Tja, det där med Köpenhamn i sommarskrud, det kan ni ju glömma. Det blev bara mer och mer molnigt ju längre söderut vi kom med tåget och när vi väl var uppe på bron så låg diset där.
Men å vad det suger till i magen av glädje ändå, när stationerna precis före Hovedbanegården radar upp sig:
Och så är man framme! Hurra!
På kvällen ställde jag upp fönstren på vid gavel, det var så kvavt. Skulle jag inte ha gjort för när jag gick på toaletten vid fyrasnåret såg jag i morgonljuset att det blivit en sjö i fönstersmygen. Ösregnet hade kommit.
Men vad spelar det för roll om solen skiner när man är i Köpenhamn?! Ingen alls förstås och jag med sällskap gick ut i den grå lördagen. Tänk att vandra fram på H.C. Andersens Boulevard – bara namnet:
Är nästa bild lite väl turistig? Mjae, jag knäppte den mest för att den är så typisk, med ryggsäck är det enklare att cykla. Och cyklar gör man, i Köpenhamn. Ska du till jobbet? Ta cykeln från norra förorterna! Vill du komma fram smidigt och snabbt när du väl är i stan? Bra att du tog cykeln! Och tågen är tillåtande – cykeln får åka med den också.
Sen ville jag köpa böcker. Det tog ett tag innan jag kände mig mogen att läsa på danska men nu är det länge sedan jag satte i gång. Den här föll jag förstås pladask för – men den som förväntar sig lite sexig läsning blir besviken, boken diskuterar hur vårt samhälle blivit kärlekslöst och ersatt känslor med konsumtion. Välskriven. Rekommenderas.
Och så Tove Ditlevsen! Jag älskar henne och hade väl läst allt på svenska men nu är det fantastiskt att få läsa om böckerna på hennes eget modersmål. Tove Ditlevsen växte för övrigt upp på Vesterbro, det område jag betraktar som min stadsdel. Och visst, Vesterbro är ett så kallat red light district med en hel del udda existenser. Men det är också fullt av kreativitet, det är full fart och fläkt på både gott och ont.
Vid det här laget var jag hungrig. Sällskapet tyckte att vi skulle gå på krog men eftersom det inte var många timmar till kvällsmaten nöjde jag mig med en korv samtidigt som Fröken Jättehungrig klämde i sig ett okänt antal pizzabitar. Och så är det ju det här att kunna handla vinet på Seven Eleven eller vilken matbutik som helst. Är det bra eller jättedåligt? Jag gillar det men det beror på att jag dels inte har några beroendeproblem, dels inte är tillräckligt mycket av finsmakare. För självklart tar de som säljer in det som går mest, inte det riktigt exklusiva och även om man kan beställa finns ett sortiment som det svenska Systembolaget har inte direkt tillgängligt, du kan inte gå runt och välja på samma sätt som i Sverige. Hur som helst tycker alltså jag att det är trevligt och smidigt; jag valde en flaska av varje sort.
Jag älskar den här staden! Bullriga Byhaven:
Och underbara Palads som är Köpenhamns äldsta biograf med närmare 20 salonger:
Ser ni att det är blött på marken? Sådan var helgen men nu lyser solen även över Köpenhamn. Det ska inte bli lika varmt som i Stockholm men annars är det så somrigt man gärna kan begära.