
Se upp med sockerfria halstabletter. Herregud, inte tänkte jag på det men sötningsmedel i för stora doser är laxerande och det var ingen rolig sak att utanpå snor och en hopsnörd strupe också behöva akutspringa på toa flera gånger. Gjorde te med honung i stället.