Kvinnors kroppar är inte byggda för dagens samhälle, nämligen, de är tänkta att börja producera barn så fort första ägglossningen är ett faktum och fortsätta med det fram till menopaus, med avbrott endast för amning. Vem vill leva så? Inte du, inte jag. Vi vill utbilda oss och jobba, skaffa en egen ekonomi och påverka samhället. Kanske föda också, visst. Men inte hela tiden.
Sedan kvinnor började välja bort en karriär som fru och mamma har hormonellt betingade kvinnosjukdomar blivit mer och mer påtagliga. Bröstcancer är till exempel vanligare bland högutbildade kvinnor än bland lågutbildade men det är förstås inte de förvärvade kunskaperna som är boven i dramat, det handlar om att färre graviditeter och vid en högre ålder ökar risken att få sjukdomen. Det gör också övervikt, som kan vara en effekt av den stress som uppstår när du ska försöka bolla ihop en karriär med en familj som fortfarande inte fattat att man bör dela på det som så vackert kallas ”hemarbete” och ”omhändertagande av barn”. Samt användning av p-piller, som också ökar risken livmoderhalscancer något.
Å andra sidan minskar p-piller risken för cancer i livmodern och äggstockarna.
Tjosan.
Jag skrattade en gång när en god, kvinnlig vän kallade kvinnors kroppar för ”en cirkus”, just apropå alla hormoner som ryms i den och drar än hit, än dit och inte helt sällan åt olika håll. Tja, kanske blir vi lite av clowner?
Amanda Schulman har så rätt, forskning kring det kvinnliga hormonspelet skulle inte bara minska den stigmatisering hon skriver om utan faktiskt också förebygga många av våra vanligaste kvinnosjukdomar och därmed lidande och död samt få kvinnor att må mycket bättre psykiskt. Självklart går det att skapa hormonell balans och hälsa i den kvinna som inte lever som kvinnor gjorde förr, det handlar bara om att avsätta tillräckligt med tid och pengar till projektet och att få fler att vilja forska inom området – och vid varje tillfälle då en kvinna mår dåligt, fysiskt eller psykiskt, borde en hormonell förklaring vara den första att söka.
Några skrev att de blivit ”förvånade” av att se Amanda Schulman så välformulerad och skarp. Jaha? Det blev inte jag men faktiskt är ju det bara en bekräftelse på en sak Schulman tar upp:
En bra början kan vara att kvinnor håller ihop och kräver att man tar våra kroppar på allvar.