Det här är ett inlägg i serien om bostadsrättsföreningen Dillen 2 i Solna, där avsevärda problem råder. Som vanligt kan du som inte hängt med tidigare läsa i kapp här.
Kommer ni ihåg förra inägget om brf Dillen 2? Bra, då vet ni vad som hände, vad som sades och gjordes. Ni begriper också att jag som journalist var noga med att dokumentera allt detta. Häpp!
Eftersom bostadsrättsföreningen uppenbart inte fick ordning på ventilationen mejlade jag kommunen direkt, som jag berättade och så bestämde vi en tid då miljöinspektören och en kollega skulle komma på besök. Det gjorde de också, i onsdags och då fick jag svart på vitt på det jag begripit från början – föreningen håller sig inte till sanningen utan friserar den lite efter tycke och smak. Det där har jag sett prov på tidigare men att kunna bevisa något är en annan sak och därför måste jag säga att jag blev ganska både full i skratt och häpen när miljöinspektören berättade vad en representant för styrelsen skrivit till kommunen. Skrivit, alltså. För det handlade om rena lögner, rena lögner som jag kan motbevisa. Och när jag har gjort det och man då eventuellt försöker backa i sina egna fotspår genom att till exempel påstå att man ”missförstått”? Så funkar inte det. Det här är liksom inget litet samtal mellan två människor som möts på gatan, det är ett tillsynsärende hos en myndighet där det blir ett allvarligt brott att ha ljugit och fastän miljöförvaltningar i kommuner självklart inte är dömande instanser så kommer ett sådant beteende att påverka. Och om någon, i det här fallet jag, väljer att senare i domstol kräva skadestånd kan det bli direkt avgörande eftersom trovärdigheten hos parterna bedöms; den som bevisat ljugit i en skriftlig inlaga till en myndighet kommer inte att ligga särskilt bra till.
Hur kunde de som sitter i bostadsrättsföreningens styrelse vara så extremt dumma? Hur kunde de ge mig favör på det här sättet?
Jag vet inte om man ens ska tala om dumhet, det finns otaliga exempel på när människor fullständigt missbedömer en situation. Det senaste exemplet är kanske den kände, brittiske läkaren Michael Mosley som bland annat jobbade som vetenskapsreporter på BBC och på olika sätt propagerade för en sundare livsföring, inte minst genom sina dieter. Ni vet säkert också vad som hände – han reste till den grekiska ön Symi och gjorde det fatala misstaget att i 40 graders värme ge sig ut på en promenad, dessutom utan mobiltelefon så att han saknade alla möjligheter att påkalla hjälp. Det egentliga händelseförloppet känner ingen till, kanske blev han tidigt så förvirrad att han tappade all orientering, men han gick ju alltså upp i bergen, där ingen som helst skugga finns och hittades sedan död. Förundrade människor världen över har alla ställt sig samma fråga – hur kunde det ske? Här har vi alltså en person som dessutom är läkare och har satsat allt på att leva så hälsosamt som möjligt, Michael Mosleys manliga förfäder hade alla avlidit i relativt sett låg ålder och det blev ett mål för honom att inte behöva följa samma väg. Han var noga med att hålla sin vikt på en normal nivå. Han åt bra. Han tränade. Han gjorde allt det man ska – och så går han ut i extrem hetta och dör inom några timmar. Det är klart att det blir nästan ofattbart hur en begåvad människa kan fatta ett så både extremt dumt och ödesdigert beslut men svaret är ganska enkelt: Han förstod helt enkelt inte allvaret. Han gjorde en missbedömning som sedan ledde honom in i en ohållbar situation och väl där klarade han inte att tag sig ur den.
På samma sätt sitter man ju och gapar när styrelsen för bostadsrättsföreningen Dillen 2 i Solna visar sig i skrivelse till kommunen ha hävdat att jag och min son sagt att vi inte har de friskluftsventiler som finns i lägenheten öppna – när vi sa raka motsatsen. Man gjorde helt enkelt misstaget att tro att det skulle fungera att ljuga. Man har försatt sig i en omöjlig situation som man inte kommer ur.
Själv drog jag som sagt mest elakt på munnen och inkasserade de fördelar det här ger mig, jag är en ganska cynisk jävel som är extremt duktig på att bedöma människor jag möter inom några sekunder och deras beteenden förvånar mig därför sällan eller snarast aldrig. Men min son, han blev riktigt förbannad! Det är sällan jag sett honom så arg faktiskt och han skickade direkt ett mejl till personen som ljugit inför kommunen:
”Vad menar du med att påstå saker om mig som inte stämmer?!”
Om han fått ett svar? Naturligtvis inte. Och jag misstänker att förklaringen är att vissa styrelsemedlemmar utnyttjat en äldre man för sina syften. Man har gjort honom till sin Pinocchio, slängt honom till vargarna; man har fått honom att skriva det här till kommunen, kanske genom att själva ljuga eller åtminstone tänja på sanningen. Men det funkar inte med mig. Sånt funkar inte med mig.
Hur som helst är min kalla Bellini urdrucken nu och det är dags att krypa till kojs. Och jag måste skratta när jag tänker på vad en läsare av den här bloggen skrev i mejl:
Själv känner jag en tacksamhet mot bostadsrättsföreningen Dillen 2! Utan den blev det väl ingen blogg alls och jag saknar dig!
Haha! Det var ju faktiskt kul.
God natt med er.