Tog paus från skrivandet och ringde N (som tyckte att jag skulle bege mig ut i kylan och hem till henne men nej tack, hatar att pälsa på mig så mycket som behövs nu i Stockholm). Och hur det kom sig vet jag inte men allting kommer sig ju när vi två går i gång och därför:
Var i världen är man smartast och vackrast?
Okej, spelar det någon roll? Vad fan spelar roll över huvud taget? Men vi var överens:
USA.
Det är ju inte konstigt alls att det finns mer av det mesta i USA, det är ett stort land med stor spännvidd. Nej, det fascinerande är att så hög andel av befolkningen är smart och vacker, jag har aldrig träffat så många smarta och vackra människor som i USA (östkusten) och det är väl därför jag haft så svårt att ta in att de amerikaner som finns på nätbridgen tvärtom verkar mer eller mindre efterblivna hela bunten. Blandade jag ihop egenskaper? Handlade det om annat? Nä, jag är duktig på att tänka rakt och klart och virrar inte till det med irrelevanta faktorer, att många amerikaner, i princip alla jag mötte, är öppna och inbjudande betyder alltså inte att de också nödvändigtvis är begåvade, sånt handlar mer om social kodex. I USA, man kan gilla stilen eller inte, är det lite….suspekt att inte vara öppen och när galna illdåd inträffar står det ofta i tidningarna att ”han var en enstöring” och så vidare – om någon stormat in i ett klassrum och mejat ner en massa elever är det viktigaste inte att han (har det alls funnits en kvinnlig skolskytt?) haft tillgång till vapen och ammunition utan i stället att han ”verkat lite udda och ensam”.
Men nu skulle det här handla om skönhet och begåvning och jag sa till N att för mig är det inte konstigt alls att det finns en masse i USA. USA har alltid varit ett invandrarland och eftersom invandring som inte är välfärdsturism består av de smartaste, snabbaste, allmänt duktigaste och i regel yngsta vuxna från olika länder har ju äktenskaps- och barnalstringslystna haft ett jättesmörgåsbord att välja från, ingen har behövt hålla till godo med grabben från grannbyn där inte och så har genpoolen fått ett allt klarare vatten med tiden och generationerna som gått.
Själv är jag snarast ett resultat av europeisk diaspora, där mina förfäder irrat omkring i denna vackra världsdel men långsamt ändå rört sig västerut. Har de varit på jakt efter det perfekta, knapplösa knullet, när det var dags att föröka sig? Är det därför de flyttat så ofta? Och finns det en flyttgen, som de överfört till mig? Jag undrar ju, jag drivs själv ständigt av en önskan att bo i nya länder och på nya platser, det vet ni som är trogna bloggläsare. Jag sa till N:
– Det kanske kan jämföras med situationen i USA?
Hon svarade:
– Har du sett dig i en spegel?
Jorå, det har hänt och tyvärr alldeles nyss. Gör inte samma misstag som jag, hasa helst inte ut i badrummet för en tandborstning när ni suttit och skrivit till långt in på småtimmarna (och avslutat det hela med en fullständigt förvirrad bloggpost) därför att flytet infann sig men om ni ändå känner behovet så undvik nogsamt den där reflekterande rektangeln på väggen ovanför handfatet.
God natt/God morgon.