Kära, älskade du, är du så orolig för att bloggen ska försvinna att du måste ladda ned allting? Tja, jag har ju haft storstädning här några gånger genom åren så om man nu av oklar anledning tycker att det jag får ur mig är värt att spara så kan jag förstå det. Men jag ska göra så då att jag lägger alla inlägg i en liten specialmapp, enkom för din räkning och om jag skulle få för mig att börja om från noll någon gång igen så kan jag skicka det i mejl, precis som jag en gång gjorde till ”M”. Det minns du väl? För vad är verkligt och vad är fantasi, vem är du och vem är jag och inte minst – vilka är vi?
För övrigt ska jag lägga ut påskbilder från Köpenhamn, det blir under kommande långhelg. Jag ska försöka täcka allas olika behov så det blir mycket från innerstaden, förstås, mest Vesterbro där jag av vissa orsaker befinner mig ofta. Men ska vi kanske ta lite från Gentofte också, kanske åka lite S-tog? Och varför inte några vyer från vår käcka, förarlösa tunnelbana? Det blir nog bra.
Så lugn och fin nu – jag ser det mesta och vet väl allt – jag har pejl. Det verkar som om vi fastnar på var sitt håll du och jag och så kan det bli ibland, man har sina åtaganden här och där och man vill bo på en viss plats (i mitt fall wonderful, wonderful Copenhagen); det är trist förstås men sånt är livet och jag är övertygad om att du löser det lika smidigt och praktiskt som jag gör. Och skulle du någon gång känna att det är dags eller att du ångrar dig så är det bara att skicka ett mejl eller ringa. Jag sitter inte still i någon båt och väntar på dig, med årorna hängande och det är jag övertygad om att du förstår, jag lever på men är också en lösningsfokuserad individ med plats för fler.
Påskpuss på dig.
Nu kör vi köpenhamnsk musik. Även den här har jag haft i bloggen för länge sedan men hey, det är snart vår och hela byen ligger där och väntar.