Efter en lång dag som avslutades med trevligt lussefika på stan kommer jag hem till min bostad i Sverige och hoppar nästan direkt in i duschen. Jag ska hinna dammsuga (liten lägenhet = mycket damm på kort tid), få i gång en tvättmaskin som är klar före 22.00 och helst laga mat också – det är kort sagt bråttom. Men precis när jag tvålat in mig ringer det på dörren.
Jag svär en kort ramsa – ”Vad fan nu då???!!!!???” – och virar in mig i en handduk; utanför står en ung kille som håller upp en legitimation han har hängande runt halsen:
– Ser du var jag kommer ifrån? Verisure!
Jag skiter väl för i helvete i vem han är, han ska helt enkelt inte befinna sig i huset, han har ingen anledning att göra det. Så jag drar igen dörren, låser den och ringer omedelbart den så kallade störningsjour som bostadsbolaget har. Det har många fler gjort, visar det sig, den här försäljaren har trängt sig in och ska ut. Men frågan som inställer sig blir vem som släppt in honom, vilken jävla nolla som på det sättet orsakat bostadsbolaget och som en konsekvens därav, eftersom det som drabbar en hyresvärd alltid kommer att landa på hyran i slutänden, övriga boende en dryg kostnad när vaktbolaget ryckte ut.
”Trygghetsboende” kallar fastighetsbolaget det här huset. Tja, då kanske man skulle ha infört begåvningstest som ytterligare ett krav för att få hyra eftersom inga lås i världen hjälper om boende släpper in obehöriga hur som helst.
Men självklart har Verisure sin skuld i det här, de också, vilket otroligt skitföretag de är som säger sig stå för trygghet men tvärtom skapar stor otrygghet hos äldre boende, när de utan tillstånd bryter sig in och springer runt och ringer på dörrar klockan halv åtta en luciakväll. Själv blev jag ju bara förbannad och Verisure-killen fick sig den utskällning han förtjänade men andra kanske faktiskt blev oroliga och rädda. Förresten…var det inte Jan Guillou som hade fått totalt nog av Verisure? Vänta nu….jodå, här har ni det.
Jag börjar inse att det jag hela tiden kallat ett experiment, att hyra en liten lägenhet, kommer att få stanna just där så nu, när jag snart jobbat undan det sista, ska jag sätta mig med te och mackor och lusläsa Hemnet. Jag bor ju i villa i Köpenhamn och till det finns en anledning, jag är av den bestämda åsikten att det alltid kommer att gå fel när man staplar människor, som är olika på alla de sätt människor kan vara just olika, ovanpå och bredvid varandra. Men så hittade jag det här seniorboendet och tänkte att det kunde vara värt ett försök ändå, ska man få hyra här måste man vara över 60 år och det borde utgöra någon slags garanti för en ostörd och trygg miljö. Ha! Jag hade så fel man kan ha. Eller snarast rätt på varje punkt. För det handlar ju inte bara om det som hände i kväll utan om så mycket mer, saker jag ska skriva om när andan faller på.
Men nu som sagt: Hemnet! Jag skulle tippa att det slutar med någon mindre kåk runt Norrtälje, där hittade jag några bra objekt innan jag gjorde misstaget att hyra den här lägenheten. Antingen det eller att jag säger upp kontraktet ändå och helt skippar Sverige.