Tradition i fara

Strax dags för Oscarsgalan på tv och det är tradition att jag tittar på den hela natten. Visst, okej, jag kanske vilar ögonen liiiiite, nån gång, men faktiskt är jag mest vaken för det här är kul.

Men nu är traditionen i fara. M jobbar i morgon och har inte tid:

– Synes du jeg skal være vågen hele natten?Er du skør, jeg skal stå op klokken syv!

Och så är det även med några andra här. Till slut ringde jag honom, han som bor kvar trots att vi inte längre är och gillar allt här lika mycket som jag.

– Alltså, det är nog inte så bra?

– Hot date i kväll?

– Nä…men du vet ju hur det blir. Jag kommer över, jag lagar mat, du dukar, vi äter i sängen…och sedan leder det ena till det andra och så vaknar vi och jag vill vara kvar medan du vill vara fri…och till slut är luften så laddad med olikheter att båda måste få luft och går åt var sitt håll.

Han har ju rätt. Vi har kört några varv vid det här laget.

Så jag gjorde i ordning allting och satte sedan på SATC, från första avsnittet, säsong ett och faktiskt håller ju serien fortfarande, vilket väl mest visar hur bra den faktiskt var. Det där är en bra regel, står sig ett konstuttryck mer än i alla fall tio år så har det blivit en klassiker och kommer att attrahera även kommande generationer.

Många skratt har det blivit och igenkänning också, mest hos Miranda då. Hon är den skönt cyniska med de vassa replikerna och det är ju kul när hon bestämmer sig för att inte fejka fler orgasmer med Josh utan lära upp honom:

– A woman’s anatomy is a little more complicated.

– Hey, I know all about a womans anatomy, I’m a doctor!

– You’re an eye doctor…

– Okay, give me some tips, tips to get you off.

– Do you know how the clitoris works?

– Yes!

– Do you know where it is?

– Yes!

– Well, it’s about two inches from where you think it is…

– Oh my God….

– Relax, I’ll show you.

Jojo, det är inte alltid lätt att vara man men det blir ju heller inte enklare av att kvinnor envisas med att vilja ha men inte vilja visa. Töntigt, vill man hamna rätt i terrängen är det bäst att själv vara kartläsare och så får han köra, ska stackaren fixa allt själv så är det klart att det slutar i diket.

Sådärja, nu har de börjat försnacket inför galan. Jag har vindruvor. Jag har annan frukt också. En megamugg te ångar på bordet, nybryggd och så finns det nötter i en skål. Jag tror också att jag ska växla mellan den danska och den svenska sändningen, för att se vilken som är bäst.

Men aldrig att Ruben Östlund tar hem en statyett och det säger han ju själv också. Ändå – vad häftigt det vore om jag fick fel!

Natti.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.