Jag har ju länge kallat situationen i Sverige för inbördeskrig. Med det har jag förstås avsett att den etniskt svenska befolkningen ställs mot MENA-packet som invandrat sedan ungefär millennieskiftet (innan dess hade som bekant Sverige invandrare som blev en fantastsisk resurs för landet i stället för som nu ett existentiellt hot) och beskrivningen kanske har verkat märklig för många när man uppfattat att ”gängen” först och främst krigat mot varandra för att upprätthålla makt inom droghandeln. Men försäljningen av narkotika och andra preparat har aldrig varit de kriminellas huvudsysselsättning, det är bara något man lyckats dilla i medier, de har hela tiden varit verksamma även inom en rad andra områden. Dit hör bland annat utnyttjande av och etablering inom välfärdssektorn, rån, tillhandahållande av falska handlingar och så det polisen tror präglar våldsbilden just nu – utpressning genom bombdåd. Striden står mycket tydligt mellan å enda sidan svenskarna (i det begreppet räknas naturligtvis de invandrare som kommit till Sverige under många decennier före år 2000 in) och svenskarnas samhälle och å andra sidan importpacket från MENA.
Det går förstås alltid att diskutera var gränsen går för att en situation ska kallas krig. Ska det se ut som i de europeiska städerna vid andra världskrigets slut? Själv tycker jag att dagliga bombdåd som riktas mot vanliga bostadshus, skjutningar där helt oskyldiga människor utsätts för livsfara och ibland skadas allvarligt eller till och med avlider och VMA-larm till allmänheten om att stanna inomhus eftersom polisen måste oskadliggöra handgranater som ligger och dräller på gatorna mer än väl möter kriterierna för vad som är ett krig.
Är det viktigt att kalla det krig? Det är av avgörande betydelse för att kunna vinna det. Att Sverige över huvud taget hamnat i dagens helt aburda våldssituation beror just på att medier och även folk i gemen normaliserat den, steg för steg. För varje ny upptrappning som kommit har man försökt tona ned vad som hänt, försökt komma med ”förklaringar” och ”analyser” i syfte att upprätthålla bilden av att samhället forfarande är normalt vilket bara fått som följd att allvaret i attackerna ökat. Så blir det alltid när människor inte säger ifrån i tid men särskilt när motparten, som fallet är i Sverige nu, kännetecknas av låg intelligens och en primitiv natur; ju mindre civiliserad en varelse är desto mindre hindras den av en inre, kritisk röst och snarast triggas av undfallenhet och en feg attityd hos motståndaren.
Jag läste den här utmärkta intervjun med Chang Frick tidigare i dag och han är ju alltid klartänkt. Ej heller jag köper regeringens senfärdighet, den är en örfil rakt i det svenska folkets ansikte. Man gick till val på att ”få ordning på landet” men svenskarna lider mer än någonsin under MENA-tyranniet, då blir människor med all rätt förbannade och uttalanden som ett från i går, att ”det kommer att ta minst åtta år att få ordning på kriminaliteten” spär på den ilskan eftersom det är så uppenbart att regeringspartierna i stället för att på allvar bekämpa kriminaliteten använder den för att försöka hålla sig kvar vid makten val efter val. En kontraproduktiv metod i sanning – sådant ser väljarna rakt igenom. Och precis som Chang Frick säger: Sveigedemokraterna som skulle vara svetslågan i arslet på de andra är värst av alla i det här avseendet.
De borgerliga partierna förtjänade en chans – den har de grovt försuttit. Att införa möjligheten till visitationszoner blir ju till exempel ett löjligt slag i luften när polisen inte använder sig av dem, mycket bättre hade varit att deklarera undantagstillstånd och själv kontrollera situationen, förslagsvis genom att militär höll ordning på gator och torg och forslade bort de som ertappades med kriminell verksamhet till snabba rättegångar och där det var möjligt omedelbar utvisning. En krigssituation kräver helt andra insatser än vad regeringen klarar.
Även jag kommer att lägga min röst på Socialdemokraterna om ett drygt år. Det är ett misslyckande men allt är bättre än den här handlingsförlamade regeringen som utan att blinka ljuger för sitt eget folk.