Fler intervjuer med efterlevande till offer i Örebro.
En syster och en flickvän gråter och ska berätta men det första jag tänker är att man borde ha textat, det går knappt att höra vad de säger och det har inte med sorgen att göra. Sedan får vi veta att både den avlidne mannen och de själva ”studerade för att bli undersköterska”. Och de kom till Sverige 2015.
Fy fan vad starkt jobbat säger jag bara! Efter tio år har de alltså inte kommit längre än att de ”studerar för att bli undersköterska” och de kan fortfarande inte tala svenska. Undrar vilka patienter de ska kunna kommunicera med? Andra som också ”vill bli undersköterska” kanske?
Jodå, jag förstår att många tänker att ”Men vad fan!” nu när ni läser det här. Det bryr jag mig inte om. Jag är så trött på gullegullandet med människor som aldrig skulle ha släppts in i Sverige att jag kan spy och det förändras faktiskt inte av en tragisk händelse.