Det är först nu jag klarar att skriva det här inlägget om polischefen Mats Löfvings död, det behövde gå en tid för att jag alls skulle kunna hitta de rätta uttrycken. För att händerna skulle sluta skaka och illamåendet gå över, det är ju som bekant fruktansvärt att bli vittne till rena avrättningar och faktiskt skrev också en äldre läkare i en insändare i Dagens Nyheter, ”Mats Löfving utsattes för en nutida häxprocess”, följande:
Var fanns då den medicinska kunskapen, Polismyndighetens läkare, som kunde förstå att den ifrågasattes liv var i akut fara?
För så var det ju och de ansvariga – främst Anders Thornberg, Runar Viksten och Linda Staaf – hade lika väl kunnat sätta en kula i Löfvings panna direkt eller hängt upp honom på korset i direktsändning. Om dessa personer sedan är så lågbegåvade att de inte förstod vad de gjorde eller om de med berått mod och en cynism som är närmast ofattbar iscensatte mordet kan inte jag avgöra men de bör betala för sin synd under alla omständigheter, helst genom att avlägsnas från sina tjänster och alla möjligheter till mänskliga kontakter. Det här är odjur som inte ska få vara i närheten av andra.
Och apropå begåvning:
Det krävs inte mycket av den varan för att inse att den interna ”utredning” som rikspolischefen initierade var ett rent beställningsjobb, avsett att fria honom själv och Linda Staaf (som har ett förhållande med ÖB…) från alla misstankar om att ha gjort något fel. Man bestämde sig helt enkelt för att offra Mats Löfving för att själva gå fria, det var uppgjort från början och manifesterar sig inte minst genom att riktiga utredningar, studier och så vidare inte fabulerar och fabricerar bevis utan undersöker bara det som verkligen finns där. Mats Löfving förnekade hela tiden att han haft det förhållande med Linda Staaf som var en förutsättning för att han skulle kunna anses jävig, ändå kom den köpte utredaren Runar Viksten fram till att han haft det. På vilka grunder? Inga alls, är svaret, det enda Viksten gjorde vara att tala med olika personer, som dessutom själva påpekade att de inte riktigt mindes, var ”osäkra” och så vidare.
Däremot hade åklagaren som ledde förundersökningen avseende att Mats Löfving eventuellt begått grovt tjänstefel tillgång till mejl, sms och annan dokumentation. Den förundersökningen lades ned sedan Mats Löfving anträffats avliden i sin bostad och har nu offentliggjorts, jag har självfallet läst den. Mycket är maskat men vissa saker är ändå värda att notera, till exempel att Löfving i den, under förhör, vidhåller att han inte haft något förhållande eller en intim relation med Linda Staaf. Och eftersom Mats Löfving inte var någon dumskalle, tvärtom, hade han rimligen avstått från att hävda det här om han visste att åklagaren skulle kunna bevisa att han ljög. Men, som sagt, mycket är sekretessmarkerat.
Men det som egentligen är mest intressant i den här mycket tragiska historien är hur människor inte tänker själva utan tvärtom som lämlar följer flocken, det är nämligen de och det beteendet som möjliggör att andra, i det här fallet Anders Thornberg, Runar Viksten och Linda Staaf, kan totalt tillintetgöra någon på så sätt som skedde med Mats Löfving. Jag har sett och hört enbart två, två, personer som när de diskuterat Mats Löfving varit noga med att påpeka hur ”ord står mot ord” och använda uttrycket ”det förmodade förhållandet mellan Löfving och Staaf” och det är smarta Alice Teodorescu Måwe och läkaren jag nämnde i början. Alla andra talar om ”förhållandet” – som om det fanns fastän det alltså aldrig någonsin har blivit belagt. Och än en gång: utan förhållandet inget jäv.
Kanske har Linda Staaf verkligen velat etablera en nära relation till Mats Löfving men fått nobben, som han hävdade. Det är svårare att tro på Staaf än på Löfving med tanke på det samtal hon ber om och får med polisens säkerhetschef Ari Stenman i slutet av 2021 och då hon enligt Stenman bestämt påstår att hon varit ”intim” med Löfving från 2015 och sex år framåt samt att han utsatt henne för grova brott. Senare säger hon nämligen att Stenman missförstått henne, att hon inte haft annat än en ”ytlig relation” med Löfving och ej heller blivit illa behandlad av honom men själva det faktum att hon vill diskutera Löfving med Stenman visar ju att det finns i alla fall något där, man har inget behov av att ventilera en helt harmlös, kollegial situation och rimligen ljuger alltså Linda Staaf, oklart när och i vilken utsträckning. Men om ingen hade läckt till pressen hade Mats Löfving varit i livet, den situation som leder till hans död tar sin början först när Anders Thornberg av tidningen Expressen anklagas för att ”inte ha agerat” sedan säkerhetschefen Stenman berättat för honom vad han uppfattat att Linda Staaf framfört i samtalet han hade med henne. Thornberg talar nämligen bara med Löfving och när de polisanmälningar mot Löfving som Stenman gjort med anledning av mötet med Staaf, det handlar om allvarliga brott som grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande, inte leder till åtal gör han inte mer. Det är också ett helt korrekt beteende av Thornberg eftersom ord står mot ord då precis som nu. Det är medias hackande och drev ett år senare som gör Thornberg nervös och får honom att kasta Löfving under bussen.
Jag tittar på bilderna av Mats Löfving och undrar vad han tänkte under den där sista tågresan hem till Norrköping. Han har själv, i åklagarens förundersökning, sagt att han ville ha ”respekt” och till anhöriga uttalat att man ”tagit heder och ära” av honom. Jag tänker att Mats Löfving i kanske alltför hög grad identifierade sig med sitt jobb och därför for så oerhört illa. Själv hade jag klarat mig även om jag förstås mått mycket dåligt jag också i en motsvarande situation, jag hade sagt till mig själv att det ju bara handlade om obekräftade rykten och att det räckte med att jag visste hur det verkligen förhöll sig. Och sedan hade jag varit glad och tacksam att slippa en organisation där man uppenbart kan behandla varandra hur som helst.
Hade Mats redan bestämt sig eller klev han in i sin lägenhet och gjorde ändå en kopp kaffe? Var han bara oändligt trött och ville få somna – och så gick det över styr? De få som inte lämnade honom ensam och ringde mobilen den där ödesdigra onsdagseftermiddagen, efter en uthängning helt utan grund som jag faktiskt aldrig sett maken till tidigare, kom aldrig fram, det tutade upptaget i timmar. Var han redan död då? Var det hans sätt att få avsluta sig själv i fred, utan att någon störde till och med det?
Vi landar i det den kloke läkaren skrev i Dagens Nyheter, i sin insändare: Det var en häxprocess och Mats Löfving borde inte ha lämnats ensam efter den. Någon som fanns i näromgivningen borde ha sagt ”Stopp! Nu följer du med mig hem och så äter vi en bit. Solen går upp i morgon också även om det inte känns så nu, den möter vi tillsammans.”. Det här är inte menat som en anklagelse mot de som ändå försökte, det kan säkert vara svårt att tolka en människa i så svår kris rätt. Men det är en uppmaning till alla att ta till sig hur man alltid ska vara proaktiv. Fråga rent ut: ”Funderar du på att ta ditt liv?”. Det är nämligen en myt att det kan trigga självmordet, tvärtom verkar det på motsatt sätt. Våga vara nära även om det kan kännas obehagligt och våga ta i, känslan av en annan människas varma kropp som finns intill hjälper, det visar forskning.
Ty allt är inte knulla eller bli knullad eller kanske ha varit knullad eller ta bakifrån och framifrån och från varje håll som bara finns och komma hit och komma dit och komma gång på gång – som media verkar tro. När själen just gått igenom en köttkvarn är en hand som håller din och håller kvar oändligt mycket viktigare.